Eller hoppar är väl dagens överdrift men jag är hur som helst mycket glad för hur bra det går med honom nu.
Också från 23:e april.
tisdag 26 april 2016
Fenja och Salsa
Från 23:e april.
Ja hon är för gullig när hon vänder rumpan till, jag gör så liten affär av det som möjligt, här hade jag utrustat mig med en lång kvist så jag kunde peta till henne och slapp på det viset tvingas akta mig. Hon är väldigt obrydd när det kommer till spön så det är ingen större vits för mig att släpa runt på något dylikt men ibland fyller de som synes en viss funktion... haha, ja jag skrattar, orkar väl helt enkelt inte grina mer.
Ja hon är för gullig när hon vänder rumpan till, jag gör så liten affär av det som möjligt, här hade jag utrustat mig med en lång kvist så jag kunde peta till henne och slapp på det viset tvingas akta mig. Hon är väldigt obrydd när det kommer till spön så det är ingen större vits för mig att släpa runt på något dylikt men ibland fyller de som synes en viss funktion... haha, ja jag skrattar, orkar väl helt enkelt inte grina mer.
måndag 25 april 2016
Kronologiskt
Bestämde mig för att ta tag i högen med videoklipp, plöjer igenom allting kronologiskt så de hamnar i rätt ordning på min youtube-kanal, här är Salsa och Fester 9:e april:
Kommer fler videos under dagen.
Kommer fler videos under dagen.
tisdag 19 april 2016
Ett steg framåt...
...två steg bakåt.
Jag vill inte ens gå in på hur det gått med Fenja senaste gångerna, alltså jag orkar inte, det gick så bra och sedan är hon helt oprovocerat tillbaka på ruta ett.
Hon sliter sig inte men hon vänder upp rumpan och stegrar sig i vanlig ordning. Börjar tro att det kommer vara så här för alltid i viss mån.
Hoppade Rucjdjuret i fredags, för första gången på evigheter (tror vi hoppade i november senast), och det gick faktiskt skitbra. Han busade lite och tog några fler språng än jag tänkt, red utan träns naturligtvis, roligt!
Ska fortsätta rida även Salsa utan utrustning, det går i en jävla fart emellanåt men håller man sig på banan kan det väl inte hända så mycket...? Behöver ju inte släpa med Fenja också, haha.
Jag vill inte ens gå in på hur det gått med Fenja senaste gångerna, alltså jag orkar inte, det gick så bra och sedan är hon helt oprovocerat tillbaka på ruta ett.
Hon sliter sig inte men hon vänder upp rumpan och stegrar sig i vanlig ordning. Börjar tro att det kommer vara så här för alltid i viss mån.
Hoppade Rucjdjuret i fredags, för första gången på evigheter (tror vi hoppade i november senast), och det gick faktiskt skitbra. Han busade lite och tog några fler språng än jag tänkt, red utan träns naturligtvis, roligt!
I söndags hoppade jag och Salsa en liten bana och det fungerade helt okej, valde ånyo att rida med bett och den här gången med novabettet. Nu blir det inga fler bett-experiment, vi släpper det, satsar på Rucjs hackamore igen nästa gång.
Vi tog några språng på 80 cm och det verkar som att hon blir mer lättriden och "lugn" när hindren kräver lite mer fokus så jag ska våga höja lite mer nu.
Ska fortsätta rida även Salsa utan utrustning, det går i en jävla fart emellanåt men håller man sig på banan kan det väl inte hända så mycket...? Behöver ju inte släpa med Fenja också, haha.
torsdag 14 april 2016
Mycket bättre
I tisdags fick jag hjälp av Adam så vi tog båda brudarna med oss ner till ridbanan, Salsa och min bättre hälft får gå på lite avstånd efter oss så de varken stör eller försätts i fara vid eventuella missöden, Fenja skötte sig exemplariskt må jag säga.
Väl framme var Frieserfian lite seg så jag lät henne vara efter några varv löslongering. Jag grenslade istället araben och red helt utan utrustning, testade faktiskt även i trav och Fenja var alltså lös på banan med oss under tiden (jag är inte klok).
