torsdag 30 april 2015

Mer

Fenja är fortfarande lite knottrig i huden (hon var det när hon kom), nu har hon några krustor som ligger i gränslandet för att hamna under sadeln så jag vågar inte rida just nu, däremot har jag sadlat nästan varje dag för att fortsätta öva på det.

Man får påminna sig om att vissa saker går väldigt bra med henne, jag borstar, sadlar och grejar helt utan problem - lös. Jag kanske sa det men jag testade att binda upp henne en gång, det gick väl rätt okej men det känns bättre lös... haha, sådan är jag, att jobba med henne lös har jag däremot legat lite lågt med. Det gick som sagt bra att leka med henne i hagen i måndags men att det gick bra EN gång gör inte att jag känner självförtroendet och tilliten komma farande tillbaka.

Jag var därför lite smart och gav mig själv en frizon för att kunna träna henne lös på ett lite mer riskfritt sätt, eftersom Fenja är en stor och yvig pålla får hon gott om plats att vända och greja, alltför "tvingad" runt spåret ska hon inte vara.






När det gäller den stora vita hästen...


...har jag skaffat licens och anmält till tre tävlingar bara för att igår avanmäla alltihop och bittert ångra att jag slängde ut licenspengar i onödan. Jag tänkte även vara med på terrängträningar men det skiter jag också i nu.

Allt beror på gårdagens träning som inte riktigt gick vår väg, det var ingen katastrof men tillräckligt illa för att jag skulle ångra tävlingsplanerna.

Jag hade anmält till ett par 70-80 cm klasser nu i maj och som jag nämnt förut känns det inte som att det är någon idé att tänka på tävling överhuvudtaget om det inte går lite lagom lätt och smidigt att hoppa 80 cm hemma.

Det började bra, han var het och sprallig på ett positivt sätt och jag har lånat tillbaka min hoppsadel så jag kände mig hur trygg som helst.






Jag använde hindret ovan som framhoppning och gick sedan ner till "banan" som jag ställt i ordning, de första två hindren låg på 75 cm och resterande på 85 cm.

När jag red an mot hindret nedan fick vi till någon slags utbrytning ungefär ett galoppsprång innan själva hindret, jag lade en volt och fick sedan till ett bra språng (se nedan).


Red an mot detta och det blev samma visa igen, han smet på sidan liksom och när jag styrde mot det igen var det med negativ laddning, språnget blev lite hysteriskt och jag tappade helt lusten att fortsätta så jag satt av och befriade honom från utrustningen på stört.


Överdrivet och lite barnsligt kan tyckas men jag kan inte rida an mot hinder när utgången känns oviss, dessutom vägrar jag forcera fram någon slags hoppträning för att jag vill hoppa, vill inte Rucj - då slipper han.

Någon enda gång har han stannat hemma på träning, dels i mars för över ett år sedan och vid det tillfället kraschade vi en oxer som låg på strax över metern för att sedan få väldigt svårt att våga hoppa mer, han stannade/väjde ju en gång på julafton också men den gången red jag som bekant utan träns och hindret var lite lurigt långt från väggen.

Poängen är helt enkelt att jag är väldigt ovan med att han inte bjuder ärligt hemma och det gör mig väldigt osäker på hur han i så fall kommer hoppa borta.

Jag hade verkligen sett fram emot dessa tävlingar och självfallet är jag lite knäckt nu men är det inte roligt att rida/hoppa ja då blir det ju liksom ingen vits. Alls.

Dessutom skäms jag så jävligt över hur han ser ut nu, ska man vara så där smal är det nog bäst att man kan prestera, nej nu "blir det inget" ett tag framöver.

onsdag 29 april 2015

Recap

Okej, har hunnit med en del de senaste dagarna, ska se var vi börjar då...

Red ju en liten liten stund på Fenja, det var tredje dagen i rad sedan jag satt upp för första gången. Hon "krånglade" lite innan men det gjorde hon de tidigare dagarna också och ändå gick det bra när jag väl kom upp på ryggen så därför fortskred jag planenligt med uppsittning. Som synes (på videon) hann jag inte rida länge innan jag satt av igen.

Hon har grimman på sig för att jag helt enkelt vägrar leda henne i träns, detta må vara ett böjligt gummibett men det känns ändå onödigt att hon ska slita och dra sig själv i munnen om hon sliter sig (av samma anledning skulle jag heller inte kunna hålla emot om det behövdes), det är även därför jag låter tyglarna gå hela vägen till käkremmen så att säga. 

