Helgen

Är fortfarande lite febrig (alltså va faen!) men åtminstone vissa av hästarna fick lite uppmärksamhet i helgen och tack vare Adam finns det bildbevis.

Rucj har överträffat sig själv och varit oerhört intresserad av att leka/träna, jag har inte orkat göra någon stor grej av det men å andra sidan tror jag att det är just de små doserna som är receptet till hans motivation.

Klipper film och laddar snart upp. 

Fenjas efterlängtade huvudlag har kommit och det är så FIIINT!!

Det är mjukt, brett, lätt och passade perfekt. Jag kommer använda det med dubbla tyglar (till ringarna som sitter på nosdelen och till hackamoreskänklarna) - ska bli så spännande!

Oj vad jag vilar

Inte.

Kunde inte hålla mig från att träna Salsa en stund igår, hon får så vansinnigt mycket överskottsenergi av att gå på halvfart så jag vill undvika att låta henne stå helt, som jag nämnde tidigare är jag laddad med träningsidéer och lite feber stoppar mig tydligen inte.

Idag mår jag dock mycket sämre så nu ska jag vila lite mer seriöst.

Anyway, lilla bruna har en tendens att trava som om vi befann oss på Solvalla, jag har ärligt talat aldrig travat så fort i hela mitt liv, all denna skjutkraft vill jag förstås omvandla till bärkraft.

Att få med bakbenen in under kroppen är naturligtvis a och o för att kunna rida ändamålsenligt och vi lyckas alltid med det stundtals men det är svårt att hålla ihop det hela utan att det blir dragkamp och alla som känner mig vet att det konventionella så kallade "stödet" i handen inte är min grej (och med en så känslig häst som Salsa kommer det direkt protester när det blir för mycket "håll" i tyglarna).

Nu skulle jag kunna ranta ordentligt, känner mig så förbannat less på att varenda människa helt skamlöst rider gravt bakom lod, i förra veckan såg jag en superfin häst ridas så in i helvete "djupt" att den slog hakan i bringan och faktiskt knäade sig själv i mulen (under ett hopp-pass kan tilläggas).

Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om.

Jag tömkör aldrig på vanligt vis men jag tränar vid hand/på långa tyglar ibland och detta testade jag igår för första gången med Salsa.

Jag tog huvudlaget som jag rider på nuförtiden, där tyglarna sitter i nosgrimman (bettlöst förstås), och gick sedan bredvid henne och höll i tyglarna som om jag satt på ryggen.

Intressant nog travade hon i gångfart (jag orkade inte springa... haha) relativt enkelt, mina släpiga steg och febertunga arm över ryggen spelade förmodligen in, hon slog på stort med lite söndagspiaff i frustration också vilket jag skrattade åt men det var ju bärkraft jag ville träna så en liten klapp på rumpan fick hon.

Ser fram emot att kunna testa detta på banan (nu gick vi på skogsvägen) i friskt tillstånd och utan vinterkängor.

Okej, kan inte riktigt släppa det där med hästens form... fasen vill inte ens öppna den maskburken.

Men hoppsan här sitter jag och rider hästen över lod, tänk vad, sjukt att jag nästan vill förklara varför.

Okej bilden på Rucj var väl snarare mitt i lod och inget annat men den kändes ändå som ett exempel på "över lod" i jämförelse med allt jag ser omkring mig.

Jag orkar egentligen inte debattera/diskutera frågan om huruvida stor roll själva huvudställningen spelar (och då särskilt frågan om bakom lod) men dagens sätt att helt öppet (och på flit!) placera huvudet mellan frambenen får mig att på riktigt önska att hästsport blir förbjudet.

Hej vare går...

Nu har jag varit febrig i några dagar och är därmed om möjligt ännu tröttare på tillvaron.

Alla hästarna vilar men det ska ju ändå mockas, vattnas, fodras, kratsas och så vidare ett antal gånger om dagen.

Sedan sist har det inte hänt särskilt mycket, har ridit små turer på lilla bruna, gått små promenader med stora svarta och lekt lite med samtliga i respektive hagar.

Småhästarna fäller för fullt medan de stora håller lite på sig ännu.

Fenja har visat prov på visst mod då vi nödgades bli passerade av byns ardenner som är försedd med släde och högljudd bjällra, även en envis helikopter passerade obemärkt men en äcklig krypande bil var på jakt efter mörka skönheter så naturligtvis gjorde Frieserfian sitt bästa för att undkomma faran.

Tror mig ha smält en del av allt som hänt och skaffat mig ett mer ändamålsenligt förhållningssätt när det gäller Fenja.

