Handväskan

Lyckades naturligtvis somna på soffan igår så det blev en extra sen kvällspromenad för lilla bruna.

Vi traskade runt i byn som lågt helt öde i den sena timmen. Salsa är ungefär som att hänga på sig en handväska, trots mörkret och den nya platsen, hon hänger med helt ljudlöst och öronen är ständigt riktade framåt.

Nu ska vi ut och rida med Rucj och Adam - det blir intressant!

Bruna araber

Igår åkte jag iväg och fick möjlighet att jobba lite med en av mina favoriter. Det är alltid lika spännande att ta en "färsk" häst och försöka åstadkomma något med denne lös, den här lille grabben kanske inte har den där värsta (bästa) arabglöden men det hindrar honom inte från att fokusera och anstränga sig och lite bus blev det faktiskt.

Mycket roligt!

Salsa fick komma ut på en kvällspromenad, en aning tveksamhet uppvisade hon i mörkret men trampade på med bestämda steg lite lagom bakom mig så där (vad som gömmer sig i skogen kan man ju faktiskt aldrig veta), hon har äntligen slutat sprutbrunsta men hon behöver tvättas på väl valda ställen... ibland önskar man att man stod på anläggning med varmvatten och solarium.

Puts och Promenader

Klippte skägg/öron och verkade lite fler hovar igår, Fester och Salsa fick varsin promenad men annars försvann den mesta tiden som vanligt rakt ner i dyngan (bokstavligt talat).

Kunde inte motstå att fota tjejerna med ett antal rosor som jag råkade ha tillhands.

Smygstart

Började "återtåget" med att borsta och verka Fenja, det var som vanligt en liten resa men tillslut var det gjort, att en unghäst överhuvudtaget låter sig verkas helt lös i en stor hage är väl egentligen inte att förringa...

Tog sedan ut henne till corallen och lät henne äta sitt foder där, Salsa lider av separationsångest så vi mjukstartar för allas skull, sedan var det färdigt för dagen.

Vi är då väldigt söta och att kalla oss oskiljaktiga är en underdrift.

En lite märklig sak som båda påvisar är en viss "äganderätt" gentemot mig, då menar jag inte att de vill ha varandra för sig själva utan att de vill ha mig ifred från den andra. 

Så kallad svartsjuka har jag nog alltid ansett varit att förmänskliga hästarna och deras känslor, nog för att jag är överjävligt emotionell med hästar men jag förmänskligar dem inte. Ja då blev man tvungen att omvärdera lite och det är ju nästan alltid kul.

Börja planera...?

När nu allt så sakteliga förhoppningsvis börjar röra sig mot "vardag" igen behöver jag nog börja planera mina dagar lite mer seriöst och konsekvent.

Plötsligt har man fyra hästar att sköta och träna, inte omöjligt på något sätt om dagsljuset inte tog slut så fort och tröksysslorna tog sådan evinnerlig tid.

Har redan slutat mocka hagarna varje dag och inte borstar jag alla hästarna dagligen heller... tror som redan påpekat att jag behöver tänka lite mer regelrätt struktur men det är svårt när man ägnar sig åt djur (råkade jag nästan rimma där..?) och dessutom inte följer strikta varken riktlinjer, discipliner eller scheman... haha.

Prio ett är att komma igång med Fenja igen, vi har inte åstadkommit någonting sedan Tessan flyttade, hon har märkbart tappat vikt och mått allmänt dåligt så det kan bara bli bättre nu.

Sedan ska Salsa naturligtvis tränas, jag kommer rida igång henne lite försiktigt men hon ska utbildas och inte bara "luftas". Hennes fallenhet för hoppning och frihetsdressyr ska uppmuntras och hon ska få lite mer i repertoaren rent allmänt.

Fester har fått en ny sele så jag tänker mig att det blir tolfte gången gillt med körningen, snart kommer snön och med den tolkmöjligheter vilket alltid är påpassligt.

Rucjdjuret förtjänar även han lite mer fokus på frihetsdressyren och "fri"-ridningen.

Ja nog har man saker att göra, ibland är det faktiskt synd att man inte kan slippa kringsysslorna och endast ägna sig åt själva hästarna.

Tror vi ska rida ut tillsammans på varsin arab, Adam och jag, tänk som jag har längtat efter att få se Salsa och Rucj bredvid varandra - det blir något det!

Gick bra

Släppte ihop tjejerna igår morse och det var inga problem.

Salsa är fruktansvärt brunstig och släpper inte Fenja mer än ett par meter så Frieserfröken ber henne faktiskt att akta sig lite emellanåt.