Jag tränsar innan jag går av bekvämlighetsskäl och sedan fäster jag upp allt så säkert som möjligt - hon är inte inspänd! Den dagen jag börjar spänna in någon häst kan ni köra mig direkt till Säter för då är det något som är allvarligt fel. Tyglarna ligger löst framför sadeln, de är inte fast i någonting, och så som grimman sitter ska det mycket till innan hon får något tryck i bettet.






Måste skratta lite åt att jag direkt utbrister Åh maj gaad, nu ska vi få tillbaks hästen på nå vis... Haha! Hur det än går med själva träningen är det tydligt att promenaden från och till hennes hage vållar störst oro. Samtliga promenader har faktiskt gått smärtfritt till ända sedan de där allra första rejäla slitningarna, nu för tiden sliter hon sig ju "bara" i hagen... höhö.

Sedan dess har jag har gjort om sadeln lite för att eliminera risken att hon stör sig på gjorden. Kan hända att det var mina ben/fötter som orsakade irritation, jag har längt lädren successivt för att ge henne en chans att vänja sig med hur långa ben jag har så det var första gången med hellånga läder. Kanske gjorde valet av plats (hennes gamla hage) att hon kände mer för att vara ifred än att jobba, who knows.

Anyway, hoppade pojkarna för någon dag sedan:






I måndags fyllde jag år så jag fick extra mycket tid av Adam, vi red/gick ut i skogen (han på Rucj och jag med Fester i snöre), Rucj var pigg och galopperade mest men Adam höll ut och kämpade på, smått heroiskt må jag säga.

Senare på födelsedan hade vi lite sadeltest med Fenja, nu med resårgjord och avklippta stroppar så att spännena inte längre hamnar på hennes mage.











Inga problem!

HAHA! Hon var jätterolig och glad så jag oroar mig inte nå särskilt för de där skutten. Det var första gången jag lyckats leka med henne ordentligt (utan att hon blivit ett argt monster...) så jag är bara nöjd!



Blir ett till recap-inlägg snart.

fredag 24 april 2015

No net

Man behöver inte bli orolig om det är dåligt med uppdatering här, jag har lite skralt internet för tillfället.








Igår red jag Fenja i knappt en minut, hon var lite motsträvig så jag satt av för att undvika missöden, idag fick hon därför en vilodag för att få lite distans och hinna ladda om för nya fina tag.

Kan visa mer bilder (och den lilla snutten som hann filmas) när jag får möjlighet.
 



torsdag 23 april 2015

Ridfilm




I förrgår satt jag alltså upp på Frieserfröken för första gången och det gick BRA!

Det var ett ytterst välkommet steg i rätt riktning för oss. Helgen var tung, absolut ingenting fungerade och nu när hon liksom "kommit på" att man kan slita sig i hagen också så är det ingen idé att hålla i henne. Hur tråkigt det än är när hon sliter sig så är det ändå det mindre problemet, att hon sparkar, slår, reser sig och grejar är det som gör att jag blir rädd och därigenom mycket sämre på att reda ut situationen.

Jag kände helt enkelt att jag måste upp för att slippa sköta all träning från marken, nu var det lättare sagt än gjort att faktiskt våga hoppa upp och sätta sig på den aktuella pållan men tillslut fanns ingen återvändo.

Jag hade bestämt att första gången vi får in henne i corallen då SKA det bli rida av. Filmen visar endast en bråkdel av hur länge jag traskade runt och samlade mod innan jag satt upp... Eftersom jag inte under några som helst omständigheter skulle låta Adam hålla i snöret så var jag ju on my own så att säga men jag oroade mig som synes i onödan.

Igår gjorde jag lite annorlunda, jag petade in lite skräp i munnen på henne (som hon enträget försökte spotta ut) och jag valde att frångå corallen, jag vill redan från början våga rida på olika platser och då kan jag fortsätta skritta runt lite simpelt och slippa tänka variation i själva ridningen.

Jag vill inte att hon riktigt ska veta vad hon ska förvänta sig, detta är förstås en ytterst fin balansgång eftersom hon är oerhört komplex med sin överjävligt tuffa sida i kombination med sin osäkerhet och sina regelrätt urgulliga drag. Det ställs höga krav på mig som "förare" att efter bästa förmåga söka de vägar som gör henne trygg utan att bli kaxig och osäker utan att bli livsfarlig.

Anyway, jag är så GLAD att äntligen ha tagit det här klivet, det må vara långt kvar innan jag känner mig säker och lugn innan uppsittning men att kunna titta på ridbilder känns helt fantastiskt.