Supernöjd och glad för att Fenja var så helcool.
Igår gick vi lite bland träden bredvid lösdriften/vägen och det var darrigt, det riktigt sprakade i hovarna på henne så jag väntade tills hon var lugn nog att söka näsan ned i blåbärsriset och gick sedan tillbaka för att springa av henne ordentligt i hagen istället.
Har hunnit premiärrida Rucjdjuret för säsongen också, ville för en gångs skull rida på banan utan att hoppa och det var precis som jag trodde svårare att rida utan bommar att sikta på, han är fin och lydig men det finns mycket att jobba på.
För övrigt är han rekordbra i hullet för dagens datum, smal ja men inte fullt så illa som det brukar se ut i april, nu har han dock i princip slutat äta grovfoder (eftersom det börjar titta upp gräs...) så nu lär han väl rasa i vikt ett tag framöver den drygskallen.
Väl framme var Frieserfian lite seg så jag lät henne vara efter några varv löslongering. Jag grenslade istället araben och red helt utan utrustning, testade faktiskt även i trav och Fenja var alltså lös på banan med oss under tiden (jag är inte klok).
Supernöjd och glad för att Fenja var så helcool.
Igår gick vi lite bland träden bredvid lösdriften/vägen och det var darrigt, det riktigt sprakade i hovarna på henne så jag väntade tills hon var lugn nog att söka näsan ned i blåbärsriset och gick sedan tillbaka för att springa av henne ordentligt i hagen istället.
Har hunnit premiärrida Rucjdjuret för säsongen också, ville för en gångs skull rida på banan utan att hoppa och det var precis som jag trodde svårare att rida utan bommar att sikta på, han är fin och lydig men det finns mycket att jobba på.
För övrigt är han rekordbra i hullet för dagens datum, smal ja men inte fullt så illa som det brukar se ut i april, nu har han dock i princip slutat äta grovfoder (eftersom det börjar titta upp gräs...) så nu lär han väl rasa i vikt ett tag framöver den drygskallen.
Fester har och ska fortsätta få mer uppmärksamhet, han är bäst, hingstig som tusan just nu men han är en sådan pärla. Min älskade guldboll.
I morse byggde jag hoppbana åt mig och liten brun men hon var så het att jag valde att fortsätta i skogen istället, hon hade för dagen Rucjs hackamore och även om det bara är läderremmar i och ludd runt om så vevade hon en del med huvudet redan innan vi hunnit ta oss över några hinder. När vi inte ens kunde komma överens i galopp runt spåret kändes det onödigt att hoppa bara för att jag tänkt det.
måndag 11 april 2016
Lättare
Efter dagens träning med draken känns det bättre. Tänkte gå till ridbanan men när vi börjat gå upptäckte vi att det sågades träd precis där så vi traskade runt en stund i skogen istället.
Nu var hon lättare på alla sätt, hon blev lite ängslig några gånger men vi kunde lösa det genom att stanna och andas en stund, hon verkade relativt okej med tillvaron idag.
När vi kom tillbaka till hagen löslongerade jag henne en stund, hon tryckte in någon enstaka protest-stegring men skötte sig utöver det bra, sparkarna ligger hela tiden i luften men så länge hon väljer att låta bli är jag nöjd.
Araberna:
Tungt
Det har varit svårt att smälta torsdagens dramatik, jag försöker lägga det bakom mig men det är inte helt enkelt, känner mig uppgiven och trött.
Händelseförloppet gick till så att vi klev in i rummet där undersökningen skulle ske, Fenja var fine med det hela i ungefär fem sekunder sedan började hon kaninhoppa och jag som känner henne kunde direkt konstatera att det skulle sluta illa och då hade jag två sekunder på mig att "lösa" det.
Jag stod vänd mot henne med dörröppningen i ryggen och hann precis vända mig om lagom till att vi båda två flög ut i en jävla fart, jag fick henne då i ryggen och på så vis klev (alltså hon galopperade...) hon mig i knävecken.
Om jag inte hunnit vända mig om hade jag väl antagligen inte kunnat skriva om det efteråt.
