måndag 30 mars 2015
Måste rida
Måste. Rida. Nu.
Synnerligen ridsugen är jag nu och med tre hästar till mitt förfogande borde det väl vara tämligen enkelt att ordna men den enda som verkligen vill bli riden törs jag inte rida in public...
Nej det får bli den avbildade pållen om det ska bli rida av, Hingstsson får fortsätta bära mig några sekunder här och där när Adam rider Rucj men där går nog gränsen. Tyvärr.
När våren anländer lite mer beständigt kommer det förmodligen bli ännu svårare att inte se världen från en hästrygg och för att inte förivra mig med Fenja är det nog klokt att överväga att ta upp träningen med Rucjdjuret igen.
Synnerligen ridsugen är jag nu och med tre hästar till mitt förfogande borde det väl vara tämligen enkelt att ordna men den enda som verkligen vill bli riden törs jag inte rida in public...
Nej det får bli den avbildade pållen om det ska bli rida av, Hingstsson får fortsätta bära mig några sekunder här och där när Adam rider Rucj men där går nog gränsen. Tyvärr.
När våren anländer lite mer beständigt kommer det förmodligen bli ännu svårare att inte se världen från en hästrygg och för att inte förivra mig med Fenja är det nog klokt att överväga att ta upp träningen med Rucjdjuret igen.
söndag 29 mars 2015
Ah men god morgon...
Vaknade för första gången av väckarklockan istället för av mig själv som jag brukar, fick direkt en jobbig känsla av att jag måste ha försovit mig och rusade ut i blötsnön, samtliga åtta hästar som jag träffar på morgonen betedde sig märkligt och jag blev bara mer och mer säker på att något inte stämde.
När jag trampade iväg från Fenja tänkte jag att jag måste titta på klockan i mitt stall, hade vid det här laget börjat ana mig till att det kanske var någon slags tidsomställning just idag... hade rejäl ångest över att stallklockan skulle peka runt åttan, aja, man lär sig ju aldrig åt vilket håll det ställs om och när jag såg klockan visa 05.45 förstod jag vad som "hänt". Haha! 05.10 (alltså numera 06.10, jäkla smarta telefon) hade mitt snälla larm väckt mig och inte så konstigt då att det blev lite märkligt med allt, fullt så tidigt brukar nämligen inte ens jag gå upp.
Nu blire cheesy filmtajm här, känsliga tittare varnas för slow motion sekvenser ackompanjerade av en sappy song.
Vi har haft det fint och bra tillsammans ända sedan jag valde att växla upp mitt sätt att kommunicera med henne, framstegen föder förstås rädslan för bakslag och för var dag som gått har ett allt tydligare mantra klingat i mina öron: "snälla, snälla, fortsätt vara snäll", så har det låtit och särskilt produktivt är det ju inte...
Idag tyckte hon återigen att jag kanske förtjänade en liten kospark åtminstone och jag måste säga att det var lika bra att bakslaget kom nu. Det känns inte som någon katastrof och att det fortfarande är långt kvar är helt enkelt fakta.
När jag trampade iväg från Fenja tänkte jag att jag måste titta på klockan i mitt stall, hade vid det här laget börjat ana mig till att det kanske var någon slags tidsomställning just idag... hade rejäl ångest över att stallklockan skulle peka runt åttan, aja, man lär sig ju aldrig åt vilket håll det ställs om och när jag såg klockan visa 05.45 förstod jag vad som "hänt". Haha! 05.10 (alltså numera 06.10, jäkla smarta telefon) hade mitt snälla larm väckt mig och inte så konstigt då att det blev lite märkligt med allt, fullt så tidigt brukar nämligen inte ens jag gå upp.
Nu blire cheesy filmtajm här, känsliga tittare varnas för slow motion sekvenser ackompanjerade av en sappy song.
Vi har haft det fint och bra tillsammans ända sedan jag valde att växla upp mitt sätt att kommunicera med henne, framstegen föder förstås rädslan för bakslag och för var dag som gått har ett allt tydligare mantra klingat i mina öron: "snälla, snälla, fortsätt vara snäll", så har det låtit och särskilt produktivt är det ju inte...
Idag tyckte hon återigen att jag kanske förtjänade en liten kospark åtminstone och jag måste säga att det var lika bra att bakslaget kom nu. Det känns inte som någon katastrof och att det fortfarande är långt kvar är helt enkelt fakta.
lördag 28 mars 2015
Fiiin dag!
