lördag 31 augusti 2013

SPÄNNANDE

Maj Gadd vilken rafflande fortsättning på fälttävlans EM!!

Mina nerver klarade nästan inte av den kopiösa anspänningen det innebar att följa ryttarna under terrängen idag.

Under Ludwigs ritt hann jag sitta i en stol, stå bakom stolen, hoppa upp i soffan, springa in i nästa rum, hoppa upp i soffan igen och stå upp med händerna delvis täckande mina ögon och öron.

Phu! Vilken jävla lycka när han äntligen gått i mål, kan vara bland de längsta tio minuterna jag upplevt i mitt 27-åriga liv, haha!

Please please please håll i det här nu, och snälla snälla skituppkoppling låt mig se hoppningen i morgon, I beg of you.


När det gäller mina egna hästar är de i vanlig ordning underbart söta med varandra.




Drog på smilbanden ordentligt när jag råkade störa dem härom dagen. De låg nämligen ner båda två, som i en liten hög, Fester reste sig direkt och jag började borsta och greja lite med honom.

Efter några minuter tog han ett par resoluta steg mot Rucj och började helt sonika bita på honom, när hans ansträngningar visade sig fruktlösa började han istället "krafsa" och stampa på honom.

RucjRucj reste sig tillslut motvilligt och Fester fortsatte valla honom mot mig så vi kunde gå ut och gå.

Blev en väldigt trevlig promenad <3

På tal om spännande råkade jag göra mig själv utelåst idag...

Fick hjälp av snälla grannen att få fram en stege, sen vare bara å klättre upp till sovrumsfönstret (som tack och lov var öppet), jag bor på andra våningen så det blev en nätt resa på 6 meter.

fredag 30 augusti 2013

Tjuter, hoppar, grinar, applåderar!!

Skuttar runt i rummet, fulgrinar och klappar händerna -fullständigt upprymd av de svenska hjältarna i fälttävlanslaget.

Så fantastiskt fint framförallt Sara och Ludwig utförde sina respektive dressyrtest. Helt makalöst. Att vara 23 bast och fullständigt mangla många av elitryttarna... Jag är så imponerad av Ludwig, vilket underbarn och vilken sanslöst stor inspirationskälla för mig och många andra.

Anmärkningsvärt är det att en stor del av fälttävlansryttarna bjuder på trevligare dressyr än de som faktiskt håller sig till just den grenen.

Det är mindre dragkamp, piskande svansar, hackande sporrar och uppvinklade kandarstänger i fälttävlan än vad som presenterades under dressyrdelen av EM. Som alltid. Men det tåls att poängteras igen å igen å igen.

Öppet brev till Patrik Kittel mfl:

Vänd blicken mot Ludwig Svennerstål, se och lär.

//Sofia


Bilden har ingen direkt anknytning till artikeln, granskarens anmärkning.

Rida Rucj plus Fester

Inte mindre än två lite längre uteritter har vi hunnit med de senaste dagarna, båda med Festsson som handhäst.

Vi har gått både i skogen och en del efter 80-vägen, mycket duktiga och trafiksäkra är vi, vi har även lyckats bada tillsammans.




Stackars Fester var helt slut och stupade direkt när vi kommit hem igen.



Nej då, bara skojar med er, han var blöt efter badet och didn't waste any time när den välbekanta (och mycket välanvända...) rullfläcken var inom räckhåll.


Jag tror att repgrimman fungerar bra att rida med, (observera att det är storlek ponny, hihi), dock är jag tämligen säker på att jag inte "tagit" i den alls de här dagarna så det återstår väl egentligen att se.

Fester förstår fortfarande inte att han kan/får/borde galoppera bredvid oss vilket är lite synd, känns väldigt ena handa att han bara skrittar och travar, vi (jag och RucjRucj) lyckas ju klämma in lite galopp men Fester håller skitsnabbtrav han.



torsdag 29 augusti 2013

Vilse i Falun

Nu har det varit mycket med allt, dygnet runt, precis hela tiden.

Imorgon kommer hästupdate.