Fenja får varken äta eller dricka ifred så jag förstår att hon blir lite trött, Salsa har brunstat sig helt skakig så jag hoppas hon är färdig med det snart...

Ridturer

Igår tog jag som planerat en längre tur med boysen, vi badade i svett (och älgflugor...) i värmen men det fick det vara värt.

Nästan två timmar och inte en enda häst mötte vi - skönt!

Kanelbullen körde jag igång med direkt, först ett pass från marken under morgonen och sedan en liten ridtur under tidiga kvällen.

Själva resandet gick ju skitbra och den här hästen vill inget annat än att jobba, energin tar verkligen aldrig slut... hon spetsade öronen och travade bestämt rätt ut i skogen, haha, jag satt av en stund för att låta henne hämta andan. Jag drar mig för att sitta och hålla igen konstant och väljer då hellre att skritta lite avsuttet.

Försökte ta ut Fenja men hon tyckte det var för mycket begärt och det var det nog. Blåst, skogsmaskin bredvid lösdriften, ny "granne" och allt.

Håll tummarna för F*N att de kommer gå bra ihop, har inte bestämt när det blir dags för det men... hu, vill int.

På plats

Gick ju som en dans det där.

Åkte strax efter kl 6 för att ha hela dagen på mig, en timme senare var vi hemma igen med pållan välbehållen och nöjd i hagen.

Snart så

Försöker få ordning på livet så fort som möjligt, det kretsar mest kring mockning och hagbyggande i vanlig ordning, Adam har tagit körkort så helt plötsligt behöver inte halva min fritid läggas på övningskörning (har fortfarande inte förstått det riktigt, efter fem års tjat från min sida, haha).

Tog mig tid att leka med pojkarna igår och nu tänker jag kosta på mig en lite längre tur i skogen med båda två.

Fenja har varit helt okej att umgås med idag men jag längtar naturligtvis ändå efter lilla bruna - måtte det nu gå bra!

Nya tag

Kanske redan skrivit det men Fenja har inte tagit Tessans försvinnande bra och det blir dessutom värre för varje dag. Man kan ju bryta hjärtat för mindre...

Anyway, har bestämt att hon ska få lilla bruna i present av mig - roligt!

Ordnar med allt så fort vi kan.

Byta livsstil..?

Ibland undrar man allvarligt om det är dags att slå in på en ny bana, ska man verkligen fortsätta utsätta sig för hästlivet med alla sorger och plågor det innebär. Kanske är det dags att, nu när man ändå trampar starkt mot 30-års krisen, se sig om efter ett nytt "jag".

Nä jag tror tyvärr inte det.

Idag har jag upplevt något av det värsta tänkbara. När jag skulle räkna in de andras hästar gjorde jag den helt overkliga upptäckten att en av dem låg död i hagen.

Jag stod som en handfallen idiot och bad att han skulle börja andas igen, minuterna gick och jag vågade varken röra mig eller prata högt.

Tillslut insåg jag att dimman lättade, frosten började smälta och jag faktiskt fortfarande stod där med en helt orörlig häst. Efter sanslöst lång förfluten tid fick jag mål i mun och började ringa runt (storbölandes naturligtvis).

Tror nog fortfarande att jag drömt alltihop, en frisk och relativt ung häst faller väl inte död ner på det där viset, händer det verkligen.

Har inte ens orkat se mina hästar i ögonen idag.

Rucj film

Segt

Orka. Vill int göra någonting.

Tänkte ta ut Fenja men idag har hon varit ängslig så jag nöjde mig med att hänga med henne i hagen ett par timmar.

Är naturligtvis påverkad av dödsfallet, att Fenja blev "lämnad" mitt i alltihop lägger förstås extra sordin på tillvaron och bakslaget det innebär orkar jag inte riktigt deala med just nu.

Deppar

Ja nu gick luften verkligen ur, orkar och vill ingenting, trodde nästan jag skulle somna ute i frosten igår när jag satt hos Fenja.

Hon har insett att Tessan inte kommer tillbaka så hon är lugn och tyst men hon känns helt klart lite låg. Pluttan <3

Träningsbrist = utsläppt hår

Lite mer från helgens hoppning då, satt upp direkt utan huvudlag och det går verkligen bra må jag säga.

Rucj är mycket mer benägen att bära sig i balans, med ryggen "uppe" och mer vikt på bakdelen, när han slipper allehanda skräp på huvudet. Han blir därigenom behagligare och faktiskt lättare att rida på ett ändamålsenligt sätt.