Cirka två timmar senare stretade de första strålarna äntligen fram genom den täta dimman... haha! När solen väl kom fram kunde jag inte längre vänta på min egen frukost så det blev inte så mycket av det hela.
Idag hade vi ett lyckat lek-träningspass och jag är så exalterad över att ha lite god stämning förevigad att jag tänker göra en lite mer elaborate film av det hela, klipper och fixar ihop den under morgondagen hoppas jag.
fredag 27 mars 2015
Går bra här
Befinner mig i ett tillstånd av lättnad och lite försiktigt hopp om framtiden. Fenjatokan har tagit till sig av "kritiken" och visat en betydligt timidare sida de senaste dagarna.
Jag behövde tänka över vad jag skulle visa på film (och inte...) men kom fram till att visa allt.
Eftersom det inte ser jätteroligt ut när jag korrigerar henne kommer det bli extra mycket förklarande kring denna film.
Det har blivit fel vid ett antal tillfällen senaste tiden eftersom jag helt sonika flytt fältet av ren rädsla istället för att ta striden med henne, att hon inte "bara" hotar utan dessutom genomför hoten är förstås oacceptabelt. Min enda ambition just nu är därför att våga driva igenom min vilja och definitivt att sluta kväsas av hennes...
När jag smackar på henne och rör mig mot henne snabbt anser hon att hon "argt" kan vända in mot mig istället för att röra sig bortåt, detta leder till någon slags standoff mellan oss som inbegripit regelrätta sparkar (inte från min sida, höhö).
Till filmen då:
Att jag redan från början vid första trotset är så pass intensiv som jag är beror dels på att hon reagerar tvärtemot vad jag vill (hon stannar upp och vänder sig mot mig istället för att röra sig utåt), hon reagerar heller inte nämnvärt första gången jag klipper till henne med linan och därför siktar jag på henne igen (vilket resulterar i stegringen), att hon självmant byter varv är anledningen att jag faktiskt ger henne en dask till när hon är på väg bort.
Vid nästa trassel nöjer jag mig med att vifta i luften eftersom jag självfallet inte vill gå på henne i onödan. Jag försöker så klart vara så förutseende som möjligt för att hon ska få en sportslig chans att skilja på vad som är rätt reaktion och vad som är fel, när hon rättar sig blir hon belönad genom att "trycket" släpper så att säga.
Så fort hon tålde att jag sprang bredvid henne (vid 0:50) får hon på mitt kommando stanna och vända sig mot mig (men inte komma in helt) detta är det hon tycker är lättast/roligast så det är alltså en belöning.
Vid 1:37 gör hon en liten ansats men backar direkt och jag anpassar då korrigeringen efter det. Jag blir väsentligt hårdare när hon upprepar det, dels för att hon gör det igen, dels för att hon själv var bestämdare den gången.
I bråket som följer rycker jag i linan för första gången, hon tänkte vända rumpan till vilket är det allvarligaste problemet och det är därför jag sätter så mycket press på henne som jag gör där, observera att jag inte både rycker i linan och använder linan mot kroppen (jag slår "bara" i luften i det läget). Jag använder en helt vanlig lädergrimma och inget annat fancy eftersom linan är sista utvägen och egentligen inget jag intresserar mig för att använda som metod. Hon och jag ska kommunicera genom kroppsspråk och det faller sig mer naturligt att använda en dask på halsen än allehanda utrustning fäst på huvudet (nu förstår jag ju själv att det dröjer innan Fenja kan hanteras utan utrustning men min målbild är förstås densamma ändå).
Efter den urladdningen hade vi det helt lugnt i ett par minuter, vid debaklet vid 3:10 kände jag mig tillräckligt säker på hur hon skulle reagera för att låta linan vara slak och endast använda mig av att vifta och daska till henne, i min värld är det att idka en mer naturlig metod än att rycka i huvudet och att idka en för hästen naturlig hästhållning/-träning är det jag ägnar mig åt. Vid det tillfället valde jag att byta varv för att underlätta, (pick your battles säger jag bara), jag tänkte veva till en gång till men hann se att hon tänkte rätt och avbröt mig i tid, som sagt: rätt reaktion = trycket släpper.