Gammal klassiker "Blir myggbiten":




onsdag 28 augusti 2013

Alla hjärta alla

Mina söta hästar är verkligen ett riktigt radarpar, som ler och långhalm, helan och halvan... (Haha, det är Fester som är helan och RucjRucj som är halvan förstås!)




En begynnande gäspning:


Av en händelse råkade jag rida förbi videoinspelningen.


Betessläpp...

...kan man väl med lite önsketänkande se det som.

Hästarna har fått nästan full ranson hö (och Rucj även kraftfoder förstås) i några veckor nu men igår kväll fick vi bygga en liiiten hage på ena hörnet av en äng vilket tillåter ett par dagar utan stödfodring.

Hästarna blev lyriska.






Adam var hemma på kort permission från music video lab, han fyllde dessutom år igår, och det firades med att trassla tråd ute i det kalla gräset på en mörk äng.

Du kan du slå dig i backen på att jag är väldigt tacksam för det outsinliga stödet och hjälpen jag får av honom. Det är inte bara mina hästar längre, det är våra.

tisdag 27 augusti 2013

Hästköp!

Nu har jag i viss mån gjort mig skyldig till ett hästköp. 

Jag skriver så för att Emma, som affären gäller, började rida hos mig på mina hästar för några år sedan. Att hon idag står som ägare till sin alldeles egna häst blir bara ännu roligare av det faktum att hästen i fråga är en tvättäkta Arab.

Det verkar allt som att jag och mina fina hästar har tillåtits utöva ett visst inflytande.


Saker att tänka på när man nyss fått hem sin nya häst. Skriver generellt men med Emma och Salsa i viss åtanke förstås.

Släpp inte ihop hästarna direkt, finns ingen anledning att ta den risken, låt dem stå bredvid varandra med en adekvat "kanal" mellan hagarna så det inte går att nosa över tråden med risk för frambenssparkar i stängslet.

Ta det lugnt. Om hästen har rest långt eller dåligt låter man den ta igen sig men man bör heller inte "ställa av" hästen i någon vecka innan man sätter igång. I det här fallet är det en smart och pigg häst som kommer direkt från att ridas varje dag. Skulle man låta henne stå oaktiverad i flera dagar har man bara fått sig en skopa överskottsenergi att deala med utöver att hästen bytt miljö och förmodligen kommer "reagera" på allt nytt.

Respektera hästen. Den kanske inte uppskattar lika mycket som dig att få gosa i tid och otid, låt relationen komma efterhand, att bara låta bli hästen kan i många fall vara det enklaste sättet att få hästen att vilja komma fram till dig.

När ni ska umgås var enkel, säker och rolig. Ta med hästen ut på en rask promenad, för dig självsäkert och lugnt och undvik en massa hanteringsövningar de första dagarna. Om hästen inte redan är fokuserad på dig är det onödigt att be den stå still länge, backa, svänga och så vidare, man ska akta sig för att ge kommandon som har stor risk att misslyckas. Keep it simple och låt den lite tittigare hästen få koncentrera sig på att endast följa dig, du verkar ju veta precis vart ni ska ;)

När det är dags att rida, gör det på en plats som ni redan varit på till fots, på det viset har du köpt dig självsäkerhet då du vet att hon förmodligen inte kommer att upptäcka något nytt potentiellt hot.

Minimera riskerna och maximera säkerhetstänket.

Om möjligt låt någon mer erfaren som du har fullt förtroende för rida hästen lite parallellt med dig i början. På det viset kan hen (hästen) få motion och "utlopp" för sin energi samtidigt som den kan få använda hjärnan lite mer med någon som vågar och kan "göra lite mer" med den.

I det här fallet är det ju en första häst som inhandlats och att ta erforderlig hjälp kan bespara en mycket. Det är viktigt att det känns kul och blir rätt från början.

Vill så gärna komma och hälsa på er! Hoppas hoppas jag kan lösa det snart.



måndag 26 augusti 2013

Bullvegetarian AB

Dagens meny:

Frukost - havregrynsgröt med linfrön, hackade mandlar och cirkus en deciliter mörk sirap.

