Men jag har en stark längtan. En längtan efter att allt ska bli mer "som vanligt". Den där oupphörliga strävan efter tider som redan flytt... Den är inte heller rätt.
Men jag tror (ja jag är inte säker), jag tror att det blir annorlunda nu.
Jag känner mig redo att starta från botten så att säga. Det känns inte bara "okej" längre, det känns rätt och till och med lite roligt. Visst kommer jag att få återfall då jag sörjer att inte längre vara på en högre nivå men planen är ju förstås att med tiden ta sig tillbaka till de där lite högre målen.
Med tiden.
Inte nu.
Aktuella bilder på oborstade långhåriga hästar en gråmulen dag i december känns inte riktigt lika kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar