Stick to the plan!

Jag hade bokat ridhuset för att ånyo ta ett markarbetspass, denna gång med lite högre "hinder", men det ville sig så att Adam blev tvungen att jobba och kunde därmed inte följa med mig.

Jag hade skuttat upp och ner i soffan dagen innan och tjutit "i morgon ska vi hoppa!" och var således lite lätt besviken över ändringen i planen men bestämde mig snabbt för att lite dressyr inte skulle skada.

Oh well it did.

Jag KAN inte rida när Rucjs bjudning är minimal. Att rida runt och hela tiden driva med skänklar och säte känns heeelt värdelöst.

Jag kan bara inte tycka att det är roligt eller ens minsta mening med att träna om pållen egentligen hellre skulle stå kvar i hagen.

Nå väl, han är nog den "segaste" hästen jag ägt faktiskt och jag hade inte tänkt trimma dressyr i ridhuset egentligen överhuvudtaget.

Det var dessutom svinkallt och allt blev således jättejobbigt. Jag var döende redan innan vi var framme och promenaden hem var en riktig plåga. Om jag bara var lite mindre principfast skulle jag kunna "åka häst" fram och tillbaka istället för att pulsa i snön.

Jaja, cry me river, hur gullig var han inte då när han stod och beundrade sig själv i flera minuter:

Han har ju sett speglarna tidigare så jag vet inte varför han blev så mesmerized den här gången, haha.