Rucjsson var först ut och vi siktade in oss på ett rejält skrittpass. Det var lite segt att komma igång då grusvägen var frusen och trökig men efter någon halvtimme hade vi letat oss in i skogen och kunde njuta av mjuka stigar.
När jag väl satt upp hade jag som mål att snabbt komma förbi "seeeg skritt - stadiet" och istället svinga igång steget och ryggen ordentligt för att sedan kunna ta fokus på horisonten.
Rucj har en härlig vägvinnande skritt men det gäller att lirka fram den, ibland ser jag den inte på flera veckor...
Vi höll igång i 90 minuter (bra!), med ett undantag då han inte kunde hålla sig och drog en rejäl galopp uppför en backe. That's my boy <3
Bilder från härom dagen när jag och Adam hade "en lita fototjut med hestarna i haga."
När Arabnissen var borstad och klar fick han gå ut i hagen och face the world alone, jag tog nämligen Fester på en uppskattat promenad.
Vi småjoggade där det fanns fungerande underlag och vi hoppade till och med lite fälttävlanshinder - hihi, don't tell anyone!
Nästa gång jag deppar ihop ska jag vara mycket bättre på att tvinga mig själv att "träna på som vanligt". Att vara med hästarna är likställt med att injicera glädje och styrka direkt i blodet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar