Anledningen att jag gav mig ut ändå var att det igår och idag skett ett för datumet väldigt ovanligt fenomen - tjällossning.
Och när vintern nu bestämt sig för att anta episka jävlighetsproportioner får man helt enkelt passa på, vem vet när man kan rida nästa gång.
Obligatoriskt nog rådde strömavbrott så Rucjsson fick bli iordninggjord i mörkret (och avbildad med blixt).
Det fanns en del partier som fortfarande bjöd på isgata men i det stora hela var det klassiskt vårmjuka grusvägar så långt ögat nådde.
Visst var det stundtals rejält läskigt. Jag fick konstant hålla ögonen på träden och vi passerade en hel del fallna träd. Det var dock lättare att rida än att gå, på fullt allvar blåste jag nästan omkull några gånger.
Inledningsvis blev vi blöta men när vi vände hemåt tittade, kors i taket, solen fram.
Le sadelgjord efter turen...
Hagen behövde en del fix då grenar och annat skit blåst ner och hamnat på stängslet plus att många stolpar gjort den typiska resan upp ur marken nu när tjälen börjat släppa... Åh vad det är härligt med skitstora hagar och STORM.
Strömmen kom tillbaka lagom till att jag ställde in Festsson (så jag kunde ordna hagen utan hästar i den).
Dör söthetsdöden <3
Man får väl nämna att Arabsson skötte sig utmärkt trots att han står nästan jämt nu för tiden, för att inte tala om att vi nog aldrig har varit med om starkare vindstyrka tidigare.
Vi var ute i 70 min och fick oss ett par galopper. MVG till oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar