Får skärpa mig

Det är faktiskt ovärderligt att ha en riktig dagbok (= blogg) så jag får kamma till mig nu och kämpa på med uppdateringen.

Har tagit Fe(s)tsson på cykeltur, jogging eller liknande varje dag för att hålla valkarna i schack, går väl så där... de har "skrapat" vägarna så det ligger mycket stora lösa stenar på grus-/sandvägarna vilket gör honom lite ovillig (vilket man kan förstå) och jag anser att han är för tung för att gå flera km på asfalt så vi har lite småsvårt med träningen.

I helgens tropiska värme passade jag på att åtminstone få en häst "badad" och valet föll på Caspar. Han är lite skeptisk till vattnet men gör verkligen sitt bästa och kunde slappna av fint efter en god stunds tillvänjning. 

För någon dag sedan mejade Fenja nästan ner mig under ett vanligt pass i paddocken. Jag ledde henne runt spåret och hon fick spel så plötsligt att jag inte hann reagera. Hon knockade mig lite lätt bara men jag kände direkt att det strålade i nacken och ryggen så jag blev ordentligt less på tillvaron. 

Det märkliga var att hon blev riktigt stressad och sprang okontrollerat efteråt (jag släppte henne), det var som att hon skrämde upp sig själv på liknande sätt som hon gjorde de första veckorna, när hon hade kutat klart var jag inte redo att deala med henne så jag gick iväg och satte mig på staketet i bortre hörnet.

Fenja är inte glad i bortre kortsidan så jag trodde jag var fredad men till min förvåning smög hon lite skärrat fram till mig och sökte kontakt. Jag var beredd att trösta henne men behövde lite avstånd så jag ryckte åt mig en maskros och bad henne backa några steg varpå hon kvickt backade och kunde belönas för sin "prestation". 

Orkar inte riktigt med den där Fnorkan, jag vill bara att hon mår bra men det är inte helt enkelt att räkna ut hur det ska gå till, nu har hon åtminstone en riktigt härlig hage med kullar, träd, äng och allt man kan begära.

Så kom sommaren

Från runt nollan till runt 25 grader på fyra dagar, welcome to the new world... well, jag klagar inte även om sommaren innebär en hel del pysslande, de bläsbeklädda pojkarna bränner sig trots att jag smörjer och täcker och samtliga kliar sig relativt besatt då myggchocken är ett faktum.

Fenja har accepterat nya hagen och vi har gått till paddocken en handfull gånger, hon orkar inte göra mycket i värmen så det blir väldigt korta pass, hon har varit helt ok även om hon sannerligen har sina stunder då det slår slint.

Jag är lite överrumplad av hur obehagligt det känns att Fester nu går på bete igen, det som hände förra sommaren ska inte kunna hända igen då det är så pass ovanligt men jävlar vad orolig jag är hela tiden, är på väg att ringa veterinär var och varannan dag då jag inbillar mig att han mår dåligt. Paltkoma och seg av värmen kan lätt misstolkas.

Har varit ut med honom som handhäst bredvid Rucj tre gånger hittills och det tänkte jag hålla igång någon dag i veckan då jag inte vill rida Rucj oftare än så.

Knäpp Fenja, duktig Rucj.

Som jag räknat ut med r*ven var Fenja alltför imponerad av den nya hagdelen för att ens sätta en endaste hov på ny mark

Caspar blev överlycklig direkt men Frieserfröken lät sig inte luras så lätt. Efter en god stunds trugande resignerade jag, det fick bli grimma på så jag kunde leda ut henne, efter en ytterst liten "promenad" var gränsen nådd men hon var åtminstone på "rätt" sida.

Den som följer mig på instagram vet redan att jag börjar tvivla starkt på om hon någonsin kommer kunna låta sig föras ute i naturen på ett normalt sätt.

Aja, det är som det är, hon följde åtminstone med mig trots att hon vägrade följa med Caspar så jag får väl vara nöjd med det.



Efter drygt sju månaders vinteruppehåll var Rucjdjuret äntligen på plats i paddocken med hinder framför näsan och det uppskattades innerligt. Jag är supernöjd med hans inställning, han tog några frivarv (vilket aldrig hänt tidigare) men det gör mig ingenting, han hoppar ofta flackt men till min glädje fick vi till några rundare språng den här gången.

Krångel

Efter en period fylld av krångel på flera plan tror jag att det börjar ordna upp sig. Datorn har dött, därav min uteblivna uppdatering, nu har jag accepterat faktum och (stål-)satt mig framför Adams dito. Jag saknar redigeringsprogram för foton men för videomaterial har jag nödlärt mig existerande programvara.

Hästarna mår bra, Fenja har pendlat åt alla håll och varit riktigt fin vissa dagar men helt förjävlig andra gånger, ingen av dem har gjort särskilt många knop de senaste veckorna då minusgrader samt andra prioriteringar kommit i vägen.







Nästa vecka kommer samtliga gå på bete fullt ut och därigenom frigöra tid och kraft som jag är i skrikande behov av. Det går inte att beskriva lättnaden som infinner sig när jag slipper deala med hö hundra gånger om dagen, jag har alltid en sjal eller liknande över ansiktet men jag blir påverkad ändå, ett mastigt smolk i glädjebägaren är att Rucj snart kommer lida av insektsplågan (de andra också förstås men det går inte riktigt att jämföra).

I nästa uppdatering kommer jag visa Fenja och Caspars nya hage som de släpptes i tidigare idag. Nattmaran var inte helt oväntat något skeptisk medan Caspar levde loppan över ängarna.