lördag 24 december 2016

Hopptävlat!

Men hej världen, efter att plogbilen kapade nätverkskabeln har jag tvingats leva utan internet (hu...) men nu äntligen har vi klättrat runt på hustaken och fått upp en ny, har hänt mycket senaste tiden men vi tar en sak i taget.

Salsa, min eminenta lilla busunge, har varit iväg på sin första hopptävling.

Uppladdningen var helt okej då vi fick fint med snö och kunde trava runt obehindrat i skogen dagarna innan.

Jag lyckades dock ådra mig tidernas ryggsmärta, kunde inte ens klä mig själv och var sängliggande dagen innan, eftersom det var nu eller aldrig för oss tog jag ett lite halvbra beslut att rida ändå.

Det var det värt!

Fy fasen vad duktig hon var lilla sprätthönan, hon lät sig inte påverkas av någonting och höll fokus på uppgiften trots för henne helt ny plats full med barn, hästar, föräldrar, hinder, granar...

Eftersom jag är för gammal för att rida ponnyklasserna och hästklasserna kändes väl höga med tanke på att vi inte kunnat hoppa på två månader fick det bli en miniminimal-clear round, man fick hoppa fram på 1:an och 4:an och när jag styrde mot första språnget var jag faktiskt rejält nervös. Salsa har ju aldrig stannat på hinder men jag begär/förväntar mig ändå inte att hon ska klippa vad som helst helt tveklöst under vilka omständigheter som helst.

Som skjuten ur en kanon flög hon över och brallade iväg lite efteråt varpå jag naturligtvis började böla av pur stolthet. (Kan väl nämna att Salsasåsen är såld och att jag därför är än mer emotionell än vanligt).

Samlade ihop mig själv lagom till själva starten, hade en tydlig plan som lite förenklat löd "ta ut svängarna, rakrikta, håll om", efter första hindret byttes dock de sista orden ut mot "håll i"... haha!

Som en målsökande missil tog hon sig runt banan och för en sekund blev jag något nervös över min regelvidriga nosgrimma (vi var alltså utrustade med ett ej godkänt huvudlag då jag chansade på att ingen skulle bry sig om mitt milda alternativ och min oro handlade om att någon skulle invända).

Alltid roligt när man hör att folk drar efter andan men jag kände mig bara så trygg och glad!

Äntligen fick jag äntra nya fina ridhuset och äntligen fick vi hoppa lite igen efter flera månaders uppehåll pga vädret/underlaget. Tror jag och Salsa var rörande överens om att det var BEST DAY EVER!



Salsa är verkligen en pärla att ha med sig, vad man än hittar på vill hon bara "jobba", det må se galet ut för utomstående men kontakten oss emellan är så stark att man känner sig hemma i sin gemensamma sfär hela tiden. Jag älskar den där känslan av absolut samarbete där yttre faktorer glöms bort. Och jag älskar Salsa. Mycket.

Jag orkar inte skriva om försäljningen så mitt inlägg från instagram får duga:


söndag 11 december 2016

Pigg böna

Ja som sagt var kaffebönan iväg på en liten utflykt förra lördagen. Efter veckor av tristess var det hennes betydligt hetare alter ego som följde med i transporten, medan jag smet iväg för att betala ridhushyran försökte hon gräva sig ut ur släpet, ivrig som hon var... haha, hon är hemskt rolig den där, känslorna alltid utanpå men eftersom hon för det allra mesta är glad, gosig och redo för allt brukar det vara ett uttalat positivt drag.

Det var rejält med spring i benen och hon var lite stum för dagen men när vi åkte hem igen var det rätt häst som klev på rampen, hon hade tid att pilla lite i hönätet och såg allmänt helnöjd ut, så vi kunde avsluta det välbehövliga passet med viss lättnad och känsla av att det ändå "löste sig".

Adam fann ej ljuset särskilt inspirerande så det blev inte mycket filmat, var ju inte mycket att se ändå, men här är i alla falla några sekvenser i samtliga gångarter:

lördag 10 december 2016

Men fy fan Sverige

Jag må vara en tvättäkta känslomänniska när det kommer till hästar och grinar titt som tätt av stolthet, glädje, lättnad, saknad whatever... men grina av besvikelse gör jag aldrig, tills nu, jag är så besviken och skäms något fruktansvärt över senaste besluten kring dressyrsporten.


