måndag 25 februari 2013

Vilken härlig dag!

I det formidabla vädret har jag och min kära lilla vapendragare Fester tillryggalagt en mil i Sågmyras numera härliga vårvinterlandskap.

Vi började promenaden med att traska igenom "centrum", Fester gick och mumlade lite nästan hela tiden. Tillslut vände jag mig om och frågade om det var mig han pratade med (javisst, jag pratar med mina hästar även in public, hehe). Då vände han sig som på beställning och tittade in i ett skyltfönster och där fanns svaret på min fråga, han hade uppmärksammat supersnyggingen bredvid oss -sig själv!

Väl ute i skogen var underlaget riktigt bra (med dessa tiders mått mätt), en enda gång trampade han igenom skoterspåret, man fick då erfara hur jäkla mycket snö det egentligen är... Trodde för en kort sekund att han skulle försvinna helt.

När vi varit ute i någon timme stannade vi och solade lite, rättare sagt jag tömde kängorna på snö och Fester lade sig ner. What? Ja det var väl min tanke också, han skulle rulla sig men han hade ingen brådska om vi säger så.

Långt innan jag började tänka att vi snart var hemma igen hör man Erucjs upprörda stämma eka över bygden. Jävlar i min lilla låda vad han kan skria. Jag hade gjort som vanligt och blandat lucern i höet för att försöka få i honom mat medan vi är borta men som vanligt hade han knappt rört det. Separationsångesten är verkligen en nackdel med att han avgudar Fester. Helt ärligt börjar jag dock låta det bero utan större tankeverksamhet från min sida, äter han inte när vi är borta får han helt enkelt se hälften slinka ner i Festers mage när vi kommer hem igen.

Känner stor tacksamheten över dagar som denna. Jag känner kärlek och glädje varje stund med hästarna men att det också är kämpigt ska jag inte hymla med. Jag har fler hästar i himlen än i hagen och sorgen tär konstant. Långpromenader som denna med Fester gör att allt känns lättare, Fester bär mig även när han går vid min sida.

Måste förstås posta någon bild, ingen vill väl bara se vad jag har att säga utan att få njuta av bilder på hästarna. Tyvärr har jag en telefon som tillverkades under sena istiden och är därmed inte utrustad med kamera. Det fick bli en bild från igår då samma väderomständigheter rådde.



tisdag 19 februari 2013

Träning, planering, förhoppning...

Efter nätta nio månaders riduppehåll känns det äntligen som att man kan börja se framåt igen.

Vi började "träna" igen i november, 2-3 dagar i veckan, ca 20 min/pass, skritt rakt fram... I december gick vi upp till 3-4 dagar i veckan och började trava också, fortfarande bara rakt fram. Att jag låter honom stå så mycket beror till viss del på att de går på lösdrift i en jättestor hage, han är inte beroende av mig för att få motion, jag vill även att han ska hinna smälta "lektionerna" ordentligt mellan varven.

Erucj är av naturliga skäl väldigt piggelin under träningen, nu när det äntligen står ridning på schemat igen, att man måste bygga upp sig långsamt ligger bortom hans möjligheter att förstå. Han blir ofta ofokuserad, skyggar, brallar och har sig, på gränsen till att jag får "tygel-rida" bara för att hålla honom kvar på marken, vilket jag gärna vill! Att han håller sig på marken alltså, vad jag däremot inte vill är att behöva tjuvhålla honom hela tiden.

Han har under de senaste veckorna fått lära sig innebörden av ordet nej. Det är riktigt så man skäms när man är ute och rider, han får något ryck och jag fullkomligt skriker -NEJ!! Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att "höja rösten" en dag skulle ingå i min repertoar när det kommer till hästhantering. Här ska det förtydligas att det är det enda jag gör, jag sitter helt still och låter tyglarna vara. Han har (thank God) greppat konceptet nu, jag behöver inte längre oroa mig för varken improviserade caprioler eller skam över att skrika åt sin häst, det räcker med att säga "nej" i normal ton i rätt läge nu för tiden.