Att jag ropar Akta dig!, Fram! och så vidare är för att peppa mig själv att behålla modet, jag begär inte att hon ska förstå svenska... haha.
Kan poängtera att inget av det jag gör är för att ventilera mina egna känslor, allt har en anledning och tajmingen är av yttersta vikt för att det överhuvudtaget ska vara någon vits med att "dominera" handgripligen. Självfallet är jag inte ute efter någon kadaverdisciplin eller att underkuva henne (nu är väl risken att Fenja låter sig kuvas inte så där särskilt överhängande...) men vissa saker är som sagt oacceptabla och det måste hon få veta.
Nästföljande pass hade vi som synes en betydligt lättare resa, hon lät sig ledas från olika positioner och även om hon såg lite halvnöjd ut emellanåt höll hon sig helt ifrån att ta egna halvbra initiativ.
Jag säger det igen: jag är inte arg men jag är fast besluten att göra allt som står i min makt för att få det att fungera med den här ytterst svåra och underbara hästen.
Jag behövde tänka över vad jag skulle visa på film (och inte...) men kom fram till att visa allt.
Eftersom det inte ser jätteroligt ut när jag korrigerar henne kommer det bli extra mycket förklarande kring denna film.
Det har blivit fel vid ett antal tillfällen senaste tiden eftersom jag helt sonika flytt fältet av ren rädsla istället för att ta striden med henne, att hon inte "bara" hotar utan dessutom genomför hoten är förstås oacceptabelt. Min enda ambition just nu är därför att våga driva igenom min vilja och definitivt att sluta kväsas av hennes...
När jag smackar på henne och rör mig mot henne snabbt anser hon att hon "argt" kan vända in mot mig istället för att röra sig bortåt, detta leder till någon slags standoff mellan oss som inbegripit regelrätta sparkar (inte från min sida, höhö).
Till filmen då:
Att jag redan från början vid första trotset är så pass intensiv som jag är beror dels på att hon reagerar tvärtemot vad jag vill (hon stannar upp och vänder sig mot mig istället för att röra sig utåt), hon reagerar heller inte nämnvärt första gången jag klipper till henne med linan och därför siktar jag på henne igen (vilket resulterar i stegringen), att hon självmant byter varv är anledningen att jag faktiskt ger henne en dask till när hon är på väg bort.
Vid nästa trassel nöjer jag mig med att vifta i luften eftersom jag självfallet inte vill gå på henne i onödan. Jag försöker så klart vara så förutseende som möjligt för att hon ska få en sportslig chans att skilja på vad som är rätt reaktion och vad som är fel, när hon rättar sig blir hon belönad genom att "trycket" släpper så att säga.
Så fort hon tålde att jag sprang bredvid henne (vid 0:50) får hon på mitt kommando stanna och vända sig mot mig (men inte komma in helt) detta är det hon tycker är lättast/roligast så det är alltså en belöning.
Vid 1:37 gör hon en liten ansats men backar direkt och jag anpassar då korrigeringen efter det. Jag blir väsentligt hårdare när hon upprepar det, dels för att hon gör det igen, dels för att hon själv var bestämdare den gången.
I bråket som följer rycker jag i linan för första gången, hon tänkte vända rumpan till vilket är det allvarligaste problemet och det är därför jag sätter så mycket press på henne som jag gör där, observera att jag inte både rycker i linan och använder linan mot kroppen (jag slår "bara" i luften i det läget). Jag använder en helt vanlig lädergrimma och inget annat fancy eftersom linan är sista utvägen och egentligen inget jag intresserar mig för att använda som metod. Hon och jag ska kommunicera genom kroppsspråk och det faller sig mer naturligt att använda en dask på halsen än allehanda utrustning fäst på huvudet (nu förstår jag ju själv att det dröjer innan Fenja kan hanteras utan utrustning men min målbild är förstås densamma ändå).
Efter den urladdningen hade vi det helt lugnt i ett par minuter, vid debaklet vid 3:10 kände jag mig tillräckligt säker på hur hon skulle reagera för att låta linan vara slak och endast använda mig av att vifta och daska till henne, i min värld är det att idka en mer naturlig metod än att rycka i huvudet och att idka en för hästen naturlig hästhållning/-träning är det jag ägnar mig åt. Vid det tillfället valde jag att byta varv för att underlätta, (pick your battles säger jag bara), jag tänkte veva till en gång till men hann se att hon tänkte rätt och avbröt mig i tid, som sagt: rätt reaktion = trycket släpper.