Lunch - valfri pasta, gärna makaroner, med minst tre rågade matskedar smör som beströs med salt och grovmalen svartpeppar.

Mellanmål - kladdkaka eller chokladbollar

Middag - hembakat rågsiktsbröd, minst fyra skivor generöst bredda med smör och honung.

Om det svider i magen till kvällen kan eventuellt en till omgång pasta serveras innan sänggående.


//Sofia Hästsson, VD.


Det här med utrustning

Mitt mål och min dröm har alltid varit att rida utan utrustning. Det har jag också gjort, i många år, med flera hästar.

Dino red jag efter något år helt obehindrat i halsrem, ut på långtur, över hinder, ja precis som vanligt.

Även Lutzian blev med lite tid och tålamod en riktigt pålitlig häst utan utrustning. Lutzian och jag tränade även på en lite mer eleverad nivå, där var det lite mer imponerande kvalitet på rörelserna och även skolor ovan mark hörde till repertoaren.

Bambi han fungerade lös och utan utrustning nästan utan inkörsperiod, förstås blev allt bättre och bättre genom åren i takt med att han blev mer utbildad men själva företeelsen att rida au naturel vållade aldrig några problem ens i starten. Vi red både dressyrprogram och uteritter lika bra som om vi hade haft huvudlag.

Sen kom Erucj.

Det som skiljer honom från mina tidigare hästar är att han ridits seriöst, så att säga, i några år innan jag köpte honom. Dino var förstås riden en hel del men då på det sätt som en snäll och "vanlig" c-ponny rids, av barn helt enkelt.

Även om jag tävlat en del och på det viset liksom hör till dressyr- och hoppfolket så har jag mycket svårt att se på konventionell ridning med blida ögon.

För mig känns det inte rätt att rida med bett, nosgrimmor, hjälptyglar osv...

Bett kan jag se någon slags vits med, på vissa hästar kan det vara ett instrument i vägen mot lösgjordhet och senare även ett precist hjälpmedel när man kommit upp i utbildning.

Nosgrimmor kräks jag på. Ska man snöra ihop munnen på hästen? Eh, känns inte rätt någonstans, jag har alltid en eventuell nosgrimma mycket lös och de gånger en nosgrimma sitter på mina hästar är det endast för att tjäna estetiken. Då snackar vi vanlig engelsk nosgrimma, något mer avancerat skulle aldrig ens komma på tal oavsett hur löst man skulle använda den.

Efter ett par incidenter den första tiden med RucjRucj bestämde jag mig för att rida mer "normalt" och helt enkelt släppa min egen prestige kring ridningen.

Jag har försökt för allas trevnad och säkerhet att rida honom mer som han är van sedan tidigare. Mardrömmen är att han puttar av mig eller sticker för att sedan bli påkörd eller skadad på annat sätt.

Det vore väl relativt ovärt att rida utan träns när man är medveten om att man kanske kommer att misslyckas kapitalt.

Men nu känner jag att jag inte klarar mer.

Jag kommer att lägga bort alla bett en period och bara fokusera på samspelet. När jag red igår testade jag att låta tygeln hänga och jag kan erkänna att det nästan gjorde fysiskt ont att inte rida honom i form. Man ska inte inbilla sig att han bibehåller samlingsgraden mer än en millisekund när jag släpper "allt".

Men jag behöver det här. Jag behöver se det fina och finna glädjen (igen) i en enklare övning utförd med harmoni (vilket för mig betyder utan tygelhjälper) snarare än att sikta uppåt med medel som egentligen bara får mig att må dåligt.

Det första hindret man ska övervinna när man decimerat utrustningen något är att ta sig upp.

Notera att Rucj står helt still, det gör han alltid när jag kastar/kravlar mig upp men aldrig när jag sitter upp med sadel :P








En intressant iakttagelse var att RucjRucj faktiskt gapar en del även utan bett. Min ambivalens kring huvudlag kommer sig mycket av att han just är så pass, i mina ögon, missnöjd. Han knaprar på bettet och öppnar och stänger munnen en del vilket till viss del kanske kan förklaras av att jag alltid rider med så löst stöd. 