Ja men sätt ned den berömda foten, - fö fan!

Här ska inte utvecklingen gå framåt, här ska vi inte leva som vi lär (code of conduct..? Anyone? Har ni ens läst den själva??), här skall icke hästens väl och ve sättas främst - nej nej!

Jag blir så jävla förbannad när inte ens de så kallade vaggorna får grönt ljus. Finns det något som helst hopp om att ALLA ska kunna välja att tävla, låt de som vill rida med bett göra det men släpp för i hela helvete in den växande skaran av folk som tänker annorlunda, VAD är det man räds? VARFÖR får man inte tävla bettlöst (eller ens med elastiska sidostycken)?

"Vi skulle gärna se mer forskning på området"

Really?!

Finns ju för fasen gott om forskning kring bett men jag antar att man egentligen menar "vi skulle gärna se mer forskning som kan backa upp bettkravet", ja håll inte andan säger jag bara...

måndag 5 december 2016

Plötsligt händer det

Tog ut Fenja på en liten liten tur i blåsten idag, hon var alldeles för ivrig och osäker samtidigt för att det skulle bli något mer avancerat utfört, då hon "vilat" en vecka ville jag mest få det här första passet överstökat så vi kan komma igång igen.

Well, när hon tyckte jag var tråkig som bara knatade runt samma träd några varv bestämde hon sig för att rulla sig i en sorglig liten is-/snöfläck och då var jag snabbt som ögat framme med en av Salsas överblivna morotsmutor som låg och skramlade i fickan, och då hände det... jag sjönk ner och sade "ptroo" varpå Fenja hejdade sig, tog moroten och låg kvar i några sekunder. Hon reste sig sedan och tittade superfrågande på mig med sitt ljuvligaste uttryck och jag svär på att hon tänkte "vad hände där?".

Självfallet skulle jag vilja lära henne att lägga sig ned på kommando men det är bara en liten del av det som gör mig så glad. Att hon vill rulla sig "ute" har jag nästan vant mig vid men att hon avbröt sig för att jag sade "ptroo" och sedan låg fint och stilla för ett ögonblick var tamefan ren och skär magi.

Älskar den där kockofanten. Gränslöst.

Den här älskar jag också:

söndag 4 december 2016

Stressveckan

Maj Gaaahd vad skönt att vakna idag och endast ha en drös mail, sms, samtal och betalningar att göra utöver vardagsbestyren med fyra hästar, tog mig en liten sovmorgon till kl 7 faktiskt så nu börjar jag känna igen anletsdragen i spegeln.

Den här veckan har varit helt galen, har farit runt som en skållad råtta i sökandet efter fungerande/ledigt ridhus eller -bana och icke att förglömma både bil och transport för att kunna förflytta min och Salsas små rövar vart vi nu än skulle.

Gick bet hela veckan men lagom till fredagskvällen hade jag löst allt och kunde invänta lördagen då jag hade provridning (vilken alltså initierade paniken). Var väl inget direkt drömläge att visa en häst som inte ridits ordentligt på flera veckor på grund av omöjligt underlag, därtill hade hon inte åkt transport på över ett år, varav jag var jäkligt angelägen att hinna iväg med henne någon dag innan men jag gjorde allt jag kunde och det sket sig ändå.

Istället har vi skrittat runt i timmar i skogen vareviga dag och hon har masserats, stretchats och pysslats om, att snubbla omkring på frusen lera i hagen dag ut och dag in måste sätta sina spår tänker jag.

Anyway, det blev ett litet äventyr att ta sig till ett ställe som jag aldrig ens varit på med en liten pålla som hade energi sprutandes ur öronen.

Nu har jag inte ens hunnit instagramma så det finns bara en "ny" bild att ladda upp här:


Tyvärr har det inte funnits tid att göra någonting med mina hästar på hela veckan men det får jag ta igen så fort det är möjligt.

Phew, säger jag bara, nu ska jag andas lite och förhoppningsvis gå en lättare vecka tillmötes.

måndag 28 november 2016

Håhåjaja

Hej vad bra det går! Tänkte att jag skulle vänta med att skriva någonting tills jag kände mig aningen mer positivt lagd men eftersom det går käpprätt åt fanders i stadigt tempo äre väl bara å köra på innan jag plockar fram än värre svordomar.

Helt enligt regelboken är vädret min svåraste farsot och källan till allt ont. Nu ska jag skyldigt erkänna att det var finfint underlag i två dagar och att jag då avverkade flera fina pass med båda mina stora springare.

Fenja har överraskat mig både en och två gånger då hon "bäddat" och lagt/rullat sig medan vi varit ute, snöhögar är ett mycket uppskattat element enligt Nattfaran, blir ju mäkta stolt när hon känner sig så trygg ute i det fria.


Snön har, yet again, ersatts av ett lager is som lite halvhjärtat täcker marken vilket vållar än mer problem än om isen vore mer frekvent förekommande. Nu har vi 80% barmark (japp, frusen sådan) vilket gör det stört omöjligt att träna, att vara ute på ständig jakt efter bara asfaltsfläckar är liksom inget liv, kan snart sätta världsrekordet i "spänd skritt i blåsväder".

Jag broddar inte på barmark men jag försöker febrilt få till allehanda boots till allehanda hästar för att vara beredd när/om vintern anländer lite mer allvarligt talat.

Att renovera/göra om/brodda boots har visat sig vara ett kapitel för sig. Allt som fattas för att det skall klassas som en angenäm tillställning är väl att det knackar på dörren och där står Metallica för att personligen framföra en serenad samt skänka mig både sibiriska kattungar och shettisföl. Alternativt en ask choklad och en jävligt irländsk kaffe.

Drömmer sig långt långt bort...


måndag 21 november 2016

Galen Bompa

I lördags hade vi en ovanligt spännande dag, jag och min finaste fröken, nästan allt spelades in så här kommer en långfilm.

Trots att jag luftat Friesertokan dagligen var överskottsenergin på toppnivå, hon har som jag nämnde tidigare fått hålla tillgodo med en liten del av hagen pga underlaget senaste tiden, det går inte att släppa loss hur som helst utanför hagen heller förstås så rådande omständigheter är det som styrt humöret...

Som synes tar hennes iver att komma ut överhanden men hon försöker ändå göra som jag vill, hon backar trots att det "tar emot", frustrationen byggs ju upp även i mig när hon är så där extra dryg (haha, sorry honey) så tålamodet får sig en riktig prövning.

Väl ute ur hagen mötte vi raskt både bil, traktor och några andra fyrbenta vänner, de förstnämnda skrämde henne tyvärr men sådant är livet och inte något vi kan lyckas undvika.

Hon fick "spel" ett antal gånger men hon sliter sig inte (vilket jag kommer fortsätta poängtera tills jag dör) och även om detta träningspass var det mest actionfyllda på mycket länge är jag samtidigt så stolt så.

Vår kontakt utsattes för en prövning och jag upplever att resultatet trots allt var positivt. Det enda som stör mig egentligen är sparkandet, hon får rusa runt och skutta/stegra hur mycket hon vill då det vore mig främmande att idka kadaverdisciplin alternativt vilja kväsa hennes lekfullhet, hon får dock gärna upphöra med att vifta med bakbenen. Well... Rom byggdes väl inte på ett år eller hur var det nu...? Att Fenja ens kunde tänka sig att lyssna och coola ned sig så pass att hon efter några minuter sänkte huvudet imponerade stort på mig då vi alldeles nyligen börjat träna på det.

"Åh det var en pärs!" Var mina välvalda slutord... haha.

lördag 19 november 2016

Härliga tider

Ja nu har man precis som utlovat kunnat hålla sig för skratt, jag har funderat på att överge hästeriet till förmån för en kattunge (alternativt den beryktade frimärkssamlingen) både en och två gånger under den gångna veckan, sliter dubbelt så hårt som vanligt och får hälften så bra resultat.

Vädergudarna har sannerligen levererat konstant ödessymfoni. Som jag brukar säga: hatar allt.

I torsdags hade Salsa besök av equiterapeut. Jag ville kolla upp henne då jag fått svårare och svårare att "hitta tillbaka" (till vår nuvarande nivå) efter provridningarna.  

