Terränghopparn!

Med lite god vilja kan man väl säg att vi fick till ett ganska trevligt hopp-pass idag.

Fälttävlansbanan har en mycket god egenskap i att den förökat sig till omgivningen, det går att hitta hinder lite överallt i skogen.

Underlaget är stundtals hårt så det gäller att galoppera lite "lugnt och fint" men annars är min strategi när det gäller "hinder" (jag använder "" eftersom vi knappast tagit oss över något som egentligen kan klassas som hinder idag) att helt enkelt styra och anta att han hoppar.

Vi har under hela tiden Rucj varit i min ägo (2,5 år) hoppat 7-8 gånger och Rucjsson får klassas som nybörjare.

Han har hittills aldrig tvekat och jag rädd om den nollan men jag ägnar mig inte åt att "gå fram och titta och nosa".

Det är viktigt att han törs "gå på" på okänd mark för att han känner att jag törs det - annars blir vi aldrig något fälttävlansekipage.