Håhåjaja

Hej vad bra det går! Tänkte att jag skulle vänta med att skriva någonting tills jag kände mig aningen mer positivt lagd men eftersom det går käpprätt åt fanders i stadigt tempo äre väl bara å köra på innan jag plockar fram än värre svordomar.

Helt enligt regelboken är vädret min svåraste farsot och källan till allt ont. Nu ska jag skyldigt erkänna att det var finfint underlag i två dagar och att jag då avverkade flera fina pass med båda mina stora springare.

Fenja har överraskat mig både en och två gånger då hon "bäddat" och lagt/rullat sig medan vi varit ute, snöhögar är ett mycket uppskattat element enligt Nattfaran, blir ju mäkta stolt när hon känner sig så trygg ute i det fria.

Snön har, yet again, ersatts av ett lager is som lite halvhjärtat täcker marken vilket vållar än mer problem än om isen vore mer frekvent förekommande. Nu har vi 80% barmark (japp, frusen sådan) vilket gör det stört omöjligt att träna, att vara ute på ständig jakt efter bara asfaltsfläckar är liksom inget liv, kan snart sätta världsrekordet i "spänd skritt i blåsväder".

Jag broddar inte på barmark men jag försöker febrilt få till allehanda boots till allehanda hästar för att vara beredd när/om vintern anländer lite mer allvarligt talat.

Att renovera/göra om/brodda boots har visat sig vara ett kapitel för sig. Allt som fattas för att det skall klassas som en angenäm tillställning är väl att det knackar på dörren och där står Metallica för att personligen framföra en serenad samt skänka mig både sibiriska kattungar och shettisföl. Alternativt en ask choklad och en jävligt irländsk kaffe.

Drömmer sig långt långt bort...

Galen Bompa

I lördags hade vi en ovanligt spännande dag, jag och min finaste fröken, nästan allt spelades in så här kommer en långfilm.

Trots att jag luftat Friesertokan dagligen var överskottsenergin på toppnivå, hon har som jag nämnde tidigare fått hålla tillgodo med en liten del av hagen pga underlaget senaste tiden, det går inte att släppa loss hur som helst utanför hagen heller förstås så rådande omständigheter är det som styrt humöret...

Som synes tar hennes iver att komma ut överhanden men hon försöker ändå göra som jag vill, hon backar trots att det "tar emot", frustrationen byggs ju upp även i mig när hon är så där extra dryg (haha, sorry honey) så tålamodet får sig en riktig prövning.

Väl ute ur hagen mötte vi raskt både bil, traktor och några andra fyrbenta vänner, de förstnämnda skrämde henne tyvärr men sådant är livet och inte något vi kan lyckas undvika.

Hon fick "spel" ett antal gånger men hon sliter sig inte (vilket jag kommer fortsätta poängtera tills jag dör) och även om detta träningspass var det mest actionfyllda på mycket länge är jag samtidigt så stolt så.

Vår kontakt utsattes för en prövning och jag upplever att resultatet trots allt var positivt. Det enda som stör mig egentligen är sparkandet, hon får rusa runt och skutta/stegra hur mycket hon vill då det vore mig främmande att idka kadaverdisciplin alternativt vilja kväsa hennes lekfullhet, hon får dock gärna upphöra med att vifta med bakbenen. Well... Rom byggdes väl inte på ett år eller hur var det nu...? Att Fenja ens kunde tänka sig att lyssna och coola ned sig så pass att hon efter några minuter sänkte huvudet imponerade stort på mig då vi alldeles nyligen börjat träna på det.

"Åh det var en pärs!" Var mina välvalda slutord... haha.

Härliga tider

Ja nu har man precis som utlovat kunnat hålla sig för skratt, jag har funderat på att överge hästeriet till förmån för en kattunge (alternativt den beryktade frimärkssamlingen) både en och två gånger under den gångna veckan, sliter dubbelt så hårt som vanligt och får hälften så bra resultat.

Vädergudarna har sannerligen levererat konstant ödessymfoni. Som jag brukar säga: hatar allt.

I torsdags hade Salsa besök av equiterapeut. Jag ville kolla upp henne då jag fått svårare och svårare att "hitta tillbaka" (till vår nuvarande nivå) efter provridningarna.  

Vid tillfället var jag så blöt, kall och allmänt less på att existera att jag målade fan på väggen och befarade att det inte ens skulle gå att göra en ärlig bedömning av henne då hon stått i en avgränsad men ändock (trots oerhörda ansträngningar) isig del av hagen i flera dagar, dessutom var hon mitt uppe i att högbrunsta, Salsa är därtill måttligt road av nya människor så läget var synnerligen på topp.

Hon visade sig dock snabbt vara helt ok fräsch och när hon insett att det inte förekom några sprutor i bagaget var hon riktigt glad i ET:n som fick henne att verkligen njuta av behandlingen.

Jag har tagit ut Fenja plikttroget varenda dag, hon är nog den som tar blötsnö på tvären bäst av alla så vi har åstadkommit någorlunda normala träningspass vädret till trots, underlaget har varit läskigt i varierande grad så det blir inga större utsvävningar men överlag har vi haft goda stunder även om överskottsenergin tagit överhanden ibland.

Snön har sedan länge gett vika för sin mindre angenäma form is men förhoppningsvis kommer stigande temperaturer fortsätta äta på skiten tills endast klafs och lera återstår. Hääärliga tider!

Mer snö...

...men det väntas plusgrader enligt prognosen så jag har skottat plus krattat/sopat (i hagen alltså) som den maniska hästgalning jag är.

Orka börja med halka redan nu. Nej men sluta vara så drygt hela tiden.

Gick en kort sväng med Fenja idag och det var laddat som faen men vi tog oss i alla fall i mål.

Jag har upptäckt att jag fått nå fel i fötterna vid ridning vilket är tortyr för en sits-diktator som mig och för att felsöka satt jag upp på min stora vita kamel för någon dag sedan. Rucjs skritt är som svår sjögång, sitter man inte med i rörelsen blir det genast talande var ens svagheter finns, jag antar nämligen att det är något "längre upp" som spökar och visar sig i skänklarna men jag kunde inte känna något utöver viss rygg-/nacksmärta helt enligt facit.

Jag tänker inte rida om jag sitter snett, nu rider jag ju egentligen i princip bara på Salsa men tanken är naturligtvis att även Fenja ska bli ridhäst, ja jävlar vad trött jag blir.

Söt Salsa med bihang innehållande en nedtrampad häl och en horisontell dito:

Fester var ytterst träningssugen igår och bjöd på några fina små luftsprång utöver många balanserade stegringar.

Kommer verkligen kunna hålla mig för skratt om snön blir till is men smälter den bort fullständigt är jag bara glad.

Pojkarna

Från och med idag inleds ofrivillig vintervila i väntan på mer snö alternativt plusgrader (får man rösta på alternativen...? haha), marken är frusen och det är en plåga att kryssa fram mellan fläckarna med ok underlag, tänker mig att Fenja ska få sina micro-promenader i vanlig ordning men det är förutsatt att vinden mojnar då hon blir något så vansinnigt till sig i trasorna av rådande väderlek.

I lördags fångades pojkarna på film när vi lekte i hagen och den filmen kommer här:



Det har inte varit lätt att få Rucj att våga träna samtidigt som Fester, vilket är ett mål för mig, men vi åstadkom något litet framsteg där i slutet. Något som roar mig oerhört är att Rucj blir så väldans blyg när jag ber honom stegra/slå med frambenen/whatever i närheten av Fester samtidigt som han sekunden senare kan dyka ner på honom som en jävla kobra helt på eget bevåg.

Hästar är roliga.

Fenjafilm

Från senaste passet på ridbanan, då jag faktiskt satt upp och red i några minuter, i vanlig ordning ett pass innehållande både det ena och det andra... haha.

Jag är otroligt nöjd och glad för att hon börjar kunna leka med mig även om hon fortfarande blir osäker och fundersam ibland vilket yttrar sig genom att hon antingen drar järnet/slår som fanken eller saktar av/stannar.

Det må se helt galet ut för den oinvigde, och ja vi har en lång lång väg att vandra, men även om hennes beteende vid första anblicken inte skiljer sig särskilt mycket från hur hon var för något år sedan är det avsevärd skillnad i hennes sinnesstämning.

För ett år sedan lyckades vi för första gången springa bredvid varandra (i frihet och i lina) helt utan att hon attackerade mig, fick panik eller på annat sätt visade obehag. Det är även ett år sedan vi lyckades gå hela vägen till ridbanan för första gången vilket var en bedrift då.

Vi har fortfarande många långa stunder tillsammans då jag känner att ingenting blir bättre och att jag vill kasta in den berömda handduken. Jag både curse och bless the day mina ögon först skådade min svarta juvel.

Bättre

Så fort det slutade spösnöa på tvären blev livet genast lite lättare att leva.

Hästarna är pigga som tusan och jag antar att det är den plötsliga kylan som laddar dem. Det är hårt i marken nu så någon seriösare träning blir det inte tal om men jag har luftat dem efter bästa förmåga senaste dagarna. Mer snö vore väl egentligen det bästa scenariot men jag kommer envist spjärna emot tills vi åtminstone kan börja sjunga julsånger med gott samvete...

Det värsta med det plötsliga årstidsbytet är att killarna inte var särskilt redo att ge upp betessäsongen (och inte jag heller...) vilket resulterar i att Rucj äter för lite mat då han hellre betar fruset gräs än inmundigar alla härliga högar med ängshö/hösilage/lusern. Bortskämd Rabarber det där.

Säger upp mig

Helt plötsligt blev det vinter, prognosen flaggade för snö/minusgrader med så kort varsel att jag inte hann förbereda mig så väl som jag tänkt mig, man ska hinna mocka ur hagarna fullständigt och se över samtliga stängsel och slå ned de stolpar man kan komma att behöva under vintern samt plocka undan allt som finns på marken (diverse hinder och annat lekmaterial) och icke att förglömma sladda ridbanan (för hand ja) så den är plan innan det fryser på.

Med cirka 70% arbete utfört känner jag mig sjukt less och sätter hoppet till att skiten smälter bort inom överskådlig framtid. Vädret tar knäcken på både mig och araberna. Ska jag verkligen ha fyra hästar att sköta en vinter till, det hade jag inte räknat med, vet inte hur jag ska klara det ärligt talat.

Kul Jul.