Om jag bara kunde lära dem att dricka på kommando vore mycket vunnet. Jag har dock ett litet knep och det är att dela upp lusern- och mineralgivan under dagen då de ofta (inte alltid, tyvärr) vill dricka lite vatten efteråt.
För övrigt har jag reflekterat över min dressyrfadäs i ridhuset. Tror nog att jag helt enkelt gör fel.
Den första kvarten kändes det egentligen bra, jag koncentrerade mig på min sits och red mest runt på spåret. Det är när jag ska krångla till det som det skiter sig. Så länge jag envisas med att göra för svåra övningar blir allt forcerat - så klart.
Ska jag någonsin lära mig?!
Så länge rakriktning och lösgjordhet (och framåtbjudning...) inte känns helt hundra kan man ju inte pusha på vidare framåt. Kan kan man väl men en stabil och fin grund är väl ändå rätt nice, ja för att inte säga oumbärlig.
Ska ta nya tag en lite varmare dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar