söndag 16 december 2012

Japp, jag rider Fester.

Jag har inte tänkt ha honom som ridhäst till mig men jag vill att han blir ordentligt inriden för att någon i lämplig storlek ska kunna rida honom i framtiden. Fester älskar att jobba och gör alltid sitt bästa när han är med mig. Han är däremot inte menlöst snäll, han är präglad på mig och inte speciellt intresserad av andra, han tycker inte automatiskt att det är människor som "bestämmer". Så istället för att göra hans ridutbildning svårare för honom genom att låta någon annan rida så blir han riden en del av sin matte. Jag är en kompetent utbildare som kan rida med små hjälper som ändå är tydliga för honom, jag + utrustning väger strax över 50 kg och utgör därmed inget problem för honom viktmässigt. Vi har väldigt roligt när vi tränar!


söndag 2 december 2012

Avkommor

Fester har förstås en del avkommor runt om i Sverige och nu tänkte jag presentera några lite närmare.

Vi börjar med Festers dotter Moflos Glamour, född -06. Glamours mamma är ett mindre halvblodssto som tävlats i hoppning och fälttävlan, hon är efter fullblodshingsten Strong Statement. Glamour själv är alltså en ridponny med både welsh, fullblod och halvblod i stammen.

Som 1-åring visades Glamour på utställning och erhöll guld med 88888=40p och blev BIR.

Glamour är nu 6 år, maxad C-ponny, tränas och tävlas i hoppning av sin ägare Julia Jonsson som haft henne ända sedan Glamour var 2 år. Hittills har ekipaget startat LB men nästa år lämnar Glamour ungponny-avdelningen för att tävla om placeringar i LA.


Hennes ägare beskriver henne som en självsäker och modig häst som går fram överallt och aldrig tvekar på hinder. Det märks att Julia älskar sin ponny och att de har ett starkt band.


Nästa ut: Moflos Zirkus, welshponny född -07.

En riktig charmknutte som jag nyligen har träffat hemma hos sin ägare Sofia Ögren-Lund som haft honom sedan han åkte från mamma vid 6 månaders ålder. Zirkus mamma Moflos Zerena är efter (mycket fina-) Hellekis Timjan som även är farfar till Fester. Zirkus borde därmed kunna hävda sig på hoppbanan men han är istället en lovande körponny (inte så konstigt med tanke på sin ägares stora erfarenhet av tävlingskörning).

Zirkus var så lik Fester att det var nästan märkligt att se honom först. Hans uppsyn och lilla gosiga mule var verkligen pappa upp i dagen. Så fint temperament! Jag fick följa med ut och köra honom på en tur som var riktigt härlig trots blötsnö i ansiktet.



Zirkus var som sagt väldigt lik Fester (i en smal version...), han var dock ett par cm högre och är/blir nog närmare maxad, han var inte fullt lika bred och kraftig som Fester (det är nog ingen, haha) men han är heller inte riktigt färdig i kroppen än.


Han var korrekt och fin med välansatt hals, vackert huvud och bra steg. Han blir säkert riktigt tjusig när han vuxit till sig. Otroligt social och gullig ponny.


lördag 1 december 2012

Bevis

Jag säger alltid att Fester är världens lydigaste häst. Här är beviset! Adams tjoande tolkar Fester förstås som ett helt vanligt stanna-kommando, då stannar man ju -oavsett vad man håller på med. Fester älskar verkligen att träna, gosa, busa, hoppa... Han har ett så fantastiskt fint temperament, förvisso tuff och kaxig men så otroligt skärpt och lojal. Modig, smart, snäll, rolig och kramvänlig. Han är perfekt för mig.

fredag 16 november 2012

Presentation

Jag heter Sofia Eriksson, född och uppvuxen i södra dalarna bla, bla, bla...

Efter ett evigt tjat och mycket gråt fick jag börja på ridskola när jag var åtta år. Livet var en enda lång kamp för att få vara med hästar ända fram till en dag när jag var 12 år, vi åkte tidigt en morgon ner till Karlsborg för att titta på en mycket speciell Welshponny.


Det var med Dino som min filosofi kunde börja ta form. Jag ville inget hellre än att vara den som gjorde honom lycklig och gav honom allt han behövde. Vi vann både dressyr- och hopptävlingar men det var snart oviktigt. Allt blev möjligt. Jag började rida i grimma för att sedan byta till halsrem för att slutligen rida helt au naturel. Senare upptäckte jag den akademiska ridkonsten och de första åren av 2000-talet hängav jag mig åt den. 

Under åren har jag tagit lärdom av de hästar jag haft, jag har ridit in, utbildat, umgåtts, levt och tävlat med dem och alla har de varit högt uppskattade och älskade. Alla hästar är olika men jag har alltid ett gemensamt mål -att varje häst ska nå sin fulla potential. Vi har tillsammans tävlat i dressyr, hoppning, galopp och distansritt men de riktiga upplevelserna har vi haft hemma i vardagen. När vi lärt oss att kommunicera med bara kroppsspråket till hjälp, utan remmar och metall, då är det på riktigt. 

