Slet ut mig

Nu var jag oförsiktig igår, inte endast genom att rida i mörkret på stigar som för oss var okända utan även genom att leka jockey i flera kilometer.

Jag hade hissat upp lädren ordentligt, säkert sju hål, och galopperade som bekant i en kvart. Visst kände jag att det brann i vaderna efter ett tag men jag envisades förstås med att fullfölja den tänkta planen.

Idag är jag ett vrak med redig nackspärr. Jag är normalt sett restriktiv med användandet av den där förbannade kroppsdelen, om jag råkar vinkla huvudet uppåt är det kört, igår måste jag ändå ha lyckats "titta framåt" med hela huvudet och inte bara ögonen när jag stod framåtlutad så länge.

Längtar lite lätt efter bättre tider. Den där träningslusten jag hade tidigare är av mer utrotningshotad art idag, ja inte bara idag, senaste tiden har varit mer svårmodig men jag ska tvinga mig själv att boka in ett pass i ridhuset. Snart.