Fokus

Igår tog jag och liten brun tag i lite seriösare övningar på ridbanan.

Jag lade ut fyra stycken travbommar efter ena långsidan och även två cavaletties på en volt.

Vi fokuserade sedan på att trava vilket jag sällan ägnar mig åt när det gäller hoppning men för att komma runt de hysteriska brallningarna ville jag ge det ett allvarligt försök och det gick mycket bra.

Jag är skitnöjd med henne.

Vi skuttade över en cavalettie och red sedan öppna till nästa, skuttade över den och red sedan sluta till den första igen osv...

De fyra travbommarna rullade jag sedan ihop till två små studs/galoppbommar vilket visade sig vara en större utmaning och där pep hon iväg i klassiskt manér en eller två gånger men hon hoppade fantastiskt, höll sig relativt lugn och var för första gången inte genomsvettig efteråt.

Jag har hunnit träna lös på banan två gånger sedan snön försvann och resultatet har varit lyckat men hon har hetsat upp sig nå väldigt så nu ska vi lägga lite större vikt vid att lösgöra och hitta avslappningen.

Fester film

Min finaste roligaste älskling igår:

Bra start

Tog mitt fina Frieserdjur och trampade resolut ned för hela backen igen, denna gång var det en betydligt mer vaken och avvaktande häst som intog omgivningen på ett lite lagom skeptiskt sätt, men vi gjorde det!

Efteråt var hon riktigt nöjd med sig själv och ville gärna fortsätta "kolla lite här bah".

Salsa och jag hade en halvgalen ridtur igår, tror vi hade lerstänk på precis allt innan vi var färdiga, underlaget är jättetråkigt just nu (blött, mjukt, isigt och spårigt) men nu är det inte långt kvar tills man kan räkna hem våren ordentligt.

Bilder från någon vecka sedan:

Rucj är fortsatt villig att prestera i frihetsdressyren vilket känns toppen, jag låter bli att be om någonting om jag inte verkligen känner att han själv vill, vid två tillfällen har han stegat fram till mig och erbjudit jambette och en liten stegring när jag bara passerade genom hagen - tror knappt det är sant.

Recap

Jahapp, sedan sist har jag hunnit med en del, mest mockning men även en och annan något mer intressant sak.

I lördags var det ridbane-premiär (efter några månaders ofrivilligt uppehåll pga dåligt underlag), något förhastat kan erkännas, det var blött som tusan så jag red i tio minuter bara.

Salsa var något osäker om hon verkligen skulle hinna placera hovarna mellan bommarna men efter ett lite skuttigt första försök klarade vi den lilla "övningen" finfint.

Travade några minuter och tog sedan pyttekrysset fyra-fem gånger. Ganska taggad...

Längtar efter att kunna träna ordentligt, det är så roligt med lilla hoppetossan som verkligen ger allt, det ska bli riktigt spännande att testa mer höjd med henne.

När vi skulle gå hem råkade vi rumpla (gå omkull) i en slänt, tjälen hade släppt lite lagom ytligt så det övre lagret gav med sig och genererade en liten kullerbytta för vår del, det kändes som att slå i sten och en kort sekund var jag orolig men eftersom Adam var med nödgades jag spela cool och bah: "det gick såå bra, iiingen fara"... haha.

Nä men Salsa rullade över på mig för ett ögonblick men naturligtvis var jag mer intresserad av hur det gick för henne och hade inte tid att känna efter själv förrän jag försäkrat mig om att hon mådde bra.

Det var inga fel på henne men för säkerhets skull har hon haft några vilodagar. Salsas ben är absolut snustorra vilket gör det enkelt att felsöka eftersom alla eventuella svullnader blir superlätta att upptäcka, men som sagt har hon vilat sedan dess då jag inte vill riskera att sadla/skänkla/sitta på möjliga blåmärken/osynliga blessyrer.

Jag gjorde väl illa mig en del men så länge inget går av är jag nöjd.

Idag har storhästarna haft tandläkarbesök.

