lördag 28 februari 2015

Födelsedagen

Så känns det faktiskt, livet började på riktigt den där vårvinterdagen i slutet av nittiotalet. 

Jag gick på mellanstadiet men minns känslan av att ha vandrat på denna jord i eoner, tillsynes helt meningslöst eftersom tillvaron var ett enda värkande hål av hästlängtan.

Jag kan aldrig glömma den där magiska känslan av att befinna sig i sin största och mest efterlängtade önskedröm. Under hela hemresan (gissningsvis 25 mil) ville jag bara klättra in i släpet och försäkra mig om att det faktiskt stod en vit welshponny där. Min ponny.


Den där känslan av magi och dröm har sedan dess aldrig lämnat mig. Den må ha fått ett par brännmärken och även en del obotliga sår men den finns alltid där ändå.

Poetiskt nog har jag ägnat dagen åt förberedelser inför ankomsten av min Frieserdröm. Det måtte vara nästan 20 år sedan det där första hästköpet, den där lilla ungen på bilden är idag några decimeter längre och ett antal erfarenheter rikare men i stora drag är hon samma person med samma hysteriska beslutsamhet att leva ut livet på det enda sätt hon vet - i hästars sällskap.

Utan de där första åren som öppnade en helt ny värld och infriade alla förväntningar hade jag inte varit vid denna punkt.

Tack Dino, min evigt älskade önskedröm <3 

Du gav mig tron på att allt är möjligt, precis allt, att galoppera fram över ängar och genom skog utan utrustning (och med häst nr 2 i täten - lös...). Den känslan ska jag beväpna mig med nu, allt är möjligt, det kommer inte gratis men resan är värd varje steg.

onsdag 25 februari 2015

Pluggar

Har börjat läsa en bok som handlar om mental träning för ryttare. Lite lagom intressant hittills men jag är fast besluten att läsa ut den för att sedan läsa de bästa bitarna igen.



Mitt självförtroende har sjunkit de senaste åren och det finns en liten inneboende farhåga som säger att Frieserfian är för svår för mig.

Detta behöver jag med andra ord ta tag i, det är helt okej att vara spänd och förväntansfull, ja till och med lite rädd men tankar som gör gällande att jag "inte kan" hör inte hemma i ens huvud.

Min komplexa relation till Rucjsson har skapat en del tvivel på min förmåga som hästmänniska. Vi tycker väldigt mycket om varandra och har lätt för att upprätthålla en bra kontakt i hanteringen och frihetsdressyren men jag lyckas inte riktigt ta mig dit jag vill när det gäller ridningen.

Vi har gjort framsteg, det behöver jag påminna mig själv om, men det fattas fortfarande en grundläggande positiv inställning till ridning. Det är ett nederlag för mig att inte lyckas motivera Rucj till att ha den där äkta förväntan/arbetsglädjen som gör att man blir ett ekipage som tänker och genomför saker tillsammans. 

För mig är ridning en konstform men det är ingen konst att sitta upp på en häst och domdera vad denne skall utföra. Först när hästen själv lätt och självsäkert bjuder på nästa steg i utbildningen har man lyckats med sin ridning.

Ibland är jag dum och frågar Rucj om han råkade ta sin personlighet ur halvblodslådan (Hej, jag heter Sofia och jag har lika många fördomar om halvblod som halvblodsmänniskor har om araber) och inte den magiska Arabiskt fullblodsasken.

Obotlig Arabies kommer jag alltid att ha men det ska bli roligt och gränslöst intressant att addera en helt ny typ av häst till vår lilla hästfamilj.

tisdag 24 februari 2015

Hurra

Nu jeflar är vi igång ordentligt med maten, nu äter han sakta men säkert tills hela högen är slut - hurra!

De senaste veckorna har han tappat mycket, inte så konstigt med tanke på att han faktiskt åt 4-5 kg för lite per dag medan han vägrade äta ensam men trägen vann och nu ser jag fram emot att vikten ska gå åt rätt håll snart igen.


Även jag har kämpat med en liten omställning, jag har haft en alldeles för morgontrött period under vintern men nu börjar jag äntligen studsa (nåja...) upp ur sängen.

