Får inte särskilt mycket vettigt gjort men från och med i morgon kommer Adam vara hemma lite oftare så chansen att föreviga/få hjälp med träningspass ökar avsevärt.
Är uppe i 25 000 följare på instagram så jag skulle vilja/behöva hitta lite ny motivation där. Man skulle kunna tro att sommaren gör "allt" enklare men det tillkommer även mycket jobb. Insektsbett, brunst, torra hovar, irriterade ögon, skav från allehanda sommarattiraljer, allt detta vatten som ska bäras hundratals meter och allt gräs som ska hållas i schack under kilometervis med trådar. Nej jag vill bara klaga jag. Ska skärpa mig, någon dag, snart.
Det är någon slags cykeltävling här i helgen så jag kan inte sticka ut och rida hur som helst, valde därför att satsa på min helt stensäkra häst (allas vår Fester) idag, han fick lite promenad/trickträning men lyckades sneaka till sig ytterligare ett pass då han var så hängig nu på kvällen att jag blev orolig.
Adam var med så vi tog med oss Rucjsson också så gick vi ett varv på byn. Nu är det hästar precis överallt i allehanda beteshagar så Festsson kvicknade snabbt till, bajsade, travade och sträckte på sig ordentligt.
Även Fenja fick sig en ytterst kort promenad nu på kvällskvisten, hon var spänd som tusan men vi gick en liten liten runda och kände oss väldigt nöjda med det.
Väldigt förtjust i den här bilden på Rucj, han är riktigt fin nu, kliar sig en del förstås men ännu är det hanterbart.
Allt oftare kommer jag på mig själv med att helt och hållet ha gett upp hoppet om hästens välbefinnande inom ridsport och tycker mig omges av negativa strömmar från alla håll av hästvärlden, där vi "accepterar" vilket jävla bestraffande som helst exempelvis och ser man till dagens sätt att rida hästen "i form" vill jag bara sätta mig ner och grina.
Don't get me started när det gäller hästhållning i övrigt (bortsett från den timme om dagen hästen rids) nej men alltså jag orkar inte.
Då kan man bli väldigt glad och upplyft av att det finns yngre människor som tänkt ett steg längre, i sporten, men för hästen.
Sa ju att hon var vild när vi var på ridbanan. Man kan se det positivt att hon går fram i galopp som om det plötsligt var busenkelt men de självvalda och spektakulära avsaktningarna lämnar en del övrigt att önska förstås.
Jag har aldrig upplevt att linan "tagit slut" tidigare, så här mycket energi har jag aldrig fått från henne, jag hade tänkt rida men efter moget övervägande räckte det med urladdningen som uppvärmningen genererade.
Red gjorde jag däremot igår. Uppvärmingen gick bra, hon var lagom framåt, vi hade bra kontakt och det var helt enkelt inga konstigheter.
När jag satt upp fick jag 20 steg i skritt och sedan en redig radda bocksprång. Det upprepade sig sedan åtminstone en gång till. Adam vågade inte filma så jag är lite osäker men mycket skutt blev det. Tack vare det som finns på film kan jag se att det dock blev mycket mer trav än jag upplevde, det kändes som att det var övervägande rodeo men i själva verket var det ungefär 50/50.
Efter den första bockvändan tappade jag både ridförmågan och självförtroendet, jag hade nog egentligen behövt sadla om då sadeln gled fram av att hon skuttade runt med huvudet i marken och ryggen så höjd, men jag visste att jag inte skulle sitta upp igen om jag satt av i det läget så det blev pest eller kolera tyvärr.
Ska skaffa någon slags antiglid padd, hennes rygg är så rund på alla håll och (obefintliga) kanter att det är svårt att få sadeln stilla under vilka omständigheter som helst.
Vill man vara optimistisk kan man väl glatt konstatera att hon går fram för väldigt lätta hjälper, att det kändes helt omöjligt att trava för bara tre ridpass sedan kan man liksom inte riktigt förstå idag... jag skulle egentligen inte kalla gårdagens "köra ner huvudet och älga på lite hur som helst" för framåtbjudning men här får man gripa efter halmstrån.
Försöker att inte gräma mig över att jag inte hanterade situationen så bra som jag borde men det är svårt, vad spelar ens erfarenhet för roll om den inte kan omsättas i praktiken, visst är man mänsklig men jag har inte råd att vara det med Fenja.
I morse gick vi en kort promenad, kanske 300 m, vi gick på lite nya ställen så det var ändå ett steg i rätt riktning.
Går ganska bra här, börjar väl med att avhandla vad som hänt med min mest spännande häst (ah men gissa vilken... haha).
Igår bestämde jag mig för att ta ned henne till ridbanan, vi hade lite otur när vi skulle iväg då det skedde livat ihopsläpp i hagen bredvid och Fenja hade svårt att slita sig. Jag blev lite osäker och lät henne stå och titta en stund men valde ändå att åtminstone försöka.
