Allmän update

Festsson har jag tömkört nästan varje dag senaste tiden, jag vill komma igång med körningen och är nu fast besluten att lyckas, vårt största hinder är hans förbannade gamla tandfraktur som gör det svårt att använda huvudlag på honom.

Jag tömkör i repgrimma för det mesta och överväger att även köra med endast grimma, han är känslig och lyhörd men eftersom jag har rejäl respekt för att köra och det dessutom finns gott om hästar i trakten (Fester är ju en hingst om någon missat det... haha) behöver vi öva ordentligt innan det kan bli åka av.

Han är löjligt fet men pigg och glad ändå, han vill gärna träna och nu märker man att orken kommit tillbaka på riktigt, älskar min Festponnie mer än livet självt.

Rucj har det kämpigt med knottinvasionen och är klädd för jämnan med korta nakenpauser för rykt och päls-/hudvård. För övrigt är han urstark och riktigt fin nu.

Salsa är pigg och krävande i vanlig ordning, hon tar som vanligt upp mest tid och energi, jag har grinat floder senaste tiden på grund av hela situationen med henne. Jag önskar att hon kunde bo kvar men det går inte och det sliter i mig något fruktansvärt.

Stackars Fenja måste ha stoppat huvudet i ett getingbo för hon har sett ut som något ur en skräckfilm senaste dagarna, hon har inte verkat märkvärt berörd men jag har inte kunnat göra något med henne, nu verkar det värsta ha lagt sig så förhoppningsvis kan vi träna snart igen.
 

Finaste fröken

Nu ska jag vara lite positiv, så det så, ibland förvånar hon mig. Finaste fröken <3

För tre dagar sedan gick vi hela rundan, (ut genom övre grinden, genom skogen, in vid den nedre grinden), det plastades balar på åkern nedanför hagen så jag var i valet och kvalet en god stund men gav det ändå en chans. Hon var rejält skeptisk till "livet" på åkern och hade svårt att hålla sig men jag hann stänga grinden och få av henne grimman, innan hon drog som aldrig förr mot tryggare breddgrader, jag kunde inte begära mer så det var en win.

Dagen efter gjorde vi samma sak, med liknande resultat, den gången var det högljudda hästar och en drös älgflugor som gav oss eld i baken sista metrarna men vi genomförde alla moment på ett helt ok sätt.

Igår verkade jag henne, hon har världens största och hårdaste hovar så det är en kris i livet varje gång, hon skötte sig relativt bra och vevade endast lite halvhjärtat med bakbenen enstaka gånger. När jag var färdig hade jag en fot i graven och nödgades sätta mig i gräset och hämta andan i en evighet. Under sagda evighet passerade det en traktor med släp och Fenja blev, till min förvåning, absolut skiträdd. Hon såg ärligt ut som att hon tänkte spränga tråden och jag har aldrig sett henne reagera så när hon varit fri i hagen.

Jag hade tänkt gå ut i skogen men tog det säkra före det osäkra och knatade runt lite på gården/vägen istället. Traktorjäveln kom tillbaka och jag trodde min stund var kommen men icke! Från att få frispel i hagen till att vara lugn utanför hagen med mig blåhållandes i den berömda linan...? Que?

Man ska aldrig tro att man kan räkna ut någonting när det gäller den där - haha! Longerade några varv på grusplanen och även det gick bra så det fick räcka för dagen.

Hej vare går

Denna ljuva sensommar, nu skulle man frysa tiden, har tränat en hel del och främsta prioriteringen har legat på Fester och Fenja eftersom de tu är som stoppade korvar. 

Har haft en del tuffa stunder med Frieserfröken men även några bra dagar. Kan ärligt säga att jag misströstar fullständigt ibland, det går så fint ena dagen och nästa är allt som bortblåst och hon går mer på bakbenen än på alla fyra, det går aldrig att hålla sig till planen med henne vilket gör det svårt att se några framsteg.

Jag är fullt medveten om hur stor skillnad det är på oss nu jämfört med förra hösten men när det går dåligt blir man snabbt varse om hur fort det kan vända käpprätt åt helvete. 

Försöker påminna mig om att vi lämnat den svåraste tiden bakom oss och att det går så sakteliga framåt men det är stundtals lättare sagt än gjort.

Hoppar lite över metern med Salsa nu, ska försöka ge mig höjdmässigt, känner att det nästan räcker så för lilla c-ponnypluttan. Ska satsa på att bredda och hoppa mer banor istället men paddocken är verkligen ingen höjdare när det inte regnat på så länge så det må dröja.

Rucj är snygg och glad nu för tiden. Han vill gärna träna, faktiskt, jag går hela tiden och väntar på att han ska tröttna men icke. Han kan stega fram till mig i hagen och börja veva med frambenen helt på eget bevåg - roligt!