Det svåraste (rent mentalt) har hela tiden varit att problemen dyker upp igen trots att de varit tillsynes "lösta" en tid, detta beror förmodligen dels på att en stressad/nervös/uppspelt häst inte lär sig (tillskillnad från om hästen vore lugn och närvarande) plus att jag inte förstått hur viktigt det är att vara konsekvent varenda stund vi är i varandras närhet, lägg också till att min erfarenhet av icke araber är väldigt begränsad. Säga vad man vill om Frieserns intelligens men de är inga araber om man säger så... haha, nej men att araben är världens känsligaste och mest lättlärda hästras är det nog ingen som ifrågasätter.

Det må vara lite motigt just nu men jag känner en stark längtan efter att komma igång ordentligt och jag har många idéer som jag snart kan förverkliga.

Hej dagboken...

...jag är lite sliten, negativ och uppgiven nuförtiden vilket gör att jag inte känner mig särskilt sugen på att skriva ned vad som händer (och inte) men eftersom jag tränat tjejerna en del ska jag för dokumentationens skull dra det senaste:

Red Salsa genom byn i tisdags, hon var överladdad och sprättig så vi halkade till lite några gånger, inte särskilt fridfullt alltså men för henne var det välbehövligt att "titta av sig" ordentligt.

Igår gick vi ned till ridbanan och ägnade oss åt skritt längs spåret, jag var väl medveten om att underlaget ej inbjuder till några utsvävningar så planen var att öva skolor i skritt helt enkelt, det var en helt okej träning.

Tog sedan ut Fenja i en halvtimme, det var spänt men vi nosade runt på lite nya ställen och jag var väldigt nöjd med insatsen, hon är precis som de andra väldigt laddad nu.

Idag ville jag strypa mig själv långsamt, trodde i min erbarmeliga enfald att det skulle gå lika bra eller bättre än igår but nooo...

Hon stod på bakbenen 20 gånger och kom in till mig på eget bevåg 200 gånger varav hälften ledde ända fram till en "öm" knuff. Hela skiten tog över en timme men då var jag tvungen att ta pauser med jämna mellanrum för att stoppa fingrarna innanför tröjan (för jag höll på att inte riktigt överleva smärtan av att hålla i en snöig lina med förfrusna fingrar).

Det är knäckande att ägna sig åt något så krävande dag efter dag och få så lite tillbaka.

Ridit minsann

Chansade ordentligt och tog ut Salsa på skogstur idag, det var is precis överallt vilket faktiskt förvånade mig lite, hon klarar halkan relativt bra men det var dessutom knöligt så lite snubblande tog vi oss upp på the one and only "travbanan".

Väl där fick vi till lite ridning och sedan kunde vi ägna oss åt vår favorit gren: 1 km passage -barbacka, utrustad med endast nosgrimma och obligatoriskt halkiga täckbyxor... haha, ibland (inte alltid) har hon svårt att sluta "varva upp" efter att man kommit igång. 

Ska testa att rida på vägen i morgon, det känns som att snön satt sig ordentligt i bilspåren men vi får väl se, så trött på att inte ha tillgång till bra underlag någonstans. Man vet att det gått långt när allt man kan tänka på är ridhus... 

Dagen

Tog ut flickorna vid hand (Adam var med så han ansvarade för lilla bruna) i skogen nedanför hagen. Man får se upp med var man sätter fötterna nu när vi fått lite pudersnö ovanpå isen men jag rekade innan snöfallet så jag vet på ett ungefär hur det ser ut utanför hagen där vi kan tänkas gå.

Fenja var stentokig, hon bockade som aldrig förr, vi höll oss i en glänta som Fenja bara passerat någon gång tidigare så när hon lade sig ned och rullade (!) ville jag grina av stolthet - vilken modig tjej!

Sedan en tid tillbaka går killarna inte tillsammans dagtid, detta naturligtvis för att få ordning på deras respektive viktproblem, den goda nyheten är att Rucj äter upp all mat varje dag.

Den anskrämliga knasbollen behöver bara äta upp maten för att jag ska bli nöjd... haha, för jag är verkligen så nöjd, han har aldrig tidigare ätit allt jag serverat honom.

Nu får Rucj 12-13 kg eget foder och sedan nästan lika mycket till som de delar på över natten när de går tillsammans igen, Fester får tre stycken en kilos portioner under dagen så han står fortfarande på relativt mycket hö men så går det när man har två med olika behov och tuggbehovet är ju som bekant inget jag kan förneka Fester bara för att han är fet.

Så mycket kärlek.

Vädret...

Bläää...

De goda nyheterna är väl att det töat fram en hel del barmark men nu blötsnöar det på tvären så det är nog dags att hoppas på riktig snö igen och inget annat.

Igår chansade jag lite och tog ut tjejerna i skogen, vi fick kryssa mellan träden istället för att gå på stigarna eftersom de pryds av is, spännande men väl utfört av samtliga med visst undantag för Salsas "brunstpauser"... inte lyckas jag få i henne munkpeppar heller, det gick bra ett tag men nu måste jag blanda ut det med mycket mer foder och mata henne ur handen om det ska gå ner.

Skulle vilja träna killarna ordentligt men det finns inga möjligheter, så less, bättre tider tack.

Rubrik

Jag vill alltid skriva "kämpar och sliter" som rubrik, haha, men kvoten må vara nära nog nådd för just den känsloyttringen...

Anyway, har kämpat med Fenja vill jag lova, i förrgår stod hon på bakbenen som vore det en egen gångart och vi nödgades slåss om det ett antal gånger vilket jag undviker i det längsta men när hon systematiskt landar på mig (så jag tvingas hoppa undan) finns det ingen återvändo.

Vi lyckades inte avsluta på ett tillfredsställande sätt så jag gav henne några timmar ifred och sedan tog vi nya tag.

Jag valde att ta ner henne till ridbanan för att där ställa fram lite bommar och grejer som vi kunde ha till hjälp för lite enkla ledövningar, tålamodsprövande så in i h*lvete då hon blåste drake varannan minut åt allehanda "störningsmoment" men jag höll ut och efter trekvart hade vi tagit oss igenom allt på ett bra sätt från båda hållen.

Jag ville inte under några som helst omständigheter behöva bli osams med henne igen så vi tog det mycket lugnt och höll oss till skritt.

Väldigt nöjd med hur vi tog oss till och från banan, det var längesedan hon gick så långt själv och jag vet inte om jag ens försökt gå dit utan hjälp tidigare, kan hända var det premiär och det löste vi bra.

Igår fick jag hjälp att ta mig ut med båda brudarna så nu finns det bildbevis på våra handhäst-bravader.

Storleksskillnaden är för gullig, kolla hovarna, söta <3

Håll i hatten...

...det verkar som att jag bloggar idag igen, kors i taket.

Kastade mig ut i solnedgången för att ta en vända i skogen med flickorna, för att spara tid (ville av förklarliga skäl hinna ut innan mörkret svalde oss fullständigt) valde jag att skippa sadeln på Salsa.

Det var typ inte det bästa beslutet jag någonsin tagit.

Att ta sig ut genom grinden och sitta upp barbacka på Salsa medan jag samtidigt höll Fenja... well, övermod kan drabba även den bäste.

Efter initialt krångel gick det ändock relativt bra, Fenja for i luften en gång men jag korrigerade henne å det grövsta jag kunde uppbringa från ryggen på en annan häst och det räckte för att ta oss resterande bit i samlad trupp.

Guess what!

Fenja fick följa med mig och Salsa på en liten liten runda i skogen idag, jag tog henne alltså som handhäst för första gången -yey!

Kände att det var onödigt svårt för oss att promenera då jag själv har uppenbara problem att hålla jämna steg med Fenja i den knöliga/isiga snön... vi blir osams utan att det är någons "fel" så jag var i desperat behov av lite hjälp. Tack Salsa för hjälpen!

Det var ett litet äventyr att göra iordning båda, sedan lyckas ta sig ut genom grinden och sitta upp den ena utan att ha någon annan tillhands... men fan jag klarar ju allt. Haha, så fruktansvärt låg som jag varit måste jag passa på att elda på minsta antydan till glädje.

Det var skönt att komma upp lite men det var svårt att bara ha ena handen till Fenja, Salsa var pigg som tusan så jag hade fullt sjå med henne i den andra handen, om man bortser från lite oönskade travinslag gick det ändå väldigt bra. Lite skakigt förstås men Fenja gav Salsa tillräckligt med plats vilket var en förutsättning för att jag skulle genomföra det.

För att nämna fler roligheter har jag lyckats vinna en thermobar i en fototävling.

HALLELULJA!

Tror knappt det är sant, kan inte tänka mig någon som förtjänar det mer än mig och då menar jag inte för att det var en så fin bild utan för att jag slitit mig bokstavligt blodig flera gånger om dagen för att alla dessa hästar ska konstant tillgång till vatten även när temperaturen sjunker till -25.

Det blir tjejerna som får den eftersom det finns el draget till dem.

Rucj och Fenja, video.