Jag deppar som aldrig förr. Sover i tid och otid, har tappat matlusten och är allmänt labil.
Det finns inte mycket att göra åt situationen eftersom den främst styrs av att underlaget och vädret är som det är men jag har ändå gjort en del aktiva val för att om möjligt hjälpa upp måendet.
Jag har börjat äta fisk (mördare!) och jag har börjat titta på TV. Kanske låter märkligt men för mig är det en positiv sak att ha ro nog att "unna" sig att sitta inne i soffan framför en tv-apparat (något jag inte haft på många år).
Fisken kommer sig av att jag är världens just nu slarvigaste vegetarian och det är inte direkt upplyftande att beröva sig den näring man behöver. Jag fuskar till mig lite "bra mat" genom att äta fisk.
Ett annat val är att jag skurit ner på all datortid. Normalt sett knarkar jag allt hästrelaterat som går att få tag på. Jag spenderar många timmar "hästpluggandes" framför datorn varje dag, jag konsumerar allt från nya rön och aktuell forskning till träningsvideos och söta hästbilder.
Inte nu längre. Jag bloggar och jag läser EN blogg varje dag. That's it. Bloggen jag inte kan underlåta är Emmas. Salserox.blogspot.se Min käraste adept.
Egentligen har jag en massa inspiration att träna. Det var längesedan jag var så här taggad. Det ÄR svårt att stoppa mig men jag kan inte rida på blankis/snömodd/stenhård barmark. Själva kombinationen är en faktor i den dåliga ekvationen.
Hästarna har tack vare min hjälteinsats med hagen ett ordentligt "hem" som har mycket att erbjuda. Stora kuperade ytor och det finns träd, gräs och annat att "roa" sig med, ta skydd under, äta... De leker ju dessutom ordentligt med varandra varje dag.
Tack vare det kan jag luta mig tillbaka ett par dagar här och där utan att det gör någon större skada.
Tur det.
Eller tur ska man väl inte kalla det.
Det är ren och skär skicklighet.
Åh jag och Salsa känner oss hedrade. :)
SvaraRaderaDet är verkligen inte kul nu. Man vill grina mest hela tiden av alla förklarleliga skäl. Lite nattjobb på det så är ångesten komplett.
Tur va att hästarna är så ulliga och gulliga?
Ja det är tur det! Men det är ju därför man vill att allt ska fungera så himla fint och bra hela tiden, den där bitterljuva ändlösa hästkärleken alltså... ;)
RaderaKRAM! Jag känner helt och fullt igen mig i din beskrivning. Jag försöker också att äta fisk, men trots att jag i vanliga fall gillar det så har jag väldigt svårt för det nu. Jag äter ju inte heller kött. Hoppas att du mår bättre snart, låter som att du är på rätt väg i alla fall! Ett tips är att köpa D-vitamin (på hälsokost, de på apoteket har för lite i sig), sen jag började käka det så har vintrarna blivit åtminstone lite enklare att ta sig igenom.
SvaraRaderaTack! Egentligen VILL jag en massa, det är bara så himla svårt, känns inte som att jag klarar någonting just nu. Kram på dig också och tack för tipset, tror jag har något tillskott någonstans i något skåp som jag aldrig bemödar mig med :P
Radera