Nu när vi närmar oss slutet av februari ser träningen ut ungefär så här:

Rider 5 dagar/vecka, fortfarande håller vi oss ute efter skogsvägarna och rider med andra ord rakt fram. Vi har nu lagt in lite backar plus att vi rider en del sidvärtsrörelser, speciellt öppna. Vi ryggar även en hel del, mest vid hand innan och efter att jag ridit, vi backar lugnt och fint ca 15 steg åt gången. Jag leder alltid Erucj (och alla andra hästar) i 5-15 minuter innan jag hoppar upp, alltid! Vi håller oss fortfarande runt 20 min ridtid, vi brukar vara ute totalt ca 40 min.

I mars lägger vi till galopp och i april börjar vi (om allt fortskrider på rätt sätt) dressyra lite också. Förhoppningen är att tävla dressyr i sensommar/höst, målet är msv:c.

Ge oss vår!!

lördag 16 februari 2013

"Fina" bilder del 1

Erucj kör en riktig klassiker: spontant galopprace.

Två stjärnposare.
Do I have something in my teeth? 
Min fina... eh... shar-pei?
Öh...
En krokodil?
Mom says I ride the short bus cause I'm special.
Erucjs signum...
Neeeigh!
Lutzian kör några av sina moves.





onsdag 6 februari 2013

Bedömningar

Yes! Nu har jag äntligen fått våra uppgifter uppdaterade på SWF's hemsida. Så här ser Festers "ruta" ut i kvalitetsboken:



Måste se till att slutmäta honom i år. Nu för tiden är det inte så många tillfällen man har på sig och vi missade precis en mätning i Borlänge förra veckan. Hans 4-års intyg är på 123,3 cm.

Med nya regler om att dra av en centimeter för sko OCH avrunda neråt är väl risken att han har "krympt" ganska överhängande, haha!

Vi får honom alltid till ca 1,25 när vi mäter hemma, lilla plutten <3

Fler bedömningar kommer här!

Från treårstestet:

Poäng: 9-8-8-7-8-8  På hoppdelen belönades han med 9-9, han hoppar som ett ess.

Typ: Harmonisk, maskulin, snygg!

Huvud, hals, bål: Välformad hals, välliggande bog, rund manke, långt och välformat kors.

Extremiteter, rörelsernas korrekthet: Nöjaktigt korrekt, väl markerade ledgångar.

Skritt: Energisk, något kort.

Trav: Energisk, vägvinnande, luftig fram.

Galopp: Väl balanserad, vägvinnande och med bra mekanik.

Jag ÄLSKAR Festers trav och "uppförsbacke"-galopp, något av det bästa med honom kan man säga, ja förutom hans själ och hjärta då förstås.




Två protokoll från 2006:

Första,
8-8-8-8-8= 40p

T: Maskulin av mkt god rastyp.

H, H, B: Vackert huvud, välansatt hals, djup i bog och bål.

Extr: Välbenad.

Skritt: Energisk och taktmässig.

Trav: Lätt och taktmässig.

Jag skulle ha skrivit: söt som ett litet dröm-sago-väsen upphöjt till tusen (pussar på mulen)!

Andra,
9-9-8-7-8= 41p

T: Utmärkt rastyp, med god hingstkaraktär.

H, H, B: Vackert huvud, harmonisk sida.

Extr: Välbenad

Skritt: Något spänd

Trav: Lätt trav, gott hasarbete.

"Oftast är jag väldigt avspänd" - Fester 2012

söndag 3 februari 2013

Drömmer mig bort...

Nu är  min ork snart slut, tror jag, eller egentligen är den ju aldrig det. Man går upp varenda morgon och bär vattendunkar och höbalar ett par hundra meter (samtidigt som man förstås halkar, slår sig, fryser, fryser och fryser), man spenderar heller inte mindre än en timme per dag med en grep hackandes i frusna bajshögar. Hagen mockar jag alltid varje dag av någon lustig anledning som jag för tillfället inte kan ådra mig i minnet.

När man dag ut och dag in borstar och fixar med hästen i timmar bara för att sedan få ge upp "träningen" efter elva meter för att det inte finns något underlag någonstans som ens fungerar för en simpel skrittrunda, då är det tungt.

Förskönar, glorifierar och längtar till alla årstider utom vinter!




 Ja här såg man då helt normal ut...