torsdag 31 oktober 2013

De utlovade bilderna

Det var någon minusgrad i luften vilket bidrog till att fånga hästarnas svett på bild, dags att skaffa klippmaskin...?












Fester var i vanlig ordning intresserad av att "leda", han var faktiskt ovanligt framgångsrik trots att även RucjRucj kände för en riktig rush.

Att det lilla gyllene mumintrollet kan komma upp i Rucj-mässiga hastigheter är nästan oförklarligt.

Som synes är det en av dem som galopperar rent och en som envisas med att välja korsgalopp. Korsgaloppören kommer snart att få träffa en equiterapeut, - blir spännande.




Färdig!

80 timmar, några tusenlappar, en röjsåg och en termos senare...

Ja termosen tackade för sig, min fina supertermos (som serverar lika varmt kaffe 18.00 som den gör 06.30) kommer att fattas mig.

Förevigade de sista tappra stubbarna innan de vek hädan:


Det må ha varit en smått euforisk känsla att jämna de sista stubbarna med marken men att samla ihop skiten visade sig vara nästintill lika drygt.

Efter fem timmars intensivt stubbsamlande började jag överväga att dra röjsågen över handleden så det fick räcka med den insatsen, ett 40-tal fulla skottkärror blev det men det är förmodligen närmare 100 lass kvar innan hagen är fri även från lösa stubbar.

All forskning pekar på att män är mer rädda om röjsågar än om hästar så jag nödgades förlägga ett par timmar åt att "gå efter" på de de partier som jag inte hade röjt själv (inte många alltså, hehe). Detta gjorde jag med en sekatör/busksax/vad-heter-det-egentligen, skitjobbigt var det men det hade varit ännu drygare om det inte varit röjt alls så ingen skugga ska fall på de som hjälpte till och röjde lite.


Mitt i hagen går ett djupt dike som jag har hägnat ut med råge för att helt "gratis" bli av med några tusen kapade slybestånd, mitt i bilden kan man skönja uthägnaden (och även vindskyddet där borta mot skogen).


Här har jag förflyttat mig till hagens andra sida och vindskyddet syns mellan träden rakt fram.


Snart snart ska halmbalen öppnas, den står där som en vackert inslagen present man knappt kan bärga sig från att slita upp.


Mitt fina stängsel.


För mig var det aldrig ett alternativ att släppa hästarna där i hagens befintliga skick och det beror helt enkelt på att det skulle vara för farligt. 

Det stack alltså upp en miljon små stubbar, delvis eller helt dolda i det mycket höga gräset, stubbarna var samtliga 10-30 cm höga och utgjorde därmed reellt förrädiska faror.

"Men hägna in en mycket mindre hage! Det där GÅR ju inte."

Det finns ett par saker som jag aldrig kompromissar med, hästarnas hem hör dit och det ska vara stort. PUNKT


I DID IT!!

Jag gjorde det till och med i tid till att hinna träffa hästisarna i (de allra sista minuterna) dagsljus.

De blev crazy happy av att träffa mig så där vid "fel" tid. De bjöd upp till värsta bästa springfnattet och jag hade som tur var kamera med mig så det kommer fler bilder.


När hästarna var färdigklappade var det bara att hänga på transporten och styra kosan mot Pissmyra för att hämta de sista grejerna och börja flyttstäda... Skjut mig långsamt. Inte blev vi klara heller så proceduren ska strax upprepas.

OM det gick att knata med hästarna till den nya hagen skulle jag göra det IDAG, det är bara 1,5 mil men tyvärr finns det bara en väg över älven och det är inte ett alternativ att gå med dem där.

Det blir alltså transporten och ja jag är nervös. Det kommer gå bra men jag måste göra det när jag har gott om tid och helst hjälp.



onsdag 30 oktober 2013

För trött

Nu hade jag bestämt mig för att finblogga idag eftersom jag inte pallade med något datande igår kväll men...

...ork ba int.

Jag tar igen det i morgon, då ska jag även kolla mailen, lovar.

Peace


måndag 28 oktober 2013

Kvitto

Dagens kvitto på att allmän utmattning råder blev en pizza.

Det spektakulära med dagens middag var att den var i det närmaste identisk med gårdagens nämligen... Normalt sett köper jag pizza en gång om året, om ens det.

Börjar känna mig "yrkes"-skadad (på fler sätt än de skrikande lederna och musklerna), inbillar mig att alla lock/korkar är barnsäkra och att "hörseln" man får med hörselkåpor är det normala tillståndet.

Om den ersättande röjsågen orkar samarbeta en hel dag till så tror jag dock att slutet är nära nu, slutet på den här intensiva, kämpiga, lite märkliga men ändå småroliga situationen.

Till er tvivlare som ansåg att det var ett jobb för "tio man i en vecka" säger jag bara: tio man - en hästägare... same same.




Man mår väl inte asbra just nu (och att faktiskt låta datorn vara oöppnad i två dagar säger väl nog...) men ja jag gör vad som helst för hästarna.

Precis vad som helst. Så är det bara.

lördag 26 oktober 2013

04.11...

...vaknade jag.

Det regnade.

Klädde resolut på mig och körde en liten sväng på 5 mil.

Hästarna skulle nämligen täckas och få hö ansåg jag då.

Kom hem och hann sova någon timme till innan vi satte igång med flytten, vår egen flytt alltså, från och med ikväll är jag i mitt (just nu rejält kaosiga) nya hus, woop woop!

För övrigt fortsätter jag leva i en naturfilm. Inte nog med att jag kliver på huggormar, möter älgar både här och där och touchar rådjur med bilen, nu har jag lyckats med ett helt nytt möte.

Så här var det.

Igår morse när jag kom till hästarna var de helt insane in the membrane, uppenbart skrämda av något där ute i mörkret. Jag vände upp bilen mot hagen och ser då reflektionerna av en hel drös rådjursögon. Trodde jag.

De stod precis utanför hagen så jag klev ur bilen och började morskt gå mot djuren för att "skrämma" bort dem.

När jag är på obekvämt nära avstånd inser jag att det är något med enorma (alltså vi snackar helt j-vla gigantiska) horn som står där ute på åkern och iakttar mig (utan någon som helst tanke på att låta sig skrämmas iväg).

Åtta stycken hjortar kan jag urskilja i mörkret och jag är max tio meter ifrån den ena när jag klämmer fram ett litet: "...öh, sluta skrämma hästarna, du".

HAHA!!

De lommade faktiskt iväg och hästarna tyckte att jag var en superhjälte.

Erucj bjuder på en reenactment:

Maj Gadd, va faen äre där!??!


Phu, mamma fixa.



fredag 25 oktober 2013

Vad jag gör hela dagarna

Svär över frost, kyla och is på rutan...?


Nej då, det gör jag bara på morgonen, så fort solen kommer fram över bergen börjar jag röja i hagen.

Jag har med mig en termos med det obligatoriska kaffet, någon smörgås och när jag känner för att skämma bort mig själv finns det även någon kaka i korgen.


 Så här ser det ut i hagen, alla de små förrädiska löven innehåller x-antal stubbar.


Like this:


Uppskattningsvis finns det 2-3 miljoner stubbar i hagen, eller rättare sagt fanns, jag har utplånat så sjuuukt många utav dem att det börjar gå att ana sig till ett slut på eländet.

Tyvärr orkade Roger Röjsåg inte mer, han gick i pension med omedelbar verkan och jag känner ett enormt tomrum torna upp sig i mitt inre.

Vi gick igenom så mycket tillsammans och saknaden kommer att vara obeskrivlig. 

Hur ska jag klara mig utan dig?


torsdag 24 oktober 2013

onsdag 23 oktober 2013

Men bajsa då!

Heeela morgonen spenderades stirrandes på RucjRucjs svans. Festsson var snäll nog att bjuda på ett gäng bollar innan jag ens klivit ur bilen men Arabsson behövde nästan två timmar på sig att baka klart sina :P

Jag hade nämligen förhandsbestämt att senast idag skulle proven skickas in.

När jag änteligen fick något att posta stötte jag genast på nästa problem; att få ner mitt trevligt varma brev i postlådan... Det blev till att platta det med handflatorna för att skiten (haha) skulle gå ner.

I den händelsen att de nu visar sig ha mask behöver jag hinna avmaska dem ett par dagar innan flytten för att undvika att ta med masken till nya hagen som ju är helt bajs- och därmed maskbefriad.

I övrigt är jag så träningssugen att jag håller på att upplösas i atomer. Jag vill träna, träna, träna och sedan ser jag VERKLIGEN fram emot att tävla, tävla, tävla!!

Jag har ännu inte vant/anpassat mig (eller accepterat kanske är ett sannare ord) att jag "bara" har en ridhäst. I över ett decennium har jag haft minst två hästar att rida varje dag och det är sannerligen svårt att ställa om.

Gah, abstinensen är riktigt svår ibland.

Min triss i skimmelAraber:




Snart snart blir det hårdträning mot knivskarpa mål som gäller. Jag tror nog att Rucj längtar minst lika mycket som jag gör. 

tisdag 22 oktober 2013

Söta blöta

Sällan använder jag täcken men jag kan ändå med säkerhet säga att jag ÄLSKAR bra täcken.

Ett riktigt regntätt täcke som passar skönt och fint över bogen (ja resten av kroppen också förstås men är det något som får det att klia i fingrarna på mig är det täcken som är obekvämt stora över bogen) kan verkligen rädda dagen i tider som dessa...

Blev väckt i ottan med orden; "du, det snöar". Varpå jag var utanför dörren före Adam vilket händer mycket sällan då han börjar jobba tidigt.

Det var alltså becksvart och snöade friskt när jag yrvaket satte mig bakom ratten.

Det gick prima i någon mil men sen jävlar i havet var jag en hårsmån från att fullständigt massakrera ett rådjur. Eller en hårsmån ifrån är väl att ta i, jag smekte nämligen det lilla djuret med lacken om man säger så... Vi blev räddade av att jag faktiskt vågade välja att gasa. Jag höll inte riktigt 80 (men nästan, säg 75 kmh så är det ingen överdrift) när sagda rådjur kommer i sporrsträck och uppenbarar sig mycket plötsligt nästan framför bilen.

Hu, var lite lätt skakig i benen en god stund efteråt vill jag lova, men ingen skada skedd alltså.

Under dagen blev snön till regn och så här såg hästarna ut i skymningen.


RucjRucj har mitt favorittäcke på sig. Det är det första täcket jag köpte till Lutzian och täcket är lika fint än idag, nästan 14 år senare, jag minns tydligt hur häftigt det var då när det begav sig (med bogveck och halvhals!) haha. Humor att Rucj kan ärva täcken av Luttplutt som var blott 147 cm hög.


Jag shoppade på granngården härom dagen och såg då en riktigt rolig storleksguide för täcken - måste leta rätt på den och återkomma.

måndag 21 oktober 2013

Jefla vinter

Efter 20 minuters ihärdigt skrapande är bilen tillräckligt genomskinlig för att man någorlunda säkert ska kunna påbörja färden mot hästarna, temperaturen ligger på - 7 (!), även klockan ligger runt sjuan, hela kroppen värker och ögonlocken tar sig inte riktigt hela vägen upp, ja då kan man bli så här vacker på bild:


Haha!! Jag sa ju att jag är helt jevvla slut, sliten och knappt kan andas på grund av träningsvärk och stelhet. 

I dagarna tre har jag gått loss med röjsågen och även de kommande dagarna vigs åt den. Känns ömsomt hopplöst ömsomt hoppfullt... Helt ensam i frosten är det inte det minsta roligt, det är då ett som är säkert. 

Längtar som en galning efter att få genomföra flytten och komma igång med träningen som aldrig förr! Det enda jag gör nu är att mata och inspektera. Inte så kul.



Meningen som nog är den jag kommer att yttra mest det kommande halvåret; "jag har ingen känsel i händerna."





De får relativt obegränsat med hö nu och Rucj får även en halv krubba lusern både morgon och kväll.