Kalla det frihetsdressyr, natural horsemanship, akademisk ridkonst... Det enda som betyder något är att vara med hästen på dess villkor, kommunicera med den på sitt eget språk och verkligen ge själ och hjärta för allt som man kan uppnå tillsammans. 



Ett konststycke som utförs av en motspänstig häst är inget värt. Alltför ofta ser man hästar som gärna skulle slippa sin människa/ryttare. Precis som de säger i reklamen så ger hästar allt, men man måste kunna locka fram det. Hästen måste vara motiverad att vilja lära sig, det får inte bli för svårt men inte heller tråkigt, lagom stora utmaningar är den ständiga balansgången. Jobbar man med överintelligenta Arabhästar får man utmana även sig själv och sin egna kreativitet.  

Framtiden innehåller många framgångar och upplevelser, fina föl och härliga stunder. Det vet jag. Det räcker med att gå ut och vissla för att välsignas av samförståndet med en häst.

//Sofia 

torsdag 15 november 2012

Presentation: Erucj

Det må se ut som Festers blogg men ingen Fester utan Erucj.

Erucj är ett Arabiskt Fullbod, född 23:e maj 2001 och är därmed lite drygt en månad äldre än Fester. Han föddes på galoppinriktade Onsala Arabians nere på västkusten, ett utav mina favoritstuterier, där erbjuds hästarna en sund och naturlig hästhållning. Erucj var inte riktigt tillräckligt snabb på banan (tur för mig) och såldes som 5-åring.

Wadim, Erucjs pappa, föddes på Michalow i Polen och är mycket vinstrik i utställningsringarna världen över. Wadims mamma Warszula var i min mening ett snudd på fulländat sto. Erucjs mamma hette Erudycja, även hon född på Michalow, hon var efter blommeröduppfödda hingsten Probat som inte behöver någon presentation.

Erucj själv är en riktigt utåtriktad tuffing som alltid brallar och busar eller buffas och pussas. Han är en mycket reslig man på 163 cm i mankhöjd (lätt 2,20 i öronhöjd ;)


Den 26:e februari sparkade Aztasia (som bodde hos mig under vintern) Erucj i hagen. Jag rusar dit, han springer rakt in i min famn och kickar till med bakbenet som då avger en obekväm mängd blod, jag böjer mig ner och tittar rakt in i benet på honom.

På Strömsholm opererade de ut griffelbenet som var i flera delar. De där första dygnen som jag inte fick träffa honom var gräsliga. Väl hemma blev det boxvila fram till början av maj.

Erucj är i dagsläget frisk och fin men förstås ur kondition. Vi började promenera i somras, la till tömkörning/longering under hösten och snart ska vi börja träna på riktigt igen. Målet med Erucj är ta oss så långt det går inom ospecificerad disciplin, fälttävlan om jag själv får välja men det är det förstås inte.


Bilden är tagen sommaren 2011, man kan inte tro att jag är en skvätt över 1,80... Han är så tjusig, den ädla springaren.

Vår tid kommer.

onsdag 14 november 2012

En liten kärleksförklaring

Fester har under våran tid tillsammans verkligen tagit sig in i mitt hjärta. Idén om att skaffa en welshponny igen föddes egentligen våren 2011. Efter över ett decennium med Arabhästar började jag helt ärligt längta efter en ponny.

Beslutet kom när min fina Erucj fick griffelbenet avsparkat i februari i år. Då började sökandet efter en värdig kamrat till både mig och Erucj, någon vi både skulle kunna lita på och ha glädje av i många långa år framöver.

När jag hittade Fester visste jag att det här var min häst. Fester (som trots allt är avelshingst) hade inte fått gå med andra hästar på flera år och jag ryser när jag tänker på hur nära det var att jag drog mig ur pga det. Jag kommer aldrig att glömma den där dagen i april när vi hämtade Fester, efter en evighetsresa fick jag äntligen träffa honom, han sträckte sig allt han kunde och höll sin lilla mule mot mitt ansikte. Det var som en saga.


Det tog många långa veckor innan han fick gå med Erucj, många steg skulle han klara innan vi kunde pröva att ha dem tillsammans. Erucj blev blixtförälskad i Fester och det tog tid innan det lugnade ner sig här hemma, Festers energi smittade av sig på stackars Erucj som fortfarande stod på boxvila då.

Så här i efterhand kan man tacksamt konstatera att hästarna haft en härlig sommar och höst tillsammans. De är så fina med varandra och båda två är glada för att äntligen ha en riktig kompis, nu har vi blivit en flock -som det ska vara.

Ett lite osmickrande videoklipp bjuder vi på!


I mina ögon är de två undersköna väsen som jag har fått det stora ansvaret och nöjet att förvalta. 

Men ärligt talat, vinterpäls i kombination med för många eller för få kilon... De är väl mer charmiga än vackra just nu ;)

fredag 9 november 2012

Fester och Erucj

Man får njuta av lite större bilder om man klickar på dem.












onsdag 7 november 2012

Fester sommaren 2012

Klickbara bilder



Den här bilden påminner mig om en gång när en travgubbe uttalade sig (och nu snackar vi dalmål...) om Lutzian så här: "Ho va då bre å fin i boga".