Efter lite övertalning följde hon med snällt och var sedan absolut sjövild på banan men det gör inget, hon var tillräckligt foglig och laddningen var mest överskottsenergi, gick även fint att traska hem.
Idag tog vi tag i något som hängt över mig länge, nämligen att ge "rundan" ett nytt försök, de har fällt en del av skogen så det ser helt annorlunda ut nu jämfört med senaste gången vi lyckades gå ett varv, vi har dessutom som bekant ett misslyckat försök i bagaget och har inte försökt igen sedan dess.
Well, we did it! Så nöjd.
Hon vet precis vart "gränsen" går för vad som är snabbaste vägen hem så när vi väl, efter lite tveksamheter, kommit förbi gränsen tar hon sikte på nästa grind istället och låter sig lugnt ledas över skogen. Eftersom de står i översta hagen just nu fick vi gå igenom nedre hagen (eftersom vi gick ut genom den övre grinden och sedan kom "tillbaks" vid den nedre) och då passade jag på att springa lite med henne. Eftersom hon är så van att kuta iväg upp för backen när man släppt henne vid grinden känns det enklare att möta henne halvvägs och ta det i trav istället för att blåhålla henne hela vägen in i nästa hage.
Bajsungen var inte rolig igår. Oh well, nobody died, hon må ha bitit mig i armen men det gick bra.
Nu ser jag fram emot en bättre dag idag, vädret är lovande och det gör stor skillnad för mig, skulle under normalfall inte ge mig ut och träna i regn och blåst men känner mig tvungen att hålla igång Salsa så jag har haft en del miserabelt frusna ridturer.
Kan lova att regnet öste ned på mig och Fenja även om det ser soligt ut på bilden, jag var fullständigt plaskblöt innan vi kampat klart, nej det där passet lägger vi till de berömda handlingarna.
Känner mig ofattbart lugn med Fenja under rådande omständigheter (fullt bus, blåst, trafik etc), jag vill inte "ropa hej" ännu en gång (och sedan få äta upp det...) så jag säger inget mer om den saken.
Började med att ta ned flickorna till ridbanan för lite löshoppning, alltså Salsa måste vara det roligaste som finns - hon var bokstavligt talat ostoppbar! Vid ett tillfälle hade hon precis hoppat (hindret låg säkert på närmare 1 m), jag och Adam vände oss därifrån för att greja med kameran när hon småtravade fram till hindret och tog det igen från "fel" håll och sedan vände på klacken direkt och tog det igen i mycket lugn trav. Jag sade "nej, nej vad gör du!" men det var inga problem för henne inte, hon gled över så fint så.
Helt normalt i full fart:
Det räckte tydligen inte så hon gick dit igen och tog det två gånger till i nästan trav/överilad skritt:
Hon är minsann inte bara fin att se på den där.
Fenja skötte sig otroligt bra, kommer video strax, är så glad för hennes (och min!) skull.
Sedan tog jag killarna på en lite längre tur i skogen, Fester som handhäst alltså men...
...ibland är jag rebellisk och rider alla hästarna.
Har inte tränat Fenja sedan sista maj, jag ville ge henne ett par vilodagar för att smälta allt vi gjort under den lite mer intensiva veckan, det sista passet var overkligt lyckat och säkert vår bästa dag någonsin.
Hon var genomgående pigg och alert men aldrig på något direkt negativt sätt, vi lyckades för första gången ta trav-skritt-trav utan att stanna och "vila" emellan och hon tog inte ett enda steg bakåt (om jag minns rätt) vilket också är första gången.
De andra har naturligtvis gjort en del också, jag hinner inte med att uppdatera här, som vanligt är jag bättre på att instagramma så dalecarlian_horsetales är det som gäller om man vill ha bättre koll på läget.
Så här roligt hade vi alltså för ett par dagar sedan. Jag hade gången innan travat för första gången, då var hon som bekant på monsterhumör under uppvärmningen men skötte sig fint under själva ridningen, denna gången var hon alldeles för lugn och "enkel" under uppvärmingen.
Jag förstod att det fanns dynamit kvar och mycket riktigt mynnade första trav-försöket ut i en bockserie då hon påpassligt nog lyckades göra sig av med tränset.
Jag hoppade av och fångade tränset innan det tog i backen (så jävla cool är jag) och sedan fäste vi lite balsnöre som käkrem och försökte igen.
Och därifrån är det filmat:
Det gör mig ingenting att hon brallade iväg, andra gången var det som synes väldigt milt och vi kunde fortsätta i trav efteråt, jag är bara så glad och lättad för att vi hittat framåtbjudningen. Det är ett så avgörande framsteg och öppnar en helt ny värld för oss.