Vid tillfället var jag så blöt, kall och allmänt less på att existera att jag målade fan på väggen och befarade att det inte ens skulle gå att göra en ärlig bedömning av henne då hon stått i en avgränsad men ändock (trots oerhörda ansträngningar) isig del av hagen i flera dagar, dessutom var hon mitt uppe i att högbrunsta, Salsa är därtill måttligt road av nya människor så läget var synnerligen på topp.

Hon visade sig dock snabbt vara helt ok fräsch och när hon insett att det inte förekom några sprutor i bagaget var hon riktigt glad i ET:n som fick henne att verkligen njuta av behandlingen.



Jag har tagit ut Fenja plikttroget varenda dag, hon är nog den som tar blötsnö på tvären bäst av alla så vi har åstadkommit någorlunda normala träningspass vädret till trots, underlaget har varit läskigt i varierande grad så det blir inga större utsvävningar men överlag har vi haft goda stunder även om överskottsenergin tagit överhanden ibland.

Snön har sedan länge gett vika för sin mindre angenäma form is men förhoppningsvis kommer stigande temperaturer fortsätta äta på skiten tills endast klafs och lera återstår. Hääärliga tider!





fredag 11 november 2016

Mer snö...

...men det väntas plusgrader enligt prognosen så jag har skottat plus krattat/sopat (i hagen alltså) som den maniska hästgalning jag är.

Orka börja med halka redan nu. Nej men sluta vara så drygt hela tiden.

Gick en kort sväng med Fenja idag och det var laddat som faen men vi tog oss i alla fall i mål.


Jag har upptäckt att jag fått nå fel i fötterna vid ridning vilket är tortyr för en sits-diktator som mig och för att felsöka satt jag upp på min stora vita kamel för någon dag sedan. Rucjs skritt är som svår sjögång, sitter man inte med i rörelsen blir det genast talande var ens svagheter finns, jag antar nämligen att det är något "längre upp" som spökar och visar sig i skänklarna men jag kunde inte känna något utöver viss rygg-/nacksmärta helt enligt facit.

Jag tänker inte rida om jag sitter snett, nu rider jag ju egentligen i princip bara på Salsa men tanken är naturligtvis att även Fenja ska bli ridhäst, ja jävlar vad trött jag blir.

Söt Salsa med bihang innehållande en nedtrampad häl och en horisontell dito:


Fester var ytterst träningssugen igår och bjöd på några fina små luftsprång utöver många balanserade stegringar.


Kommer verkligen kunna hålla mig för skratt om snön blir till is men smälter den bort fullständigt är jag bara glad.

måndag 7 november 2016

Pojkarna

Från och med idag inleds ofrivillig vintervila i väntan på mer snö alternativt plusgrader (får man rösta på alternativen...? haha), marken är frusen och det är en plåga att kryssa fram mellan fläckarna med ok underlag, tänker mig att Fenja ska få sina micro-promenader i vanlig ordning men det är förutsatt att vinden mojnar då hon blir något så vansinnigt till sig i trasorna av rådande väderlek.

I lördags fångades pojkarna på film när vi lekte i hagen och den filmen kommer här:



Det har inte varit lätt att få Rucj att våga träna samtidigt som Fester, vilket är ett mål för mig, men vi åstadkom något litet framsteg där i slutet. Något som roar mig oerhört är att Rucj blir så väldans blyg när jag ber honom stegra/slå med frambenen/whatever i närheten av Fester samtidigt som han sekunden senare kan dyka ner på honom som en jävla kobra helt på eget bevåg.

Hästar är roliga.

söndag 6 november 2016

Fenjafilm

Från senaste passet på ridbanan, då jag faktiskt satt upp och red i några minuter, i vanlig ordning ett pass innehållande både det ena och det andra... haha.

Jag är otroligt nöjd och glad för att hon börjar kunna leka med mig även om hon fortfarande blir osäker och fundersam ibland vilket yttrar sig genom att hon antingen drar järnet/slår som fanken eller saktar av/stannar.

Det må se helt galet ut för den oinvigde, och ja vi har en lång lång väg att vandra, men även om hennes beteende vid första anblicken inte skiljer sig särskilt mycket från hur hon var för något år sedan är det avsevärd skillnad i hennes sinnesstämning.