Jag valde att låta Rucj stå kvar medan Fenja behandlades, litade helt på att han skulle vara snäll åskådare och det var han, det var förstås roligt att de fick hälsa ordentligt för första gången och nej det skiljer inte mycket i storlek dem emellan.

Adam fick gå hem med Rucj när Fenja var färdig men ni må tro att hon kvicknade till fort när de gick... det var bara att hänga med ut. Sederingen hade naturligtvis inte släppt än så jag fick traska runt med henne i evigheter, kunde ju inte gärna släppa henne i hagen direkt, finurligt nog passade jag på att gå längre än någonsin förut.

När vi ändå hade ångan uppe (eller ska jag säga nere...?) traskade vi för första gången ned för hela branta backen som leder upp till stallet. Vi nosade dessutom på en traktor och gick även en bit i skogen, ja idag var hon som en "vanlig" häst kan man säga - thank the drugs!

Det var en konstig känsla att bara gå och gå med henne lunkandes där bakom någonstans. Mer sådant tack.

Bajs, bajs, bajs

Göms i snö - upp i tö... om man säger så.

Hos tjejerna har jag på flit låtit bli att mocka i hagen, jag tänkte mig att de hellre får kliva på bajs än halka på is (det fungerar eftersom de har en stig som de alltid använder) och nog är det bajs överallt men en hel del is är det förstås ändå.

Skit, is, blåst och skit... urk. Nä men hos killarna smälte det så fort att det inte är just en enda isfläck i hela hagen- najs bajs!

Men på tal om skit var ena hästen värre än den andra igår.

Fenja skulle prompt med mig och Salsa ut och det blev en riktig brottningsmatch innan liten brun och jag kom ut på rätt sida om grinden utan stor svart. Fenjas efterföljande obligatoriska frispel gjorde det svårt att fokusera (min fina klumpedunsa får inte göra illa sig!), jag har senaste dagarna fått bort ett tiotal stubbar men det är ju som bekant halt och inte särskilt svårt att slå sig om man springer som en galning utan att bry sig om var man sätter fötterna.

Blåsten gjorde Salsa hetare än vanligt och även om hon aldrig blir rädd för saker så hade hon svårt att koncentrera sig på mig, vi gick genom byn och hade en hel del "roliga" saker att titta på, extra spännande blev det när hon råkade skaka av sig tränset... well, det löste sig men nog sög det till lite i magen.

Tränade lite med killarna, det var tortyr i den iskalla hårda vinden, halm och hö hade blåst ur hagen och de var mer intresserade av att fnysa åt det.

Till kvällen var det något lugnare så jag bestämde mig för att ta ut Fenja vilket jag aldrig borde ha gjort.

Hon stod på bakbenen redan i hagen men mitt tålamod var på topp och jag trodde starkt på att vi skulle lösa det. Vi gick på vägen, som vanligt klarade vi att gå bortåt utan problem, i vändningen och sedan under hela "hemresan" var det dock hela tiden på gränsen att skita sig.

Det är så frustrerande när huvudet åker upp och bogen kommer mot mig, hon intar liksom en öppna så där som osäkra hästar ofta gör, vilket gör att jag befinner mig i ett ytterst utsatt läge och hon föser mig dessutom av vägen.

Jag försökte på snällast möjliga sätt att åtgärda problemet men ju längre tid det tog desto hetsigare blev hästen så tillslut knatade vi hem med andan i halsen. Jag hann tänka "nej men oj nu gav jag upp", efter ett år kan vi fortfarande inte gå 200 m utan livet som insats och jag är sjukt less på att hela tiden misslyckas, tog mig sedan en funderare och valde att ta fasta på det som blivit bättre (det är inte så lätt men...).

Poff

Det blev vår igår.

Man tackar.

Frestades att ta mig ut i soluppgången redan med Salsa och det ångrade jag lite grand... fint som tusan men jag frös som fanken.

Under dagen steg temperaturen till en bit över tio-strecket, fjärilar skådades, snön smälte bort (hos killarna, tjejerna har fortfarande vinter) och med Rucjdjuret tog jag en premiärtur utan jacka.