När det hände var jag tvungen att ränna efter henne, genomföra undersökningen och sedan promenera med henne i över timme innan hon var vaken nog att gå ut i hagen igen. Min bestörtning över att hon slet sig överskuggade först den initiala delen av incidenten men det sköljde över mig efteråt när jag fick lite perspektiv och blåmärkena började framträda.
Jag kände direkt att det brann i mitt vänstra ben men hon åstadkom även en blaffa på min ena armbåge och en blåsvart golfboll i mitt högra knäveck.
Efter det har jag hunnit rida tre gånger, hämtat hö och skott av en häst så jag är inte det minsta döende men det krävs inte särskilt livlig fantasi för att föreställa sig hur mycket mer döende jag hade kunnat vara.
Jag klandrar henne inte och det ändrar ingenting mellan oss men det är tungt ändå. Igår fyllde hon år så då var hon så här fin:
När Adam kom hem på fredagkväll försökte jag få lite medlidande för hennes rakade ben (pluttan ser ju lite skadad ut faktiskt) men han hade inte särskilt mycket ömhet till övers för henne just då... haha.
I lördags försökte jag träna Salsa på ridbanan men det gick inte, jag kan inte vinkla ihop benen eller ha dem mot någonting så nu är jag rejält bitter över att tappa träningsfarten, barbacka går fint eftersom benen hänger i luften då (hehe) men med sadel går det inte.
Tog ut Fenja en god stund igår, vi tog en vända in i rummet (och ut fort igen...) vilket var skönt att ha överstökat, hon härjade loss ordentligt men slet sig inte.
Hon var ovanligt aggressiv och jag fick ägna hela träningen åt att prata snällt och stryka henne medhårs. Hon hoppade och for som en tok, gick emot mig med öronen bakåt och var så där allmänt jättesöt... alltså jag förstår folk som gett upp om henne, ärligt talat, det känns tröstlöst att det där beteendet fortfarande ligger så nära ytan.
Nu är det ju för sent att kasta in handduken, säljer henne aldrig, men jag kommer förmodligen satsa på att träna henne på ridbanan ett tag framöver.
Kul det här.
Händelseförloppet gick till så att vi klev in i rummet där undersökningen skulle ske, Fenja var fine med det hela i ungefär fem sekunder sedan började hon kaninhoppa och jag som känner henne kunde direkt konstatera att det skulle sluta illa och då hade jag två sekunder på mig att "lösa" det.
Jag stod vänd mot henne med dörröppningen i ryggen och hann precis vända mig om lagom till att vi båda två flög ut i en jävla fart, jag fick henne då i ryggen och på så vis klev (alltså hon galopperade...) hon mig i knävecken.
Om jag inte hunnit vända mig om hade jag väl antagligen inte kunnat skriva om det efteråt.
När det hände var jag tvungen att ränna efter henne, genomföra undersökningen och sedan promenera med henne i över timme innan hon var vaken nog att gå ut i hagen igen. Min bestörtning över att hon slet sig överskuggade först den initiala delen av incidenten men det sköljde över mig efteråt när jag fick lite perspektiv och blåmärkena började framträda.
Jag kände direkt att det brann i mitt vänstra ben men hon åstadkom även en blaffa på min ena armbåge och en blåsvart golfboll i mitt högra knäveck.
Efter det har jag hunnit rida tre gånger, hämtat hö och skott av en häst så jag är inte det minsta döende men det krävs inte särskilt livlig fantasi för att föreställa sig hur mycket mer döende jag hade kunnat vara.
Jag klandrar henne inte och det ändrar ingenting mellan oss men det är tungt ändå. Igår fyllde hon år så då var hon så här fin:
I lördags försökte jag träna Salsa på ridbanan men det gick inte, jag kan inte vinkla ihop benen eller ha dem mot någonting så nu är jag rejält bitter över att tappa träningsfarten, barbacka går fint eftersom benen hänger i luften då (hehe) men med sadel går det inte.
Tog ut Fenja en god stund igår, vi tog en vända in i rummet (och ut fort igen...) vilket var skönt att ha överstökat, hon härjade loss ordentligt men slet sig inte.