Att jag ropar Akta dig!, Fram! och så vidare är för att peppa mig själv att behålla modet, jag begär inte att hon ska förstå svenska... haha.
Kan poängtera att inget av det jag gör är för att ventilera mina egna känslor, allt har en anledning och tajmingen är av yttersta vikt för att det överhuvudtaget ska vara någon vits med att "dominera" handgripligen. Självfallet är jag inte ute efter någon kadaverdisciplin eller att underkuva henne (nu är väl risken att Fenja låter sig kuvas inte så där särskilt överhängande...) men vissa saker är som sagt oacceptabla och det måste hon få veta.
Nästföljande pass hade vi som synes en betydligt lättare resa, hon lät sig ledas från olika positioner och även om hon såg lite halvnöjd ut emellanåt höll hon sig helt ifrån att ta egna halvbra initiativ.
Jag säger det igen: jag är inte arg men jag är fast besluten att göra allt som står i min makt för att få det att fungera med den här ytterst svåra och underbara hästen.
onsdag 25 mars 2015
Galning!
Adam visade stort mod under gårdagens ridtur och sprang ifrån mig och Fester inte bara en gång.
Karln har verkligen funnit sin inre Lucky Luke och Rucjsson är en synnerligen Jolly Jumper när han får spränga runt i skogen på långa tyglar.
Den enda som oroar sig är jag, haha, man ser balanstraven förvandlas till rådjursgalopp och avståndet mellan oss utökas... hu, det känns lite väl spännande ibland men förstås också oerhört roligt!
Karln har verkligen funnit sin inre Lucky Luke och Rucjsson är en synnerligen Jolly Jumper när han får spränga runt i skogen på långa tyglar.
Den enda som oroar sig är jag, haha, man ser balanstraven förvandlas till rådjursgalopp och avståndet mellan oss utökas... hu, det känns lite väl spännande ibland men förstås också oerhört roligt!
Fullblodsfriesern
Lite trevande inledningsvis men tillslut fick jag "lite" fart på Frieserfian.
Som synes är snön än en gång ett minne blott men vi dras fortfarande med isiga stigar och även i viss mån isfläckar i hagarna så än ropar vi tyvärr inte hej.
Bilderna är från gårdagen, jag var kravlös och lade fokus på att spralla av henne ordentligt (och ta bilder, haha!) och hon kändes harmonisk och nöjd efteråt.
Idag blev det andra träningsbullar. Nu har hon en gång för många skrämt mig ut ur hagen när jag jobbat med henne lös och det behöver åtgärdas. Stackars Adam klarade nästan inte att hålla kameran men det mesta finns på film. Jag är i alla fall NÖJD, det må se otäckt ut men med konsekvent hantering blev det lilla monstret riktigt fogligt.
Jag måste förstå att hon kräver mer av mig än jag trott, om något inte fungerar får jag helt enkelt våga vidga mina egna vyer. Så länge mitt livsrum är hotat måste jag så pedagogiskt och tydligt som möjligt fokusera på att lösa just det problemet, vi kan inte komma vidare förrän jag någorlunda litar på henne.
Bilderna är från gårdagen, jag var kravlös och lade fokus på att spralla av henne ordentligt (och ta bilder, haha!) och hon kändes harmonisk och nöjd efteråt.
Idag blev det andra träningsbullar. Nu har hon en gång för många skrämt mig ut ur hagen när jag jobbat med henne lös och det behöver åtgärdas. Stackars Adam klarade nästan inte att hålla kameran men det mesta finns på film. Jag är i alla fall NÖJD, det må se otäckt ut men med konsekvent hantering blev det lilla monstret riktigt fogligt.
Jag måste förstå att hon kräver mer av mig än jag trott, om något inte fungerar får jag helt enkelt våga vidga mina egna vyer. Så länge mitt livsrum är hotat måste jag så pedagogiskt och tydligt som möjligt fokusera på att lösa just det problemet, vi kan inte komma vidare förrän jag någorlunda litar på henne.
måndag 23 mars 2015
Vidta åtgärder
Igår var vi ånyo tillbaka på ruta ett när vi tog ut Fenja så jag avbröt innan något hände. Hon var inte mottaglig och jag vill inte tappa henne igen nu när vi lagt lite tid mellan oss och senaste gången det sket sig ordentligt.
Att träna i hagen fungerade inte heller, det går fint som snus ena sekunden för att i nästa bara bli sparkkalas i ögonhöjd på mig.
Idag testade vi därför en ny grej, medan de andra hästarna äter sin frukost är deras hage ledig så där uppehöll vi oss en god stund.
Det är för mycket begärt att hon ska vara "lugn och fin" så länge hennes liv består av att knata mellan boxen och hennes skithage men det är inte lätt att aktivera henne när det är tillsynes omöjligt att lämna gården. Jag tänkte låta henne låna mina hästars hage kontinuerligt och även använda den stora ridbanan som finns två stenkast från hennes hage men se det lär dröja innan det blir aktuellt.
Hur som helst plaskade jag runt med henne i regnet från klockan 06.40 till 08.00, snäll som jag är... haha, måste få beklaga mig lite över hur svårt allt ska vara hela tiden, kan säga att jag mådde väldigt bra när jag äntligen "fick" komma hem och dricka kaffe och äta frukost.
Om vi bara kunde få lite tur med vädret så hon kan släppas ihop med de andra, jag befarar att det dröjer och kommer på mig själv med att tänka att lite broddsparkar överlever man väl...
Jag vill bara att samtliga hästar jag ansvarar för skall vara glada, tacka vet jag att hänga med killarna - där råder endless harmony.
Att träna i hagen fungerade inte heller, det går fint som snus ena sekunden för att i nästa bara bli sparkkalas i ögonhöjd på mig.
Idag testade vi därför en ny grej, medan de andra hästarna äter sin frukost är deras hage ledig så där uppehöll vi oss en god stund.
Det är för mycket begärt att hon ska vara "lugn och fin" så länge hennes liv består av att knata mellan boxen och hennes skithage men det är inte lätt att aktivera henne när det är tillsynes omöjligt att lämna gården. Jag tänkte låta henne låna mina hästars hage kontinuerligt och även använda den stora ridbanan som finns två stenkast från hennes hage men se det lär dröja innan det blir aktuellt.
Hur som helst plaskade jag runt med henne i regnet från klockan 06.40 till 08.00, snäll som jag är... haha, måste få beklaga mig lite över hur svårt allt ska vara hela tiden, kan säga att jag mådde väldigt bra när jag äntligen "fick" komma hem och dricka kaffe och äta frukost.
Om vi bara kunde få lite tur med vädret så hon kan släppas ihop med de andra, jag befarar att det dröjer och kommer på mig själv med att tänka att lite broddsparkar överlever man väl...
Jag vill bara att samtliga hästar jag ansvarar för skall vara glada, tacka vet jag att hänga med killarna - där råder endless harmony.
söndag 22 mars 2015
Bra och mindre bra
Film från den lyckade longeringen samt det mindre lyckade försöket att sitta upp.
lördag 21 mars 2015
Fenja, Fenja, Fenja.
Ett steg fram och två steg tillbaka.
Vi fastnade på bild lite tidigare på dagen:
Igår tränade vi en stund i snöovädret, mycket bra gick det. Jag stod mitt i hagen på ett cavalettieblock och kunde med lätthet styra runt henne (obs lös förstås) åt båda hållen i samtliga gångarter. Vi var ensamma när vi tränade vilket nog var tur, även om det hade varit roligt att ha på film tror jag att hennes egna "konster" hade varit lite för mycket för Adam.
Igår var hon alltså en riktig glädjespridare, idag var hon a pain in the ass bokstavligt talat, gulligt nog bet hon mig nämligen i baken.
Planen var att "longera" lite för att sedan överväga att sitta upp. Jag tänkte inte direkt rida men jag tänkte sitta på henne några sekunder.
Anyway, det blev inget med det.
Longeringen (inklusive lite löshoppning) gick relativt bra, jag kunde inte slappna av som under gårdagens pass utan fick återgå till att passa henne mer eftersom hon gärna smiter in till mig och då inte helt sällan med rumpan före.
När jag tänkte sitta upp gjorde jag så som jag gör när jag sitter upp för första gången på en oinriden häst. Jag stod på blocket, klappade ryggen och sidorna, lade mig lite försiktigt över och tyngde succesivt mer... hon reagerade negativt och bet mig så det blev som sagt inget mer med det.
Adam filmade så jag lägger upp videon lite senare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)