Fester mådde dåligt förra onsdagen vilket ledde till att jag satt uppe med honom hela natten plus kommande dag och höll sedan naturligtvis honom under extra uppsikt kontinuerligt fram till nu ungefär... han hade ingen aptit och bajsade löst (snön hade smält så han hade betat inte alltför lämpligt "gräs" hela dagen trots att jag gav extra hö) så jag ringde Ultuna direkt, till saken hör att han mådde bra igen efter ca 5 minuter och de lät mig inte komma in med honom, jag hade väl inte heller valt att köra hela natten när han uppenbarligen verkade ok igen men det hade nog på ett sätt varit det minst påfrestande alternativet.
På fredagen hade samtliga hästar tandtid och det är ett j*vla projekt vill jag lova... först skulle alla ha frukost i vanlig ordning förstås, sedan var jag hem för att själv inmundiga dito innan jag gick ut igen kl 09.30, kan säga att jag längtade efter graven när jag var färdig med allt strax efter 18.00. Ja icke att förglömma att alla skulle ha kvällsmat vid 22-tiden som vanligt, ibland är det tyngre än vanligt att ha hästarna på två olika ställen, tyckte på riktigt synd om mig själv som dessutom halvt hade slagit ihjäl mig när jag vurpade på en isfläck och landade på skallen och axeln (tack Fenja för att jag hade hjälm på mig).
Fester var först ut: frakturen är ju som den är men det var inte särskilt inflammerat i "hålet" så det är bara att fortsätta skölja/rensa så gott det går vareviga förbannade dag, för övrigt har han finfina tänder och när vi nu gett upp tanken om att få ur tandfragmenten, då de ju suttit där och "läkt" i flera år innan jag köpte honom, är hans tandbesök tämligen enkelt överstökade.
Bogserade hem honom och hämtade Rucj: hans tandrad är ett skämt jämfört med Festers, han har överbett och det är berg- och dalbana från mule till gom, han är därtill hopplös att sedera så det tar alltid sin lilla tid.
Han fick sedan stå kvar som moraliskt stöd för Fenjafröken: Valde att sedera henne utanför "stallet" och det blev lite bråttom att dra in henne men det gick bra och hon stod fint under behandlingen, hon har istället underbett och lite låsningar därav men det ska förhoppningsvis gå åt rätt håll i alla fall. Jag litar fullständigt på Rucjsson så han var lös bredvid Fenja under hela förloppet. De nosade så fint på varandra och det var underbart att ha båda mina Hästar tillsammans en stund.
Efteråt promenerade vi alla fyra (Adam fick ledsaga Rucj förstås) i en halvtimme innan vi droppade Fenja i hagen hos en mycket lättad Caspar som längtat ihjäl sig efter henne.
Honom har jag ridit tre gånger den här veckan och det känns riktigt bra, han må bocka som en hel armé av ystra vildhästar men vi har fin kontakt och "får till det" skitbra emellanåt, hoppas vi hinner ut ikväll och kan få kameramannen med oss.
Nu i fredags fick Fenja besök av en equiterapeut, det var lite väl spännande att trava upp med henne (dagen innan hade vi en katastrofpromenad så jag var inte förvånad) men sedan skötte hon sig exemplariskt - så glad för det!
Det var inga större fel på henne heller vilket å ena sidan känns skönt men det är klart att en fysisk förklaring till vissa beteenden hade kunnat vara glädjande till viss del. Nu kommer jag så fort det är möjligt att satsa på att fortsätta arbetet från ryggen. Allt för att slippa vara på marken säger jag bara...
Precis som Moder Jord känner jag livet komma så sakteliga tillbaka, blodet tinar i takt med isen, stegen känns lättare när de möter grus och mossa, det här året ska jag vara fri att förvalta min tid och energi och det ska bli oerhört skönt att slippa pressen som förra året innebar med Salsas försäljning.
Blickar framåt med viss tillförsikt. Livet har varit för hårt ett tag men snart hoppas jag kunna fokusera mer på att faktiskt leva än att få alla att överleva. I princip de senaste fem månaderna har varit en isig plåga och det är långt ifrån barmark hos Fenja men nu är det fråga om dagar innan vi lägger vintern till de berömda handlingarna - Fiii faaaaen vad skönt!