Jag bytte till tredelat gummibett (förra dressyrpasset) för att utmana mig själv att våga rida mindre "glappt", rent psykologiskt känns det bättre med ett "snällare" bett när man ska försöka rida stramare men det var föga framgångsrikt.

Nu skiter jag helt i det där med bett och ser vad som händer.

söndag 25 augusti 2013

Snyggve II

"Håller stilen" har jag valt att kalla denna bildserie.






Har ridit två pass på Rucjisen med luddhackamore och utan sadel, igår kväll och under förmiddagen, blandat resultat kan man säga. Haha.

Vill inte gärna sadla honom just nu och min aversion mot bett och nosgrimmor börjar slå igenom på allvar även med RucjRucj.

Mer om det senare.

lördag 24 augusti 2013

Dags att tänka om?

Efter att nästan gråtfärdigt fått följa EM endast i rubrikform (på grund av att vi saknar "tillräckligt-bra-internet-för-att-se-svtplay") kostade jag efter en del om och men på mig de 69 kronorna som krävs för att jag skulle få se hoppfinalen.

Vad ska man säga, käre Roffe var så värd en medalj och fy vad taskigt men samtidigt fantastiskt att hamna på den retligt förhatliga fjärdeplatsen.

Det som fick mig att fundera över om det är dags att tänka om är förstås faktumet att Roger Yves-Bost VANN!?

Visst är han en sådan däringa gammal räv som har all rutin och erfarenhet i världen men, herrejösses, har det egentligen någonsin funnits en ryttare (på den nivån) som rider sämre/värre/galnare/fulare...?

Man kanske ska öva/tänka mindre på skänkelläge, händer, armbågar, överliv, ja typ hela alltihopa och bara fokusera på jävlaranammat?

På riktigt blir jag inspirerad av detta. Förstås är Rolf-Göran Bengtsson den självskrivna och ständiga inspirationskällan men att lyfta blicken lite för att insupa även andra framgångskoncept ska man inte förringa.

Saknar mina hopptävlingsdagar lite extra just nu.

Vägen mot tävlingsbanan var speciell med Lutzian, ett helt oskrivet blad formades till en extraordinär ridhäst och en formidabel hopphäst men det tog tid. De där första långa och svåra åren glömdes lätt bort efterhand, jag behöver påminna mig både om dem och det fantastiska resultatet.

I den här klassen var vi både snabbast och den enda nollan, trots att det gått tio år minns jag fortfarande känslan när jag släppte tyglarna mot det sista hindret och visste att vi skulle vinna.



Även detta minns jag klart och tydligt, det var den största LA-banan vi ridit och jag lyckades tappa stigbygeln vilket i min mening var väldans uselt, trots att man inte någonstans under ritten kan gissa att jag bara har ena stigbygeln.

Nu ser förvisso dessa bilder ut som rena mosaiken men det går att se stigbygeln där framför min fot.




Jag kommer alltid att eftersträva perfektion. Det gäller alla element angående hästarna.

Men den där strävsamma inställningen måste någonstans få bottna i att vi ska må bra och "träna bra" för att allt rörande hästarna ska vara roligt och meningsfullt. Det får inte bli ett självändamål att saker och ting ska se bra ut och "gå bra".

Lyckan måste vara den centrala biten. 

Snart kommer det nya tider och då vill jag ta tag i en enda sak: glädjen. Glädjen att få vara med hästarna.

Ingenstans blir jag gagnad av att ständigt oroa mig för allt oförutsett som skulle kunna drabba hästarna och ingenting blir bättre av att jag hela tiden känner mig dålig och otacksam.

Precis just nu går det förbi en häst som har två lösa skor, den passerar mitt fönster och jag kan konstatera att ryttaren inte verkar ledsen för det.

Även henne skulle jag vilja låta mig inspireras av. Bara en liten gnutta.

Förstås.

