Nära döden upplevelse

Idag har jag hämtat en massa hö eftersom det är så mycket lättare nu än om några dagar när det är vinter. Jobbigt som det än må vara var det inte det tuffaste med dagen.

När jag ropade till mig hästarna för att bjuda på dagens lusernportion kom de i vanlig ordning kutandes i en jefla fart.

De började äta båda två men efter ett par tuggor traskade Fester iväg, han lade sig ner och rullade lååångsamt för att sedan resa sig och bara glo på maten.

Jag stod handfallen och stirrade på honom i ett par sekunder innan jag klev fram och började "klämma och känna" på honom. Han lade sig ner igen, rakt ner, mitt i krubba, hö och allt och han låg bara där.

Ni kan tro att jag såg livet passera i revy.

Jag hade ingen telefon på mig och det enda jag kunde komma på att jag skulle göra var att hämta grimma och grimskaft för att ta ut honom på promenad.

Men jag kunde inte röra mig. Jag höll i honom och jag kunde inte släppa.

Det gick väl egentligen inte många sekunder men det kändes som om det passerade eoner av tid, till slut tog jag mig samman och sa till Fester att vi ska INTE dö så här och sedan sprang jag upp till stallet för att hämta en grimma.

Han följde ovilligt men lydigt med mig ut ur hagen, min plan var att gå upp till de andra hästarna så det skulle bli lite liv i pållen.

Först trodde jag inte att det skulle fungera men när de andra tre hästarna fick ordentligt fnatt och både hummade och "stajlade" fick Fester lite utslag på Hingst-barometern och svarade med att gnägga och kasta lite med sin stora nacke.

Sedan försökte jag hålla honom i trav och fortsatte så tillbaka ner till hagen där vi möttes av en skogstokig Rucj. Rucj fullständigt kastade sig ner mot bäcken för att springa runt uthägnaden och mötte oss sedan i en fart som var mer rasande än någonsin. Jag blev faktiskt rädd och mycket riktigt hann han inte stanna utan kanade in i stängslet "lite grand".

Jag tog då beslutet att återförena de tu för att få hjälp av helt-jävla-galen-Arab. 

Det fungerade.

Jag lockade upp dem till maten igen, de sprang de hundratal metrarna på rekordtid, Fester bajsade en fin liten hög när de var "framme" och stod sedan och åt som om inget hänt.

Jag stod förstås kvar och iakttog honom länge och jag åker dit igen snart.

Kan bli en kul natt det här.

Min älskling <3