Hon var ovanligt aggressiv och jag fick ägna hela träningen åt att prata snällt och stryka henne medhårs. Hon hoppade och for som en tok, gick emot mig med öronen bakåt och var så där allmänt jättesöt... alltså jag förstår folk som gett upp om henne, ärligt talat, det känns tröstlöst att det där beteendet fortfarande ligger så nära ytan.
Nu är det ju för sent att kasta in handduken, säljer henne aldrig, men jag kommer förmodligen satsa på att träna henne på ridbanan ett tag framöver.
Kul det här.
torsdag 7 april 2016
OK
Nu är Fenjas ben kollat (med ultraljud) och allt är med 99% sannolikhet OK.
Helt odramatiskt var det dock inte, hon steppade in i rummet relativt lugnt men fick frispel innan vi hann få i henne sederingen, hon sprang över mig och stack tillbaka till hagen.
För ett ögonblick undrade jag om min stund var kommen. Hon har åstadkommit ett rejält sår från mitt knäveck och cirka 25 cm nedåt, vilket gör skitont, men annars är jag helt oskadd.
Vetten ansåg inte att gallan var värd att riskera livet för men jag hade verkligen mått skit om jag hade gjort illa mig och tappat henne i onödan så vi sprutade henne redan på stallplanen och gjorde sedan om proceduren.
Hon är nu behandlad med kortison för att se om gallan försvinner men skulle den inte göra det är det inte mycket att vara ledsen för.
Helt odramatiskt var det dock inte, hon steppade in i rummet relativt lugnt men fick frispel innan vi hann få i henne sederingen, hon sprang över mig och stack tillbaka till hagen.
För ett ögonblick undrade jag om min stund var kommen. Hon har åstadkommit ett rejält sår från mitt knäveck och cirka 25 cm nedåt, vilket gör skitont, men annars är jag helt oskadd.
Vetten ansåg inte att gallan var värd att riskera livet för men jag hade verkligen mått skit om jag hade gjort illa mig och tappat henne i onödan så vi sprutade henne redan på stallplanen och gjorde sedan om proceduren.
Hon är nu behandlad med kortison för att se om gallan försvinner men skulle den inte göra det är det inte mycket att vara ledsen för.
tisdag 5 april 2016
Supernöjd
I slutet av lördagens pass med Salsa säger jag som bekant "ah det känns ju lite så där, - haha!"...
Jag kommer inte fortsätta rida henne med bett, hon är för känslig och det sista jag vill är att skapa obehag (därav skulle jag aldrig prångla på henne en nosgrimma för att komma tillrätta med gapandet), jag ska fortsätta testa olika bettlösa alternativ istället.
Men alltså faen vad hon hoppar den lilla busan, jag är uppriktigt imponerad, under de pass vi hunnit med i höstas och nu i vår har hon aldrig tvekat eller rivit. Spännande det här.
Haha, man ska vara medveten om att vi inte börjar filma förrän hon kickat ur sig det värsta, så de riktiga åkturerna har aldrig fångats på film.
Eftersom jag valde att avbryta ville jag ta nya tag redan nästa dag och då petade jag bestämt in ett gummibett i munnen på henne.
Jag tog med ett bettlöst alternativ för att kunna byta med om hon skulle visa sig inte fungera alls med bettet. Hon tål inte bett och kommer förmodligen aldrig att göra det men det gick ändå tillräckligt bra för att vi skulle kunna genomföra passet.
Ja det är fortfarande "rörigt" i landningarna och hon överhoppar en del men annars kändes det skitbra. Från att ena dagen inte ens vilja försöka hoppa 50 cm till att nästa välja att ta några språng på 80 cm -då kan man inte vara annat än jätteglad.
Jag kommer inte fortsätta rida henne med bett, hon är för känslig och det sista jag vill är att skapa obehag (därav skulle jag aldrig prångla på henne en nosgrimma för att komma tillrätta med gapandet), jag ska fortsätta testa olika bettlösa alternativ istället.
