Bytte

Idag fick Adam rida Rucj medan jag fick traska bredvid. Skönt. Haha.

Rucjsson var i piggaste laget men Adam hade fin kontroll över situationen ändå. Det blir dagar som denna extra viktigt att hålla sig i skritt vilket gjorde mig lite nervös och därmed lyckades jag inte riktigt föreviga själva ridningen. 

Stiltje

Händer inte mycket, på grund av underlaget som sagt.

Igår kämpade jag hem lite hö så nu är skullen full för ett tag framöver, alltid lika skönt när skafferiet är dignande igen.

Tufft

Nu är underlaget så där trökigt som det blir när det råder minusgrader i kombination med avsaknad av snö. Hårt och halt helt enkelt.

I väntan på bättre tider hänger jag med hästarna och ägnar mig åt mitt till synes största intresse - mocka hage.

Dagens:

Tömkört

Lille körven fick svänga sina lurviga idag, mest i skritt eftersom det börjar bli ordentligt hårt och isigt nu.

Vackert är det i alla fall.

Morgonstund

Det är i viss mån skönt att det fryser på nu, jag är bortskämd med att slippa lera men efter den här plaskhösten har grästuvorna nästan börjat ge med sig både kring lösdriften och vid grinden vilket hejdats effektivt av väderomslaget.

Is i hinkarna och bortdomnade fingrar är jag dock redan trött på, efter två dagar med vinterförhållanden, och då har det inte ens kommit snö... ajaj, dags att tuffa till sig.

Sol!!

Efter gårdagens ihållande skyfall var dagens flyktiga solsken om möjligt än mer efterlängtat. Minusgraderna som kom på köpet ställde dock till så som de gör, ingen känsel i fingrarna är väl det mest enerverande tecknet på att temperaturen hamnat på "fel" sida om nollan.

Anyway, Rucjsson fick sig en ridtur idag.

Fluffdjuret var inte riktigt tamt idag men det gick bra ändå.

Yeeha!

Snö

Mornin' snowin'

Aaah, faktiskt lite skönt med det tunna vita täcket som lagt sig på marken, det kommer garanterat smälta bort men för stunden skänker det en liten paus från det absolut jämngråa skitvädret.

Om det slutar plasksnöa ska jag rusa ut med kameran för att få nya bilder på pållarna, det har ju inte blivit mycket till förevigande den senaste tiden och det beror mest på att det hela tiden duggregnar och är "mörkt" ute.

Trycker in lite fler bilder från vårt roliga frihetsdressyr/ridpass.

Jag vill egentligen inte uppmuntra till att Rucj reser sig, när han stegrar på eget bevåg (när han leker med Fester) gör han det ofta väldigt högt och för något år sedan slog han faktiskt över, därför kryper jag ihop som bilden visar vilket genererar en "stegring" med marken fortfarande på tryggt avstånd. Att göra en låg levad är dessutom mycket bättre träning än en regelrätt stegring.

Det var som sagt rejält nervöst att sitta upp på hilding vilding au naturel, paradoxalt nog är det just den osäkerheten som gör att jag väljer att inte använda grimma, halsrem eller liknande. Att förse honom med exempelvis halsrem skulle tveklöst leda till en hel del dragande i sagda livlina vilket helt och hållet skulle motverka syftet med övningen.

Rucj var inledningsvis konfunderad och förstod inte vad vi höll på med men efter den första trevande minuten öppnade han sinnet för resterande hjälper och vi kunde fortskrida nästan som vanligt.

Klappa! 

Känner mig fortfarande mäkta stärkt och glad för att jag valde att sitta upp.

Jag hade lika gärna kunnat ge upp när han kutade runt och klämde sig förbi hinder, vägrade och grejade. Hade jag gjort det hade jag tagit med mig en känsla av nederlag istället för seger.

Så skönt att det blir rätt ibland!

Bildbevis

Började med att "longera", som synes för dagen iförd sadel... Jag hade nämligen en lite annorlunda plan.

 

Jag undviker faktiskt att löshoppa Rucjsson, särskilt ensam (utan Fester), eftersom han inte uppskattar det. Han blir stressad och svår att kommunicera med vilket är både tråkigt och lite farligt.

Jag valde ändå att skicka honom över det lilla röda hindret (se ovan), det som händer sedan är att han bara far iväg, han blir liksom blockerad, här nedan säger jag "ptroo, luuugn, ptroo" för jag vet att chansen att han klipper ett räcke på 1 m är ytterst liten i sammanhanget så jag hejar inte på.

Han nitade som synes i sista stund för att sedan kasta sig runt och ta det lilla hindret i en jäkla fart igen.

Så här kunde man ju också ta sig "förbi" hindret... i det här läget vill jag bara att han ska stanna, det enda jag bett om är ett skutt över det lilla hindret.

Trots att han var "all over the place" valde jag att fortskrida planenligt. Och planen var att rida en liten stund, hinder included, utan träns. Började med att testa gas och broms.

Det krävdes ett visst mått mod (vill jag lova...) men innerst inne tror jag på vår relation och att han faktiskt hoppar bättre, lugnare och säkrare med min hjälp.

Det kändes helt underbart, det gick lite fort ett par gånger men för att endast vara andra gången utan träns (och första gången över hinder) gick det verkligen strålande. Det känns jättebra att hans attityd verkligen vänder när vi hoppar tillsammans. För mer tillsammans än utan träns blir man nog inte.

Glad och stolt över oss! Ibland överträffar vi oss själva.