Duktig Salsa

Red till Siljan med Salsa för första gången och det var en mycket lyckad utflykt.

Hon gick relativt resolut rakt ut i blötan men tyckte det var lite underligt när jag bad henne att trava, det var minsann en annorlunda känsla när lilla krutdurken stod emot lite, efter några sekunders tillvänjning var hon dock som fisken i vattnet.

Duktig liten kaffeböna!

Ett dressyrpass

För några veckor sedan var jag väldigt uppe i att antingen "lägga ned helt" eller "satsa stenhårt". Rucj är i sådan fin form just nu att jag frestades till att försöka rida ett dressyrpass (i full mundering... why..?), för första gången på två år, jag ångrade mig bittert och ville bara lägga mig ned och dö.

Han fick sadeltvång inne på stallgången och höll på att ta livet av oss båda två, sedan fortlöpte passet så spänt att jag trodde det var något fel på honom, han kissade sedan (mitt i steget) i en kvart och när det var avklarat kunde vi bete oss normalt i ett par minuter innan jag bröt ihop och ville sluta helt med hästar.

Jag bestämde mig för att inte titta på filmerna men nu kammade jag till mig och tog tag i det.

Förstår inte hur jag kan ha så uppvridna förväntningar. Har man inte gjort något liknande på några år får man nog tugga i sig verklighetskakan och se den för vad den är.

På filmen rider jag mest runt och tänker öppna/sluta några steg här och där, i samtliga gångarter, samt gör några fattningar. Kommer inte ta upp dressyren, på det här viset, men jag red igen igår och då lite åt detta hållet (mer om det senare).

Första turen

Nu är det första träningspasset sedan Festers sjukdom avklarat.

Den lille spillevinken tar igen dessa förlorade veckor så gott han kan och taktar omkring och skriker till alla hästar han ser. Vi gick ända till Siljan och badade länge och väl, det var så skönt, på hemvägen var det mörkt förutom när himlen lystes upp av blixtar. Det blev ett äventyr värt att minnas.

Min finaste roligaste bästa vän <3

Dagens

Dagens bild:

Tar det fortsatt lugnt och har ännu ej släppt ut dem riktigt "som vanligt" men det beror mest på vädret. Först hade vi kraftigt regn och åska, sedan ett par ok dagar, som sedan följdes av denna överdrivna värme. I dagsläget står de inne och lever på hö under dagarna och går sedan tillsammans ute över natten.

Flickorna får lite lagom mycket uppmärksamhet, Salsa rider jag dagligen och Fenja har fått komma ut två-tre gånger den här veckan - och hon har varit så duktig! Tar en dag i taget just nu och är hemskt upptagen med att sköta hästar, fila hovar, bärga hö och hinna äta/sova också.

Framsteg

Idag har pojkarna fått återförenas en liten stund på morgonen och en liten stund på kvällen. Bästa dagen ever för alla inblandade.

Finaste fröken har varit fortsatt duktig.

Ibland sitter jag på hästarna en stund utan hjälm, är väl en jävla rebell jag, hjälm och väst är dock som synes på som vanligt när det sig bör.

Helt slut

Att säga att man är "helt slut" hör väl inte till ovanligheterna direkt men det har tidigare varit en lögn. Nu är jag helt slut. Och så här "slut" har jag inte varit så länge jag kan minnas. Jag nickar till stup i kvarten och vet numera aldrig vad det är för dag/tid på dygnet.

Vi kämpar på med att gradvis bygga ut Festers lilla hage varje dag samt utöka tiden utomhus. I dagsläget går de ute från kl 06 till ca 23 och de får en liten promenad utöver promenaderna till/från hagen.

Att Rucj kan gå i resten av hagen medan Festsson står i sin lilla ruta är väldigt skönt och han ser faktiskt strålande ut trots en veckas ofrivillig Fester-frånvaro plus en veckas boxvila.

Jag har tagit ut Fenja två gånger och det har varit lite nervigt men hon har skött sig superbra, igår gick vi nästan ned till vägen och när det kom andra hästar farandes (i en beteshage bredvid vägen) blåste hon drake och for runt lite men inga tendenser till att vilja sticka ifrån mig trots ny plats och veckors uppehåll från träning. Mycket nöjd med henne.

