Dödsledsen

Idag har jag tagit farväl av Salsa.

Aldrig tidigare och aldrig igen kommer jag att känna så för en hund. En hel drös vovvar har passerat i mitt liv men hon var the one and only.

Efter nästan 16 år är det en overklig känsla att hon inte finns mer. För att slippa dö av ledsenhet tänker jag på någon av alla gånger hon haft ett rejält busfnatt, gärna med någon av sina valpkullar - då börjar jag nästan skratta.

I love you so much Salsa <3

Hoppat!

NU känns det som att vi har hoppat. För första gången alltså.

Vi byggde en liten bana på fyra hinder, ett räcke lade vi upp på nästan 100 cm medan de andra hindren låg på 70-75 cm.

Det var väl inte den vackraste ridningen vi har åstadkommit men det var riktigt roligt och Rucj brallade till och med lite lite grand, själva hopphindret klippte vi relativt tjusigt flera gånger.

Tror nästan han hoppade högst under framhoppningen...

Busa lite, hehe.

Det var riktigt skönt att plocka upp oss några decimeter även om vi nöjde oss med det här enda hindret.

Duktig Arabsson! Jag håller tydligen andan när vi hoppar så jag blev andfådd som tusan efter bara ett par hinder, vi svettades som sjutton båda två, Rucjs päls är rejäl och dessutom är det ju märkligt varmt hela tiden.

Helt otroligt

Är det inte?

Jämfört med bilderna från i förrgår (is that even a word, såg ju helfel ut..?).

Tussilago

Jojomen, kylskåpsvärmen har drivit snön på flykten (i något som måste vara rekordfart) och en och annan vårblomma har siktats.

Igår körde jag fast med bilen (bara en liten stund) i snön, idag körde jag istället fast i leran (faktiskt en något längre stund).

Är lite ridsugen men har inte mäktat med att chansa på underlaget. På onsdag ska vi i alla fall hoppträna -wiee!

Fester börjar för övrigt se ut som en tjock ponny istället för en ovanligt hårig flodhäst vilket är superskönt.

Det tråkiga är att Rucj också blivit smalare. *grinar 

Gamla bilder ja.

Så ävla söt täckesbärare: 

Busbarn

Hästarna har varit väldigt spralliga den här veckan, även jag är relativt sugen på att spänna musklerna faktiskt men underlaget just nu är nästan omöjligt att jobba med. 

Det kom ju 20 cm snö på ett dygn men den snön är nästan borta redan. Nu är det glansis på många ställen istället, till och med i hagen är det svårt att ta sig fram på grund av att det är skarsnö under blasksnön. 

Det är så trökigt när det blir ofrivilliga träningsuppehåll (om än korta) på det här viset hela tiden, jag tappar lätt lusten även under bättre förutsättningar och mår dåligt på riktigt av att det är så här grått och drygt.

Ny video - rida Rucj

En till helt vanlig video med klipp från några olika träningspass den senaste tiden.

Låten kanske känns lite opepp men jag tycker den är väldigt fin, för mig är den snäll och tröstande, den påminner om att låta saker ta tid vilket är ett ständigt aktuellt tema för mig när det gäller hästarna.

Hä va väl trevligt

Det är på många sätt utmanande för mig att åka iväg så där som jag gjorde igår. Hela tiden slås jag av vad som kan hända hästarna när jag är borta och jag räknar konstant ut hur lång tid det skulle ta mig att åka till hästarna OM någon nu skulle ringa och säga att det hänt något.

Oron är det svåraste jag har i mitt liv, oron att det ska gå åt helvete, det är också den enda komponenten som på allvar ibland får mig att vilja sluta med hästar.

Efter ett par timmars illamående var det dock en lite lättare känsla som smög sig på, en blandning av stolthet, lättnad och kärlek. Jag blir hemskt nervös inför spelningar (nej det är inte jag som står på scenen) men den här gången var det verkligen från första tonen underbart att se.

Den stora scenen och den stora publiken inramade framförandet på ett magiskt sätt, så pass magiskt att jag fällde en liten tår. Adam är bäst <3

Redan tidigare under kvällen hade Kee Marcello bjudit på lite Europe och ni som känner mig vet att långa melankoliska gitarrsolon kan dra i mina tårkanaler på ett oanat sätt...

Det fanns en tid då jag envisades med att anse att jag besitter två intressen - hästar och musik.

Den tiden har fallit i glömska alldeles för länge och det är faktiskt därför jag börjat lägga musik på videoklippen. Om det någonsin ska bli lite mer som förut måste jag, klyschigt nog, försöka hitta tillbaka till mig själv.

En fyndig kvinna sa så här till mig igår: "Och på damtoaletten delas priset för årets make-up ut (pekar på mig)", jag tackade för "priset" men lade även till att det nog ska delas med min kille...

Haha!

Hästarna var inte det minsta ledsna när jag hastade till dem någon gång efter spöktimmen. Inte heller var de det minsta ledsna när jag dök upp i morse, snarare curlade och fina... hehe.

Best. Line. Ever.

Världens bästa replik ever råkade jag höra på tv:n igår.

Klick it!

Dressyrade lite

Tog oss minsann till ridhuset och tränade lite. 

Det kändes bra och framförallt var jag nöjd över att vi faktiskt halkade dit genom skogen i mörkret helt ensamma.

På gång:

Det är inte helt lätt för mig att gå dit själv och jag fick lite panik när vi kom fram eftersom dörren var stängd och jag inte var säker på om lektionen var över eller inte. Hur som helst stod vi utanför ridhuset i någon minut och kände oss dumma innan dörren öppnades och ridskolehästarna gav plats för oss.