Jag sliter verkligen för att ta mig upp på morgonen, det har alltid varit så och det förpestar mitt liv, det blir ju dessutom aldrig "helg" när man har hästar att sköta.

Det är så svårt för mig att vakna att jag i princip aldrig ens minns väckarklockan, jag är alltid uppe före kl nio men det duger inte längre nu när vi snart är inne i första vårmånaden. Anyway, jag har envisats med att vakna (här är det att vakna av sig själv som är det enda pålitliga alltså) tidigare och tidigare och idag vaknade jag före kl sju. Yey!

Mitt mål är att lite lagom enkelt ta sig upp innan just klockan sju varje dag så nu är jag jättenöjd med mig själv. Det är en härlig känsla att övervinna "hinder".



söndag 22 februari 2015

Kort förklaring

Måste försöka fatta mig kort, detta skulle lätt kunna bli en roman om exteriör, historia, temperament, preferenser osv osv.

Ända sedan år 2000 då jag var på min första kurs i akademisk ridkonst har jag haft ett intresse för de lite mer "barocka" raserna.

2004 vet jag att jag hade seriösa tankar om en eventuell framtida Frieser, tanken att frångå Arabrasen skulle dock kräva en längre marinering... haha.

Arabens intelligens och känslighet i kombination med den outtröttliga lojaliteten, viljan och framåtandan är väl det som särskiljer dem från andra hästar i mina ögon.

Att mitt första lilla underverk i arabformat var just det - ett underverk, banande förstås väg för fler hästar stöpta i någorlunda samma form.

Tack vare Fester har jag dock lyft blicken något. Han är avlad i generationer för att bli en så bra ridhäst som möjligt och ingenting är svårt för honom, han bär sig naturligt i rätt form med vinklad has och välvd överlinje, att hoppa hinder på mästerskapshöjd är mer lek än ansträngning och han är samtidigt vacker som en vårdag.

Araben är och skall förbli en häst vars specialitet ligger i snabbheten och den oövervinnerliga uthålligheten. Mitt största "problem" med rasen är egentligen storleken, jag vill gärna ha en häst runt 165 cm och med en "rejäl" överlinje, inte för tunn hals eller platt/kort kors.

Jag har tänkt länge och väl på detta hästköp, jag har sträckt mig till att överväga halvblod och engelskt fullblod men tanken landade hela tiden någonstans en bra bit därifrån. En P.R.E, Welsh cob, Frieser, Lipizzaner...

Det skulle dock krävas en lätt/sportig (och söt!) variant av ovanstående för att det skulle kunna bli aktuellt.

Den första Friesern vi tittade på blev vi väldigt förtjusta i, hon var supertrevlig och dessutom mycket rolig att rida, hennes hagkompisar var minst lika trevliga vilket gjorde att vi kände oss "hemma" direkt med rasen.

När vi sedan träffade yrvädret som snart flyttar hit var det dock lite andra känslor som infann sig... men ibland är det kört ändå.


Nu ska man förstås inte inbilla sig att Friesern ens är en renodlad ridhäst men någon "vanlig ridhäst" blir det helt enkelt inte.

fredag 20 februari 2015

Ska förklara

Får en del frågor om varför jag helt plötsligt byter ras efter 15 års trohet till Arabrasen.

Ska förklara. Snart.


torsdag 19 februari 2015

Bajs

Stora ishavet har under dagen dragit fram över vidderna, hagen gick från snövit till plaskgrå på bara några timmar - skit alltså!

Min vision om hur mycket jag skulle trickträna, tolka och greja under vintern har verkligen gått åt helskotta. Äh, vi har väl lekt och hållit igång ändå, mycket löshoppning har det blivit men jag vill i vanlig ordning mer.

Tröstar mig med att bättre tider är i antågande men det är en liten sorg att förlora så mycket fin snö som förvandlade all mark till snällt och stadig underlag, det var så härligt att äääntligen kunna njuta av vintern. Snö är ju rätt najs, is är däremot bajs.


tisdag 17 februari 2015

Ooh Maj Gaahd!

It's happening!

Är hon inte underbar?






Jag vet inte hur jag ska stå ut i väntan på att få hem henne.

Jag vill börja jobba med henne nu, här kommer det krävas tid och tålamod men jag tror på mig själv och vågar nästan tro att hon är Hästen. Hästen som blir den sista jag köper som sedan skall ge mig resterande hästar jag har att vänta i framtiden.

Så ser planen ut, att köpa ett ungsto som vid sidan av "karriären" kan ge mig två-tre avkommor (ston tack) som kan betäckas i sin tur och så vidare.

Det här beslutet är nästan olidligt avgörande och spännande.

fredag 13 februari 2015

Går ganska bra nu

Rucj har accepterat sina nya matvanor vilket gör mitt liv mycket gladare, han har inte börjat lägga på sig än men Fester har tappat lite och det känns faktiskt ännu viktigare.

Under en härlig promenad med pälsbollen häromdagen frågade jag högaktningsfullt om lille herren kunde tänka sig att bära mig en liten bit och det kunde han. Jag skulle gissa att Festsson ridits ett tiotal gånger de senaste tio åren och det var nog två år sedan sist. Nu svängde jag över benet och skrittade 100 meter så att kalla det ridning är överkurs, bara så där i grimma dessutom.

Men alltså - jag ÄLSKAR Fester, han är helt overklig! Han bär mig så fint, han är stark och alltid superpigg men styrs enkelt med endast rösten så jag behöver inte ens hålla i grimskaftet. Att "rida" Fester i en minut var så roligt att jag bestämde mig för att ta en riktig ridtur med den stora pälsbollen.

Nu är inte Rucj närmelsevis lika bekväm, stark, lydig och härlig som Fester men vi hade det bra ändå. Han har en del myror i brallan så för att jobba med honom fick han mest galoppera, lugnt och långsamt och faktiskt nästan helt utan egna konster.

Idag var de härligt busiga och vi hade kamera med oss, yey!










tisdag 10 februari 2015

Oh happy day

Underbar dag!

Fick med mig alla mina män ut på en tur i skogen, solen värmde, underlaget var perfekt och alla var lika glada.

Adam är så duktig och har full koll på Rucjsson, de till och med travade ikapp mig och Fester flera gånger. Det må vara lite roligt att jag och Fester knatar ifrån dem men det är även talande för hur väl vi matchar våra respektive hästar, Fester är ständigt rapp i stegen vilket passar mig perfekt medan Rucj är något mer "saktfärdig" vilket är mer Adams stil... haha!



Nu hoppas jag innerligt att rådande förhållanden kan fortlöpa så man får en sportslig chans att njuta av vintern.

söndag 8 februari 2015

Mamma handla fru

När jag nattade hästarna möttes jag av ett sedvanligt gnägg från Fester varpå jag svarade med ett något mer osedvanligt "Hej bubben, ska mamma handla fru till dig? Ja det ska jag."

fredag 6 februari 2015

Meeera bilder

Rucj har blivit väldigt vänsterhänt den senaste tiden, har aldrig upplevt honom som "hänt" åt något håll tidigare och jag antar att det beror på att han är så otränad nu, låt säga att han lyfter hellre vänsterbenet ända upp i öronhöjd än att behöva lyfte lite på det högra...




Ursäkta bakgrunden, jag orkade inte spendera en massa tid i photoshop men jag var ändå tvungen att smeta över den värsta fabriksbyggnaden.


Och här tog jag bort en skåpbil som dessutom stal skärpan...


Tänk om de hade hoppat samtidigt här, Rucj valde att hoppa långt och Fester valde att ta ett till galoppsprång, tyvärr! Inte för att det spelar någon roll egentligen men jag hade velat ha den bilden. Jättemycket.



torsdag 5 februari 2015

Sjukt

Blev en sjukt jobbig inledning på veckan, i söndags var jag lite kärv i halsen men tänkte inte så mycket på det, i måndags vaknade jag upp i rejält förkylt tillstånd.

Till råga på det var vi mitt uppe i en fyra-dygns-frickin'-snöstorm och jag var dessutom ensam hemma. Det var ett rent helvete att pulsa i knädjup snö och gräva upp hinkarna samt nedersta tråden VARJE gång jag gick till hästarna, blåsten gjorde att all skottning var totalt förgäves.

Fester blev till råga på allt sjuk igen, inte lika allvarligt som förra gången men tillräckligt för att jag skulle bli tvungen att longera/promenera och greja. Tror det beror på att han går så hårt åt halmen när de fått en ny bal, han sorterar liksom ut de "godaste" bitarna och han gör det tillsynes oavbrutet för att sedan efter ett par dygn nästan helt sluta äta av halmen.

Idag var Adam hemma och kunde ta morgonpasset, thank God, när solen kom fram blev det dock för svårt att stanna inne, jag längtade efter hästarna så jag grät (haha!).

Fiiina barn! <3

(Och ja, vi har en del snö, en hel del).








Det var faktiskt inte bara Fester som hoppade på sidorna idag, Rucjdjuret tog både det röda och det gula hindret flera gånger - framsteg!



När man väl introducerat hindren är det svårt att få Festsson att fokusera på annat... Han hoppar i alla fall lika snabbt tillbaka in i "volten" igen.



Helst sjukt slut men det var det värt!

måndag 2 februari 2015

Ska man...?

Vill man..? Försöka igen?

Oooh det är svårt alltså. Den där känslan när han hoppade felfritt i debuten i båda klasserna (jaja, att jag lyckades rida fel väg och därmed bli "utesluten" i 80 cm's klassen kunde ju inte Rucj hjälpa), den känslan var storslagen.

Egentligen vill jag hålla mig till att rida utan huvudlag, det har inneburit en renässans för vår relation och att ha roligt tillsammans är ju själva meningen med allt som man gör med hästarna. Men vi hade ju väldigt roligt den där dagen också... skrattar ihjäl mig åt att jag red på träns då, han hade varit så bockig under våren att jag inte vågade rida bettlöst - haha!

OM (och jag menar verkligen om) vi ska ge tävlandet en ny chans kommer det att ske på helt andra grunder än förra året. Jag kommer att fortsätta träna honom lös och endast rida sporadiskt, än har jag inte ångrat att jag tagit honom av "schemat" så att säga. Framgång ser ut på olika sätt och om vår framgång ligger i att hoppa cavaletties utan träns- ja då är det just det vi ska hålla på med.

Men tävlingssäsongen är bara three months away och den har en viss lockelse, det har den.

Ah, minns denna ljuva dag, då han lät sig lastas snällt, stod still i släpet, skötte sig exemplariskt på tävlingsplatsen och bara bjöd på allt.

söndag 1 februari 2015

Vädret, vädret, vädret

Det har kommit hutlösa mängder snö det senaste dygnet, vattenhinkarna och aggregatet kan numera endast anas i all den frusna nederbörden.

Kämpigt är det, att mocka hagen går från lite halvjobbigt till rena rama prisvärda prestationen och att knata fram och tillbaka till hästarna ett par gånger går från söndagspromenad till värsta äventyret.

Jag är dessutom lite "osams" med Rucjsson. För ett par dagar sedan bestämde jag mig för att vidta åtgärder när det gäller vårt ständiga vikt-problem, den ena är för fet och den andra är för smal (nämner inga namn här... haha), men Rucj har fullständigt blåvägrat att göra som jag vill.

Redan för flera veckor sedan gjorde jag om hagen lite på grund av att det blev stora vattenpölar närmast grinden, pölar som sedan omvandlats till skridskobanor. Nu när det smält och snöat om vartannat är det inte längre halt där vilket medger ett nytt syfte för den lilla "hagen" i hagen, nämligen matsal för endast Rucj. Kunde jag ju tro.

Jag började med att sära på dem vid morgonfodringen och gav då Rucj ca 5 kg hö som jag i min enfald trodde skulle vara uppätna när jag kom tillbaka vid lunch. Icke. Skam den som ger sig, jag höll ut till kl 15.30 men se de extra timmarna hjälpte föga. Dag två gav jag upp vid lunch och ställde uppgivet tillbaka pållen på "rätt" sida om tråden och gav allt hö (tror inte han hade ätit mer än tre strån) till båda två i vanlig ordning.

Ibland blir man lite trött, Fester stannar snällt precis vid tråden så Rucj blir inte på något sätt orolig eller känner sig lämnad, han bara väljer att stå tre meter närmare Fester istället för att stå vid maten och inmundiga densamma.


Börjar känna mig redo för att lägga denna vinter till handlingarna, snart snart kan man återigen börja förnimma de ack så älskade och efterlängtade vårtecknen. Can't frickin' wait!