Men alltså faen vad hon hoppar den lilla busan, jag är uppriktigt imponerad, under de pass vi hunnit med i höstas och nu i vår har hon aldrig tvekat eller rivit. Spännande det här.
söndag 3 april 2016
lördag 2 april 2016
Frihetsdressyr
Skrev en liten text på instagram om hur jag tänker kring inlärning av att stegra.
Litar på att alla förstår engelska men lite snabbt översatt då:
Att få hästen att stegra vill jag egentligen inte, jag vill alltid att hästen gör en levad dvs snarare sätter sig än reser sig, bakbenen ska vara samlade och ta lika mycket vikt. En låg, balanserad "stegring" som hästen kan "hålla" är liksom kronan på verket i träningen - 100% vikt på bakdelen.
Jag lär inte hästen att stegra genom att vifta med armarna eller sträcka upp mig och min energi emot den, jag fokuserar på bakbenen så lyfts fronten automatiskt, jag vill inte heller att hästen träder bakåt.
Min filosofi och metod grundar sig på att hästen speglar mig och för att uppnå det krävs det förstås att man jobbar en hel del på relationen.
Andra grejer som jag gillar att jobba med är spansk skritt, jambette och skolhalt.
Litar på att alla förstår engelska men lite snabbt översatt då:
Att få hästen att stegra vill jag egentligen inte, jag vill alltid att hästen gör en levad dvs snarare sätter sig än reser sig, bakbenen ska vara samlade och ta lika mycket vikt. En låg, balanserad "stegring" som hästen kan "hålla" är liksom kronan på verket i träningen - 100% vikt på bakdelen.
Jag lär inte hästen att stegra genom att vifta med armarna eller sträcka upp mig och min energi emot den, jag fokuserar på bakbenen så lyfts fronten automatiskt, jag vill inte heller att hästen träder bakåt.
Min filosofi och metod grundar sig på att hästen speglar mig och för att uppnå det krävs det förstås att man jobbar en hel del på relationen.
Andra grejer som jag gillar att jobba med är spansk skritt, jambette och skolhalt.
Att träna tillsammans i frihet, på någorlunda lika villkor, kommer alltid vara viktigare och roligare för mig än att rida. Jag är sjukt seriös med mina hästar och att vi alla trivs med livet och det vi hittar på är själva kärnan och hela meningen med allt.
Bockat
Kan inte gärna påstå att jag hoppat, det må ha varit tanken men "bockat" är en mer passande beskrivning, fattas inte energi i lilla araben om man säger så...
Det gick helt okej i traven, hon är lite flängig men ändå påverkbar och ja helt okej, så här såg det ut:
Jag red relativt ordentligt igår plus att hon gick ca tio minuter på förmiddagen då jag tog en sväng med henne och Fenja, well, det räckte inte.
Hon hoppade inte rent en enda gång så det finns tio till bildserier som är exakt likadana.
Jag hade som synes byggt en framhoppnings-"bana" men jag vågade mig aldrig på de högre hindren, kan säga att ridbanan tar slut jävligt fort efter att man landat (vet inte vad det kan bero på, haha) och jag litar inte på att hon inte klipper staketet.
Blir nog ond och betslar upp till nästa gång, vi får se, annars kanske jag ber hennes ägare att ta en sväng över hindren (hehe, va sägeru?).
Det gick helt okej i traven, hon är lite flängig men ändå påverkbar och ja helt okej, så här såg det ut:
Jag red relativt ordentligt igår plus att hon gick ca tio minuter på förmiddagen då jag tog en sväng med henne och Fenja, well, det räckte inte.
Hon hoppade inte rent en enda gång så det finns tio till bildserier som är exakt likadana.
Jag hade som synes byggt en framhoppnings-"bana" men jag vågade mig aldrig på de högre hindren, kan säga att ridbanan tar slut jävligt fort efter att man landat (vet inte vad det kan bero på, haha) och jag litar inte på att hon inte klipper staketet.
Blir nog ond och betslar upp till nästa gång, vi får se, annars kanske jag ber hennes ägare att ta en sväng över hindren (hehe, va sägeru?).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)