Vi hade sådan tur att vi var helt ensamma de första tjugo minuterna men när det dök upp både en, två och tre till blev det svårt att rida.

Jag pratar ju KONSTANT med Rucj och blir väldigt hämmad av att inte kunna göra det, största problemet är dock att jag har svårt för att skilja på höger och vänster när jag blir lite "stressad"...

På tal om att tala med Rucj, på tävlingen utbrast jag "BRA!" när han hoppade över 2:an i 70 cm's klassen (han hoppade helt magiskt och förtjänade ett bra i versaler) varpå ridläraren frågar vad jag sa... Så himla roligt, vet inte om det hörs på filmen men mellan tvåan och trean svarar jag: "jag sa bra". Haha.

Idag är det totalt snökaos - fy f*n vilket helvete det var att ta sig till hästarna under morgonen.

Det blir dock inte just nå mer häst idag för mig då resten av dagen kommer ägnas åt dalecarlia music awards, det känns lite jobbigt men jag borde egentligen tänka på annat lite oftare.

ArabSalsa - video

Eftersom det finns en liten vit japansk Salsa som nämns här ibland benämner jag hästversionen ArabSalsa.

Videon är från i somras när Emma just hade köpt Salsa.

Salsa var vid detta tillfälle lite extra yster av överskottsenergi och vi skrattar en hel del för att hon är så sprallig med mig. Hon hade nämligen haft den goda smaken att vara väldigt lugn och nästan istadig när Emma red (smarta och omhändertagande araber är ju för skojiga...) -haha!

Texten i videon beskriver lite av vad vi håller på med men jag kan väl säga att Salsa är riden på vanligt engelskt vis och som synes rider jag henne betydligt mer åt westernhållet eftersom det är den filosofin Emma anammar.

Det här är med andra ord ett nytt sätt att bli riden på för Salsa och säkert en av de första gångerna hon rids utan bett.

Jag ger er 181 cm långa moi på världens sötaste lilla C-ponny Arab:



Ett av de svettigaste ridpassen i mitt liv... blir törstig bara jag tänker på hur varmt det var.

Saknar den där lilla bruna eldiga saken och tycker att hon och hennes matte kunde bo lite närmare.

Går int

Ja det går inte att göra någonting med hästarna när det är så här, skaren är hård nog för att bära mig helt utan problem och det är ordentligt med is på vägarna.

Nu har det kommit några centimeter snö under kvällen och det var väl lika bra det.

Traskar nog till ridhuset imorgon igen.

Hej och hå

Ett lite stressat men egentligen lyckat pass blev det idag.

Den där nya grejen som skulle bli SÅ kul hann vi inte med men vi åstadkom en del nytt ändå faktiskt.

Vi travade över upphöjda bommar, bara två stycken och vi började med att bara höja i ena änden som synes nedan, riktigt bra gick det.

Westernstyle... 

Den största skillnaden (och den viktigaste!) jämfört med våra allra första bom-försök är att Rucjsson har börjat släppa upp ryggen riktigt strålande väl.

Jag älskar ju att släppa ut halsen, den där rediga underhalsen vill jag inte se när jag rider, nu börjar det gå att "variera" halsen och hållningen som jag vill även i galopp. Framsteg!

Vi gjorde exakt samma övning i galopp, med relativt långa avstånd då jag var mest intresserad av att han skulle sträcka på sig, ett par gånger red jag in i kort galopp och lät honom således "ta i" för att nå ut.

Det var svinkul och det kändes helt rätt att nöja sig med den enkla övningen. 

Nu när vi stegrat svårighetsgraden en aning för varje pass var det läge att ta några kliv tillbaka, jag kände att jag fick ett jättebra kvitto på att vi "tränar bra" då det mesta är bättre nu än vad det var i början av januari.

Jag lät Rucj klara sig helt själv över bommarna idag (meaning; jag höll varken ihop eller pushade på). Han var fokuserad och löste uppgiften precis hela tiden ändå.

Ända sedan jag insåg att rakriktningen behövde en rejäl finputsning har jag lagt sidvärtsrörelserna på hyllan men idag plockade vi fram en del.

En till ny grej var att vi kände lite på sluta i galopp (vi kände även på öppna men han trodde att jag ville göra ett byte i språnget då så vi lade ner det för dagen...), jag blir alldeles till mig av tanken på att kunna "använda" galoppen ordentligt men jag får besinna mig lite och ta en sak i taget.

Jag har omöjligtvis fullständigt underlåtit mig att grämas över att Rucjsson faktiskt vägrade en gång på tävlingen och det kan hända att det tillåtits influera mig något när det gällde dagens val av höjd...

Det var ju väldans skönt att han aldrig hade vägrat med mig men nu blev det som det blev och det är väl ingen större katastrof egentligen.

Nästa gång ska vi i alla fall hoppa, nu vet vi ju att vi kan hoppa en bana på 70 cm på ett skapligt tillfredsställande sätt och vi tänker förstås fortsätta uppåt så sakteliga.

Mycket bättre dag

Idag var himlen BLÅ, helt makalöst, detta fantastiskt sällsynta fenomen kunde jag inte låta passera obemärkt.

Jag fyllde resolut en termos med kaffe och tog sedan min käre Adam i handen och promenerade i skogen halva dagen.

Hästlösa promenader sker mycket sällan i mitt liv men det var kallt idag och jag ids icke slåss mot skarsnö och is.

Sötast!

Låt oss konstatera att det inte krävdes någon Sherlock Holmes för att lista ut vad som skett i hagen igår...

I morgon blir det markarbete i ridhuset, plus en helt ny grej, ska bli SÅ kul!