Jag rider nog dessutom ett par strån bättre när jag kan släppa tanken om att hålla händerna stilla där de "ska" vara, efter alla år av att rida utan träns eller med enhandsfattning kan jag inte "sitta fint" längre. Ibland blir jag ledsen för att jag numera är helt värdelös på att rida men desto gladare blir jag då när jag får känna att det faktiskt kan börja fungera igen.

Finns lite film också så det ska ordnas.

Så synkade... haha!

Film

Så här ser det då ut efter sju månaders träning... haha, åh vad duktiga vi är!



Det är ingen idé att försöka gå nå snabbare fram än så här, det kan som bekant fortfarande skita sig lite när som helst men i det stora hela har vi tagit välbehövliga kliv framåt.

Medaljens baksida

Rubriken syftar varken på mockning, höpackning, tidiga morgnar, frusna fingrar, trampade tår, stora utgifter, tunga vattenhinkar eller ofrånkomligt ständigt ansvar.

Nej den riktiga baksidan av hästägandet är det ofrånkomliga helvetet att tvingas skiljas från sin häst, för gott, att man ens utsätter sig för den gränslösa kärleken som oundvikligen slutar med att man själv måste fortsätta andas utan hästen.

Fenjas hagkompis har flyttat idag vilket känns helt sjukt trist men i jämförelse med att stallets andra unghäst dömts ut efter sparkskadan förra veckan... ja det gav lite perspektiv.

Kan inte ens föreställa mig hur det blir nu, det är naturligtvis inte synd om mig men jag har vant mig med att titta till och sköta om honom och förstås fäst mig en hel del vid denna trots skadan mycket medgörliga och gulliga häst.

Fy fan vad ledsen jag är nu.

Mycket gjort...

...och en hel del dokumenterat.

Kommer filmer och bilder.

Rucj befinner sig i någon slags toppform och bjöd på helt sjukt roliga moves igår när vi frihetsdressyrade/löshoppade och idag hade vi ett helt uppsuttet hopp-pass som gick galant - utan huvudlag så inga höjder men vi är stolta ändå!
 

Det tar sig

Igår var Fenja riktigt "full i fan", vevade med nacken och lät frambenen vifta lite lätt i luften, jag passade då förstås på att ta itu med longeringsproblematiken.

Tog det lugnt som tusan, ett halvt varv i skritt belönades med pusskalas, efter några minuters lågmälda diskussioner hade jag henne runt mig i både skritt och trav - så skönt!

Vi sprang lite längs vägen emellanåt för att släppa ut lite av energin som bubblade.

Idag har Adam filmat oss när vi "går i skogen", ska bli roligt att titta igenom och klippa ihop det. Hon hade riktigt svårt att hålla sig och när vi var färdiga stack hon iväg som skjuten ur en kanon men hon stack inte förrän jag fått loss linan.

Nöjd!

Typ inget

Gjorde väl egentligen ingenting träningsmässigt igår. Var ute i några timmar hos Fenja och lyckades verka alla hovarna (efter viss möda och stort besvär... knottigt som f-n var det också), borstade igenom svansen och pysslade lite rent allmänt, hon ville gärna följa med mig ut men jag var genomsvettig och iskall i höstkylan så hon fick nöja sig med att se mig cykla hem igen.

Pojkarna och jag sprang några varv i hagen och jag mockade lite men det var allt.

Hösten har ju varit superfin och jag försöker hålla andan uppe men på förekommen anledning deppar jag lite ändå, Tessan ska flytta vilket innebär att Fenja blir ensam igen och jag fasar redan för att släppa ihop henne med en ny häst (vem nu det ska bli) men jag fasar förstås ännu mer för att hon ska bli just ensam.

För ett par dagar sedan släpptes en ny häst ut i flocken och det slutade tyvärr olyckligt och med det färskt på näthinnan grämer man sig förstås ännu mer.

Några hoppklipp

Spännande

Igår var det dags att ta ut draken vid nedre grinden igen, hon visade tydligt att det var en dålig idé och lät sig inte rubbas på ca 20 minuter... Jag hade inga planer på att gå hela vägen till ridbanan men jag ville åtminstone ta mig ända fram till grinden (haha).

Hon blåste och fnyste en del och när vi äntligen tog oss ut såg jag att det var gott om älgspår (vilket förklarar varför tråden varit av tre dagar i rad nu) men det lät inte avskräcka mig från att åtminstone försöka traska lite runt hagen.

Till saken hör att det är omöjligt att ta sig fram längs med hagen, det ligger fallna träd överallt på alla olika höjder, men vi tuffade till oss och gick runt en liten stock för att sedan faktiskt springa/hoppa över den(!!).

Draken har med andra ord sprungit (och hoppat!) i skogen - roligt!

Festsson fick hoppa under lite mer ordnade former:

Det var första gången han var på ridbanan, lite svårt att släppa frugan med blicken men skötte sig fint och lade energin på att hoppa lika väl som vanligt. Med Festsson kan man ju faktiskt ställa blocken på varandra och hoppa höga hinder men han är så fet nu att jag håller höjden lite lagom anpassad efter (över-)vikten.

Höst

Börjar få igång rutinerna igen, tar mig upp vid 6 och åker sista gången till hästarna vid 22, har tränat Fenja två gånger om dagen, pojkarna får sedvanlig lek-/dressyrträning i hagen och Fester även en lite längre tur.

Eftersom det fortfarande är work in progress nere på klöveråkern törs jag inte gå dit vilket retar mig som gärna smider medan järnet är varmt förstås... men tänk er att stå med andan i halsen när det kommer en stor jävla maskin farandes ur skogen för att hämta de inplastade balarna, hu det vill jag inte vara med om.

Nu har jag tagit ut draken uppe vid stallplanen när det varit liv och rörelse, hon traskar relativt snällt förbi nya hästar som görs iordning och folk, bilar osv verkar inte bekomma oss särskilt mycket, hon behöver stanna och andas en del men det beror nog mest på att hon helst vill få gå ända fram till hästarna.

Longeringen fungerar fortfarande inte (och vi som precis hade börjat få till det så jättefint å bra...) men istället går ledandet bättre. Jag låter henne vända mot mig och även springa en del vilket verkar ge resultat, hon tycker det är obehagligt först men när hon märker att det inte "händer" något (tror hon är mest rädd för sig själv) blir hon busig och glad. Återigen må det se galet ut när Fenja sprätter till och sedan vevar med huvudet mitt i skallen på mig men hon behöver känna att vi kan svänga snävt, springa och greja utan att det betyder panik och/eller tillsägelser.

Från och med igår är Rucj naken, måste vara väldigt skönt, vi har knott fortfarande men nu har det varit ett par minusgrader i två-tre dagar stor del av dygnet så de måste väl försvinna.

På ridbanan

Lite mer om ridbanebedriften.

När vi väl fick korn på ridbanan kändes det som att hon bytte fokus från "vad händer, var är hemvägen!?" till "vad är det där?".

Relativt förtroendefullt traskade hon runt och tog in trafik, hus och annat att titta på. Efter en stund rullade hon sig och verkade helt fine med platsen vi befann oss på.

Vi hade som bekant några sämre pass i ryggen och även om hon skötte sig exemplariskt till 95% var det något mindre hot som slank igenom.

Hon ville gärna följa efter mig så där jättegulligt men jag hade bestämt mig för att kunna driva henne ifrån mig först och med lite tålamod gick det bra.

Ketchup

Har inte hänt något särskilt senaste tiden, har varit ute och njutit av hösten med hästar i lite olika färg och form.

För att catch up lite kronologiskt:

Red liten brun i torsdags, hon var het som vanligt men mjuknade och kändes bra mot slutet.

I fredags stormade det ordentligt och endast mina vuxna hästar fick lite lek-motion.

I lördags gick halva dagen åt till att smygtävla Rucjsson igen. Han var inte lika på hugget den här gången, framhoppningen gick fint och felfritt men på banan var det både sega stopp och tvärnitar, vi "lyckades" ta alla utom två hinder men känslan infann sig aldrig.

Tänkte tävla nästa helg också men han slipper, jag ska sluta leka att han vill vara hopphäst, det var trevligare att promenera halvmilen till (och från) klubben än det var att försöka ta sig runt ett varv på banan över hindren så vi håller oss hellre till skogen i fortsättningen.

"Äckliga" hinder genererar i alla fall fina språng... haha!

Finfina tjejer:

Stora klöverängen mellan hagen och ridbanan är numera slagen och bebodd av rymdägg så tills äggen är plockade törs vi inte gå dit men hon har fått komma ut lite uppe vid stallplanen och det har gått bra.

Tror vi gick rekordlångt på grusvägen vid lösdriften igår men då snackar vi inte mer än hundra meter, ska fortsätta jobba på det så vi får fler och fler alternativ till motion/träning.