Lovely. Han har inte ridits på två månader så det var en spänd men glad arab som sprängde fram i skogen. Kan inte påstå att det är barmark ute i naturen men isen är så klafsig och blöt att det går fint att rida ändå.

Den häftiga snösmältningen fick kocko Rucj att börja beta och därmed lämna en hel del hö igår, ah men suck... i morse var han dessutom praktfullt lerig, ja det är inte bara fördelar inte... haha.

Fenja fick komma ut i solnedgången, vi gick för första gången på flera veckor ut på vägen som leder mot skogen (den har varit vansinnigt isig men har nu smält fram), lite skakigt men vi tog "hela" turen utan andningspaus och sedan även en gång i trav.

Fint och bra

Ja nu tycker jag vi har åstadkommit en hel del bra saker senaste dagarna.

Fenja har överträffat sig själv genom att sköta sig exemplariskt som handhäst både i lördags och söndags.

Idag tog vi oss dessutom någorlunda självsäkert, helt allena, ned till ridbanan och hem igen. Väl där var frieserfröken upptagen med att iaktta folk, fä och takdropp men det är hon helt förlåten.

Salsa har jag ridit ut ordentligt varje dag i snart en vecka och ibland känns det som att det inte är en hov i marken (se nedan)... haha! Vi njuter som sig bör av begynnande värme.

Vårkänslorna sprutar ur samtliga pållar just nu...

Fester och jag hoppade en stund idag och han var outhärdligt söt vill jag lova. Igår drog han mig på boben en liten liten stund i hagen, det är redan idag barmark där men jag tror vi ska hinna öva lite mer innan boben ställs in för säsongen.

Fest

Nu blire party:

Tar sig

I torsdags var Salsa fortfarande skvättig men betydligt coolare än dagen innan. Igår var hon en lugn och fin chokladpralin igen så vi både travade och galopperade lite på lång "tygel" (red ju i grimma även igår), skönt var det i solskenet.

Fenja och jag var ute en bra stund i torsdags, det var något kämpigt men välbehövligt, vi övade mest på att flytta bakdelen vilket kan låta enkelt men det kan jag garantera att det inte är. Hon blir lätt stött när man använder sin energi mot henne och hon ser livsfarlig ut emellan åt men jag måste våga flytta på henne ändå. Med lite tålamod och upprepning gick det ganska bra, vi gick även en kort sväng in i skogen (med andan i halsen men åtminstone i samlad trupp).

Tjohej

Åh maj gaaahd jag är så trökig... nä men jag är så trött på all snö och förestående ishav som smyger sig sakta på nu. Nu måste jag ta mig i kragen och leva lite i nuet, i dagsläget är det ok underlag och alla hästarna mår bra, ändå är det svårt att hitta någon riktig energi och vilja.

Tänkte ta en skön lång skogstur med lilla bruna igår för att hitta tillbaka till lite livsglädje, så blev det inte riktigt...

Sprätthönan var helbäng och skrittade inte många steg under de 75 minuter vi var ute. Salsa behöver hållas igång ordentligt för att vara sig själv men eftersom hon var ur kondition när hon kom kan jag inte köra på i det tempo/den frekvens som hon behöver, ett par turer till så är hon lugnet själv igen, tänker rida henne i grimma idag så hon besparas lite obehag när jag blir tvungen att "hålla i"... haha. Det är svårt att vara känslig och samtidigt inte kunna låta bli att ligga på.

Jag tänker även ge mig på att ta ut Fenja idag, har en plan men som vanligt försöker jag vara beredd att tänka om, förhåller mig extra försiktig när jag är medveten om att jag själv inte är på topp. Med försiktig menar jag inte nödvändigtvis ur säkerhetsståndpunkt utan syftar snarare på svårighetsgraden.

För övrigt

Nu är jag frisk och har börjat komma ikapp med det som blivit lidande medan jag inte orkat hålla ihop allt.