För ett år sedan lyckades vi för första gången springa bredvid varandra (i frihet och i lina) helt utan att hon attackerade mig, fick panik eller på annat sätt visade obehag. Det är även ett år sedan vi lyckades gå hela vägen till ridbanan för första gången vilket var en bedrift då.

Vi har fortfarande många långa stunder tillsammans då jag känner att ingenting blir bättre och att jag vill kasta in den berömda handduken. Jag både curse och bless the day mina ögon först skådade min svarta juvel.

lördag 5 november 2016

Bättre

Så fort det slutade spösnöa på tvären blev livet genast lite lättare att leva.

Hästarna är pigga som tusan och jag antar att det är den plötsliga kylan som laddar dem. Det är hårt i marken nu så någon seriösare träning blir det inte tal om men jag har luftat dem efter bästa förmåga senaste dagarna. Mer snö vore väl egentligen det bästa scenariot men jag kommer envist spjärna emot tills vi åtminstone kan börja sjunga julsånger med gott samvete...

Det värsta med det plötsliga årstidsbytet är att killarna inte var särskilt redo att ge upp betessäsongen (och inte jag heller...) vilket resulterar i att Rucj äter för lite mat då han hellre betar fruset gräs än inmundigar alla härliga högar med ängshö/hösilage/lusern. Bortskämd Rabarber det där.





onsdag 2 november 2016

Säger upp mig

Helt plötsligt blev det vinter, prognosen flaggade för snö/minusgrader med så kort varsel att jag inte hann förbereda mig så väl som jag tänkt mig, man ska hinna mocka ur hagarna fullständigt och se över samtliga stängsel och slå ned de stolpar man kan komma att behöva under vintern samt plocka undan allt som finns på marken (diverse hinder och annat lekmaterial) och icke att förglömma sladda ridbanan (för hand ja) så den är plan innan det fryser på.

Med cirka 70% arbete utfört känner jag mig sjukt less och sätter hoppet till att skiten smälter bort inom överskådlig framtid. Vädret tar knäcken på både mig och araberna. Ska jag verkligen ha fyra hästar att sköta en vinter till, det hade jag inte räknat med, vet inte hur jag ska klara det ärligt talat.

Kul Jul.






onsdag 26 oktober 2016

Hej va jag bloggar

Hinner inte riktigt med livet så väl som jag skulle vilja, allt fokus hamnar på Salsa och hennes försäljning, eftersom jag är en vuxen människa skriver jag naturligtvis inte ut någonting här om diverse spekulanter och allehanda provridningar men låt säga att detta är ett kapitel som både hon och jag ser fram emot att lägga till handlingarna.

Då hon påverkats negativt av alla turer har jag lagt om träningen senaste tiden och endast ridit ut, och plockat av mer och mer utrustning, idag tog vi för första gången en sväng i skogen utan huvudlag vilket gick bara fint.




Pojkarna har lekt så hårdhänt att båda två har åsamkat den andra ett antal "hål" av varierande storlek. De går i varsin hage under dagarna och när jag släpper ihop dem igen till kvällen brottas de som tokar, jag tänker mig att de borde vara vana vid just det förfarandet vid det här laget men nu har separationsångesten varit svår.

De tu är ändlöst underhållande och att det handlar om kärlek råder det inga tvivel om men Rucj börjar se ut som en riktig stridshingst, vilket han säkert är asnöjd med, jag är medveten om att Rabarbern har hög smärttröskel men han får gärna coola ned sig nu.








Min finaste Fenja har i vanlig ordning bjudit på både det ena och det andra. För någon vecka sedan fälldes det än mer träd utanför hennes hage vilket ännu en gång ändrade utseendet på vår "runda". Det gav oss skarpt läge direkt men efter att hon stirrat ut timmerhögarna i närmare tio minuter tog hon sig fram genom grenar och skit som om hon aldrig gjort annat och gjorde mig därmed mycket nöjd med henne.

Igår red jag en stund, det var längesedan sist och jag erkänner direkt att det var skakiga ben som kravlade sig upp på henne, intentionen var att skritta några varv och sedan sitta av.

