300 inlägg

Nu såg jag att mitt senaste inlägg var nummer 300 (!), jisses.

Planen var egentligen aldrig att börja blogga i ordets rätta bemärkelse. Det hela var en konsekvens av att Festsson är godkänd hingst, det kändes nämligen mycket torftigt att år 2012 inte ha en hemsida till en sådan ponny.

Men inläggen smög sig på tätare och tätare och efter något halvår kunde jag inte längre förneka att jag har en blogg som faktiskt engagerar mig nästintill varje dag.

Bloggen tjänar många syften för mig, främst som träningsdagbok men även som allmän dokumentation över hästarnas liv. Den fungerar också som en liten fristad där man kan ventilera både känslor och åsikter.

Vore jag inte notoriskt livrädd för kritik och mothugg skulle jag skriva väsentligt mer om vad jag anser är god hästhållning och träning. Det råder en närmast epidemisk brist på vett när det gäller hästar och under mina 20 år som aktiv hästmänniska känns det inte som att trenden går åt rätt håll. 

Bloggen är dessutom en manifesterad ånger för mig.

Jag ångrar exempelvis att jag inte har några som helst rörliga bilder på mig och Bambi trots att vi fick fyra år tillsammans. Underbara Bambi som jag tränade utan träns, jag hade verkligen velat se oss rida korrekta dressyrprogram utan utrustning, nu är det "bara" minnen.

Och jag ångrar verkligen att det inte finns någon egentlig dokumentation av Lutzians "vuxna" liv, denna utomordentligt spektakulära varelse i all sin prakt utförandes allehanda konststycken är något som endast finns bevarat på min näthinna vilket (bortsett från att det är synd och skam) inte kommer vara för evigt.

Flera år passerade utan att jag hade någon att vända mig till när det gällde att ta bilder/filma mig och hästarna. Jag var helt enkelt alltid ensam med hästarna.

Att jag formligen tvingar Adam att vara kameraman stup i kvarten beror mycket på detta. Nu för tiden är det ju dessutom så enkelt (att hala upp mobilen...), backar man bandet ett par år hade man ju sannerligen inte samma lättillgängliga möjligheter.

Några av mina första bilder på bloggen:

Sakta men säkert har jag även formats till en youtube-junkie, tror inte att någon klipper ihop filmer lika hastigt (tro mig, det går fooort) och lustigt som jag gör.

Festers (och min) första video:



Det här är en video som jag inte klarar av att titta på så ofta men den betyder ändå mycket för mig, den visar en liten nybliven tonåring med sin unga Arab (under åren mellan 6 och 9). Den klipptes ihop enkom för att visas på minneskonserten vi höll för hästarna (på min 25-årsdag av alla jävla dagar). Till er som var med vill jag säga - innerligt tack!




Här fick Adam mig att klämma ur mig en del av mina tankar kring hästhållning, jag borde göra det mer, jag ÄLSKAR att prata om hästar, haha!

Alla som träffat mig i mer än en sekund kan nog intyga att man inte ens ska nämna ordet "häst" om man inte har ett par timmar över för att spela intresserad... :P