Snyggve

När man möts utav detta lyfter man lite subtilt (men så normalt som möjligt) upp grepen och börjar mocka en bit ifrån hästarna. Jag vill inte störa men jag vet också att om jag vänder och går igen så reser de sig direkt. 


När Fester låtit nyfikenheten vinna över tröttheten kom de förstås fram för att bli borstade, få hovarna kratsade och för dagen även ses över med raspen.

Mycket tacksam är jag när de står snällt stilla och småsover under "behandlingen". Nästan alltid ska de klia på varandra när jag borstar dem och det kan faktiskt fresta på tålamodet, sötheten i all ära men det slutar nästan alltid med att Rucj kliver på mig och Fester fastnar på ett eller annat sätt i Rucjs träns, grimma, sadel, benskydd...

Jag binder alltså aldrig upp dem, från och med när RucjRucj fått sadel på sig håller jag i honom (vill gärna slippa att han rullar sig eller liknande med sadel) det mesta fungerar bäst om de är lösa men safety first. 

Igår ville RucjRucj bli kliad precis hela tiden, lilla vännen, snart är det väl slut på den värsta knott- och myggsäsongen får man hoppas.


Vilka skönheter! 




Dagens morgonfodring:



Sitter i detta nu i just de där byxorna och måste erkänna att jag för en sekund övervägde att resa mig för att rota runt i garderoben efter ett alternativt par.

Bekvämlighet kommer först i alla lägen men att se sig själv på bild i de här brallorna alltså... Finns nog få som bryr sig mindre om utseende än vad jag gör men helt immun är jag tydligen inte ändå.

Äsch, så länge det är någorlunda sommarvärme får de hänga med, någon vecka hit eller dit spelar väl ingen roll nu när jag levt i dem i flera månader.

fredag 23 augusti 2013

Förhoppningar

Dagen blev i stort sett en repris av gårdagen.

RucjRucj är fortsatt svullen av bett på ryggen och jag kunde inte rida idag heller.

Vi gick en promenad jag, hästarna och Adam. Nothing fancy, bara vardag. När vi kom till hagen låg Fester och sov med RucjRucj vakandes över honom i vanlig ordning. Mitt blödande mammahjärta slår frivolter bara jag tänker på det. Alltid alltid står RucjRucj tålmodigt och uppmärksamt bredvid Fester där han vilar.  

Idag tändes även vissa förhoppningar om framtiden.

Ska man våga hoppas på lite medvind...?


torsdag 22 augusti 2013

Promenad och födelsedag

"Äter ute"



När vi kom tillbaka från promenaden parkerade hästarna direkt och stod bokstavligt talat och sov en lång stund, ja så länge jag var där helt enkelt. De är verkligen ett harmoniskt par, lutar sig mot varandra, klias och myser. Att få finnas i deras närhet, att få ta del av hur bra de trivs med varandra, är något av det finaste jag har i mitt liv.

RucjRucj har varit utan flugtäcke något dygn (täckena ger ett visst skav och jag är därför så restriktiv som möjligt med användningen av dem) -det straffade sig direkt. Knottror över hela kroppen och stora hårda bulor på ryggen kasserade alla ridplaner för dagen. 

Kanske man ska fröjdas över att sommaren lider mot sitt slut...?



Salsasåsen uppnår idag den aktningsvärda åldern 15 år och jag är jätteledsen att jag inte har henne hemma, istället är det min otacksamma mamma som får ha henne. Morsan gnäller över hur dryg Salsa är för att hon inte går i koppel och springer med i skogen lika bra som förut och inte hör eller ser hon heller.

Klart hon är lite dryg när hon envisas med att skritta (långsamt...) och visst är det problematiskt att inte kunna ropa på henne och ja hon går in i saker å så...

Men hur underbart spritter det inte i kroppen och värmer i hjärtat när hon får sina busfnatt, kastar sig över toapappersrullar, galopperar och hoppar högt för att man ska fånga henne i luften?

Det är ju helt jävla fantastiskt.

Än mer fantastiskt med tanke på att hon rent realistiskt går på övertid sedan länge.


Jag hjärta den där stinkande söliga varelsen.

Hon är ju bäst.