Fortsatt bra

Det känns helt okej nu, Fester är stabil och tar allting väldigt bra, Rucj är också sig själv igen. De är omöjliga att sära på men förhoppningsvis coolar de ned sig med tiden.

Fester i sin lilla hage:

Veckan Fester var på kliniken tror jag inte att jag gjorde någonting med någon häst, orkade knappt titta på dem, jag vattnade/visiterade/sprayade/mockade naturligtvis som vanligt men det blev nog ingen träning alls.

Den här veckan har jag ridit Salsa som vanligt, hon är den enda som verkligen behöver hållas igång, det har gått för det mesta bara bra. 

Saknar att vara med Fenja. Vi behöver lite kvalitetstid min finaste fröken och jag. Fortsätter det så här kommer jag snart att kunna sova normalt igen, vilket känns som mitt största problem i dagsläget, jag vågar inte lämna pojkarna i fred i mer än 6-7 timmar så det har varit sena kvällar och okristligt tidiga morgnar i över en vecka nu.

Men snart så.

Det går framåt

Festers blod är numera "utan anmärkning" så nu ska jag så sakteliga börja ha honom ute. De har stått inne en hel vecka och både Fester och Rucj tar det relativt bra, de första dagarna var Fester inte direkt pigg och glad men han började efter ett tag att kännas som sig själv igen, Rucj har fått gå i både stallgången och sin box och det har varit helt ok för honom.

Nu har Fester fått en liten ruta ute och han hann stå där en timme igår kväll och sedan från morgon till lunch idag. Han ska varken äta eller springa obehindrat, han fasas ut långsamt nu, vi är förhoppningsvis tillbaka i normala gängor om ytterligare en vecka.

Mardrömmen

Har upplevt några av de värsta dagarna i mitt liv.

Kort sagt var jag på midsommarafton nära att förlora mitt älskade guldbarn, min klippa och ljuset i mitt liv, min finaste ljuvaste Fester.

Han drabbades av kolit av någon anledning som ingen hittat något svar på, det kan vara någon förbipasserande som matat honom med något högst olämpligt, själv har jag aldrig ens hört ordet förut. Jag ville ta honom direkt till klinik men nödgades invänta distriktsveterinär för att sätta in någon typ av behandling innan så han inte dog under transporten.

Min underbara älskling stod ut med så jävla mycket obehaglig behandling så hälften hade varit för mycket, han stod sedan med dropp i transporten hela natten på väg till Uppsala, den resan kan ha varit det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Efter ännu en omgång slangar i näsan, armar i analen, stygn i halsen, håltagning i magen och blodprovstagning var det bara för mig att pussa honom hej då, utan att veta om det var sista gången jag såg honom, och köra hem igen.

I en vecka har jag gått här hemma och väntat på mitt dagliga samtal som ska förtälja hans tillstånd, varje natt har jag väntat på att de ska ringa från kliniken och meddela att han inte klarat sig, till råga på allt klarar sig inte Rucj utan Fester så redan efter en dag slutade han dricka vatten.

Efter en evighetsvecka fick jag hämta hem honom men han är långt ifrån frisk och även om det är gudabenådat skönt att få vara med honom är det samtidigt betungande att det nu hänger på mig.

Han får inte aktiveras eller äta för mycket så han står på box och får fyra korta promenader om dagen, han äter några kg hö plus en tugga gräs per promenad, Rucj får i princip samma behandling eftersom de är som de är men han får obegränsat med foder och får springa lite under promenaderna.

Fredag 24/6:

Fredag 1/7 (kan lova att jag bröt ihop fullständigt när jag möttes av hans ljuva stämma):

Är så jävla rädd att det ska skita sig nu så jag tar det oerhört försiktigt med allt. Jag har lyckats slå i taket på försäkringen för första gången så det är kul på flera sätt det här, kan väl dock lova att jag glatt hostar upp 100 000 till om det är så, den biten får ju lösa sig på något sätt och är inget som jag låter hindra mig.