Samtliga hästar behövde verkas och mockningen i respektive hagar är gravt eftersatt...

Mockningen går fortsatt så där (alltså snön som aldrig upphör att falla!) men alla hovar har setts över. Fenjas fötter är ett kapitel för sig, jag har satt tången i många olika hovar men aldrig några så hårda som hennes, jag delade upp hennes verkning i två steg (tång ena dagen, rasp andra dagen) men jag har ändå svår träningsvärk idag.

Extra roligt blev det när hon sopade omkull mig och sedan placerade hoven mitt på smalbenet... hann föreställa mig hur lätt hon skulle knäcka mitt arma ben men tack och lov satte hon aldrig ned benet fullständigt så vi undslapp med blotta förskräckelsen.

Hon är inte ett dugg dramatisk när hon "krånglar", hon är bara så tung och stark att jag inte har en chans att hålla emot när hon vevar med benen, andra dagen skötte hon sig exemplariskt trots att hon var helt fri och inte ens hade hö framför näsan.

Pojkarna har jag lekt lite med som vanligt och Rucj fortsätter göra framsteg, smalsaken har dock slutat äta hela högivan vilket känns betungande men inte är mycket att göra åt, Festponnien har tappat en del vikt och även om det må vara mycket kvar innebär det en viss lättnad för både mig och honom.

Förra veckan var det ett helt år sedan Fenja kom. Jag har naturligtvis reflekterat en del kring detta, det har som bekant varit tufft och jag kan ärligt säga att jag är glad att jag inte visste hur tufft det skulle bli, detta kommer ta mer tid än jag kunnat föreställa mig men jag ångrar inte att jag valde henne.

Jag skulle välja henne igen, och igen, och igen, ibland tror jag att "med facit i hand" skulle utgången ha kunnat bli annorlunda men nej. Hon kan vara hur som helst men hon kommer ändå alltid vara min.

På själva årsdagen lekte jag med Salsa i hagen, jag var utrustad med ett dressyrspö och tränade helt "lugnt och normalt" på lite vanliga saker, Fenja uppehöll sig i närheten men hade inga planer på att vara med vilket var helt okej för mig som varken hade hjälm eller väst och helt enkelt inte tänkte träna henne.

Well... Hon valde att lägga sig i ändå genom att stega fram till mig och vända upp rumpan för att utdela en liten kospark. Man tackar. Jag hetsar inte upp mig i onödan längre när det kommer till Fenja och jag blev inte heller förvånad. Jag hade självfallet hellre sett att det var min häst som kom emot mig för att ge mig en puss med mulen och någon annans som kom för att ge mig en spark (om nu någon prompt måste sparka mig... haha) men nu är det som det är.

Vår tid kommer, vi ska "bara" ta oss dit, det här året har varit långt långt ifrån perfekt när det gäller yttre omständigheter/förutsättningar och det vore ytterst tveksamt och orättvist att klandra Fenja för det.

Gårdagens Salsa

Dagarna går...

...och vintern består.

Well well, snart är det vår och det ska bli ljuvligt att få sätta igång med den roliga biten och inte endast hänge sig åt tunga lyft och oändliga promenader i varierande väderlek.

Nu har jag verkligen kommit av mig helt, känner mig fortfarande sänkt och inte riktigt frisk, jag har grejat en del med hästarna förstås men inte i normal utsträckning (förutsättningarna är inte direkt de bästa heller...). Hästarna mår hur som helst bra och är pigga å glada.

Video

Först lite vanlig lek, han har som sagt verkligen varit på hugget senaste tiden vilket gör mig jätteglad, inget är roligare än när hästen själv ber om att få träna.

Har aldrig försökt med någon slags trickträning medan han burit utrustning men jag kunde inte låta bli att testa en enkel jambette och när det gick bra satte vi den i rörelse.

Som synes är det bara ena benet som "fungerar" men jag är supernöjd med hans insats, nu ska vi bara hitta det andra benet också så har vi snart spansk skritt i repertoaren -kul!