Efter bajs kom lite sol

Ja nu jeflar har jag varit gruvligt trött på livet senaste tiden. Storm, regn, is och skit... igår kom jag på fullt allvar in genom dörren (här hemma) och förkunnade att jag tamefan slutar med hästar. Nä men alltså jag klarar inte mer, vädret och underlaget knäcker mig totalt. I killarnas hage är det två decimeter tjock is helt utan att överdriva. Skiten fryser fast, höet blåser bort och trots brodd (på mig själv) är det plågsamt svårt att ta sig fram med allehanda tunga attiraljer i händerna.

Den glada nyheten är att Fenjas ben blev helt torrt efter en vecka (thank "God", orkar inte ens tänka på hur svullet det var) men hennes attityd har varit usel senaste tiden så någon särskild glädje av varandra har vi då inte haft...

Så kom då vändningen, äntligen, idag.

Tog med mig Salsa till banan (valde alltså bort Fenja trots att Adam var med) och red lite utan utrustning - roligt!!

Fenja var hela tiden hysterisk och jag trodde ärligt talat att hon skulle komma farande på eget bevåg... however, när så Friesermonstret hade längtat ut så fruktansvärt och dessutom sprungit ur sig lite bestämde jag mig raskt för att ta båda tjejerna på en promenad.

And it was awesome!

Jag är så nöjd med Fenja som gick längre än vi tidigare gjort och faktiskt även skötte sig helt okej när det dök upp en annan häst och körde om oss.

MYCKET nöjd!

Video

Vi lever och mår okej

Helt bra är det inte. Fenja var rejält tjock i ena bakbenet i fredags så hon har fått stå i avgränsad hage sedan dess, hon var/är inte halt men det kändes inte okej att låta henne ha fritt spelrum när det var så pass svullet, nu börjar det se bättre ut och jag tror jag kan andas ut.

Alla andra mår fint.

Båda araberna har som synes ridits utan träns och jag är väldigt glad för hur bra det går.

Fester har agerat ridhäst och det gjorde han med den äran.

Vädret suger, isgatan är ett faktum, det spöregnade halva natten och ännu mer ska det komma... ledsamt.

Liten datakrasch

Nu har jag lidit av plötsligt frånfälle på datafronten men prognosen äro god, macen kommer att återuppstå, nu använder jag stora otäcka datorn som jag inte rör i onödan.

Det har inte hänt särskilt mycket senaste veckan. Jag har återupplevt gamla minnen genom att rida på kvällarna genom byn, den packade snön tillåter nämligen samtliga gångarter på "asfalten", Salsa har varit mitt sällskap och hon må icke mätas med de som stod för bärandet förr om åren men hon är ändock en uppskattad kamrat att dela lite "bus"-ridning med.

Samtliga har vaccinerats (deras respektive reaktioner måste jag skriva om vid tillfälle...) Fenja har även ID-kollats för nytt pass.

Jag har ridit en eller två gånger för mycket, på fullt allvar grinade jag senaste gången, jag fick inte av varken sadel eller träns och smärtan i händer/tår var outhärdlig (att sitta av från skyskrapan Rucj var bland det jävligaste jag självmant utsatt mig för...).

En talande bild kommer här:

Vädret

Den låga temperaturen gör att jag inte får så mycket gjort men jag har i alla fall hunnit rida Salsa utan träns för första gången. Yey!

Nu är det mildare men det snöar något hysteriskt och hästarna är brydda så det blev ingen träning idag.

Det blir bra med lite "riktig" snö, pudret vi hittills haft gör ingen nytta, det är på tiden att man får njuta av plogbilar och skottning.

Så kom kylan

Och med den allehanda krångel och olycka.

Hästarna tar det bra, har varit lite osäker på hur tålig Salsa är så hon hade täcke i natt och idag bytte jag till ett tunnare, Rucj har också täcke idag, killarna var inne en stund igår vilket gjorde att jag kunde av-isa deras ben och hovar fullständigt (skönt!).

Det svåraste är naturligtvis att förse dem med vatten men de har snällt druckit nästan varje gång jag erbjudit dem och det gör jag ungefär fem gånger om dagen.

Jag bemödar mig inte med någon seriös träning när det är tjugo minusgrader men jag passar på att mysa med samtliga ordentligt varje dag.

Går bra nu...

...aaah en sådan dag.

Bestämde mig för att faktiskt sadla Salsa, har ridit nästan uteslutet barbacka eftersom hon får skav av sin sadel, nu valde jag hoppsadeln.

När det är så här kallt tappar jag ständigt känseln i händerna vilket mer ofta än sällan leder till att jag klantar mig på ett eller annat sätt.

Nu gjorde jag en favorit i repris (exakt samma sak hände för några veckor sedan), nämligen gav mig själv en smocka i ansiktet när jag skulle dra ett hål på sadelgjorden. Hur går det till? Jo det ska jag be att få tala om.

Ni vet hur man lutar kåpan mot pannan/hjälmen när man drar gjorden? Mm, tänk er då att man tar i och drar åt gjorden men tappar greppet...? Resultat: en jävla knytnäve mitt i nyllet.

Denna gången lyckades jag åsamka mig själv en sådan stjärnsmäll att jag drabbades av blodsutgjutelse.

Fint.

När jag skakat av mig det värsta näsblodet och fortskred med uppsittningen insåg jag nästa misstag; sadeln jag valt är utrustad med stigbyglar som ej rymmer mina jättefötter. Jag rider gärna barbacka men jag rider inte gärna i sadel utan stigbyglar, nej nej, det blir så galet obekvämt jämfört med att sitta direkt på ryggen (jag rider ju med "tunnel"-sits då).

Vi genomförde den tänkta turen, mina inälvor må ha möblerats om men annars gick det bra.

Alltså ibland lyckas man.

Snöglädje

Tror de flesta intygar att djur kan bli lite extra spralliga av snö, när ens 6 kg's vovve busar loss så flingorna yr är det dock gulligare än när 600 kg unghäst hoppar och slår vilt omkring sig.

Kul att vi äntligen berikats med lite snö och kul att Fenja också tycker det... Haha, ja man vet att man lever när man försöker leda ett busande Friesermonster. Äh, det gick bra ändå, hon slet sig inte, vi gick hela rundan, vi må ha fått upp pulsen på maxnivå men ingen skada skedd.

Efteråt sjönk temperaturen ordentligt och när jag tömkörde Fester började jag längta efter graven. Tänkte rida under stjärnorna ikväll, har längtat så efter den möjligheten, men nu vete faen... vill inte gärna göra just någonting när det är kallare än tolv minusgrader.

Det gick ganska bra

Nyårsnatten förflöt utan större svårigheter. Det var ett dilemma att välja vilka hästar jag skulle vaka över men eftersom killarna har varsin box fick de stå inne och klara sig själva medan vi hängde med tjejerna.

Sagda tjejer hade dock en enkel resa, de brydde sig inte nämnvärt om fyrverkerierna, killarna har ett mer utsatt läge och jag kunde inte hålla mig från att titta till dem. De var inte särskilt lyckliga i stallet så vi gick en välbehövlig promenad vid 21.30 och ställde sedan in dem igen.

Skönt att det är över, man blir förbannad när hela jävla grannskapet bränner av pjäs efter pjäs, förstår verkligen inte att så många ägnar sig åt smällandet när de allra flesta har något slags djur i huset eller i dess direkta närhet.

På dagen igår hade vi en magisk promenad med Salsa och Fenja.

Jag tänkte för första gången gå en liten (pytteliten) runda i skogen med Frieserfröken. När vi gått 100 m flaxar det till framför oss och en enorm uggla uppenbarar sig, den hade en kråka i klorna och bemödade sig icke med att ta sig mer än någon meter i taget, alla vi fyra stod förstummade och stirrade på det magnifika djuret.

Och som grädde på moset tog vi oss, trots den spännande upplevelsen, lugnt och fint fram genom skogen och kunde slutföra "hela" rundan.

Jäkligt nöjd! Och berikad av naturupplevelsen.