Hon travade iväg en liten liten bit men annars var det helt odramatiskt.


fredag 14 oktober 2016

Pigg Fenja

Tror ingen har en sådan hetlevrad Frieser som jag har, hon är nog min mest energiska häst trots skarp arab-konkurrens, jag gillar fart och bus så det känns bara positivt.



Den gångna veckan har jag smygändrat lite i vår träning och börjat trycka lite mer på våra positioner. Att hon är så svår att leda beror mycket på att när det blir spänt/håller på att skita sig kliver hon på/mot mig, vilket gör att hon puttar mig av vägen då hon vill träda lite åt sidan så som spända hästar gör, att huvudet dessutom åker upp i skyn gör att jag hamnar "under" henne direkt.

Jag skulle vilja tro att hon vid det här laget är tillräckligt trygg med mig och våra promenader för att tåla att bli korrigerad utan att hon för den sakens skull blir modfälld. Hon måste sluta slå bogen i ryggen på mig men jag vill aldrig någonsin utsätta henne för något som kan tolkas som bestraffning, särskilt då hon faktiskt beter sig "illa" av rädsla oftast, svårt det där men på det hela taget tycker jag att vi haft en relativt bra vecka.

tisdag 11 oktober 2016

Rolig Rucj

Så glad och så taggad, känner knappt igen honom med den där attityden och betesmagen, det känns väldigt bra hur som helst.

måndag 3 oktober 2016

Frångest

Ja då börjar den årliga frångesten, (frost+fång+ångest), tycker mig ändå ha kommit lindrigt undan som hann lägga hela september till handlingarna utan en enda frostnatt men nu kom frosten med besked.

Jag är så pass förberedd jag kan vara, de går i en del av hagen som "stått" fram till för någon månad sedan vilket gjort att det gräset är högt och relativt dött, de hann dessutom beta ur det göttaste gräset innan frostinvasionen vilket känns skönt, att Fester är sprängfet är förstås oroande men det var inte mycket jag kunde göra åt det i år eftersom han blev dödssjuk i slutet av juni och nödgades vila upp sig länge och väl.

Tjockisen agerar ridhäst åt min minsta kompis:



Jag har tagit av Rucj täcket idag, håller tummarna att minusgraderna förde något gott med sig och decimerade knottbeståndet något...



Jag ska försöka hinna träna Fenja på banan medan tider är (innan tjälen slår till) men det är svårt nu när mörkret faller tidigt, jag vill ju som bekant helst ha Adam med mig om det ska bli något mer avancerat utfört, överväger att rida lite på stallplanen men vi får se.


Vinterpälsen är ett faktum på samtliga hästar nu men än så länge ser de okej ut, haha, araberna är väl de som klär sämst i vinterskrud medan Fenja blir djupsvart och om möjligt ännu snyggare.
 

måndag 26 september 2016

Allmän update

Festsson har jag tömkört nästan varje dag senaste tiden, jag vill komma igång med körningen och är nu fast besluten att lyckas, vårt största hinder är hans förbannade gamla tandfraktur som gör det svårt att använda huvudlag på honom.

Jag tömkör i repgrimma för det mesta och överväger att även köra med endast grimma, han är känslig och lyhörd men eftersom jag har rejäl respekt för att köra och det dessutom finns gott om hästar i trakten (Fester är ju en hingst om någon missat det... haha) behöver vi öva ordentligt innan det kan bli åka av.

Han är löjligt fet men pigg och glad ändå, han vill gärna träna och nu märker man att orken kommit tillbaka på riktigt, älskar min Festponnie mer än livet självt.



Rucj har det kämpigt med knottinvasionen och är klädd för jämnan med korta nakenpauser för rykt och päls-/hudvård. För övrigt är han urstark och riktigt fin nu.


Salsa är pigg och krävande i vanlig ordning, hon tar som vanligt upp mest tid och energi, jag har grinat floder senaste tiden på grund av hela situationen med henne. Jag önskar att hon kunde bo kvar men det går inte och det sliter i mig något fruktansvärt.



Stackars Fenja måste ha stoppat huvudet i ett getingbo för hon har sett ut som något ur en skräckfilm senaste dagarna, hon har inte verkat märkvärt berörd men jag har inte kunnat göra något med henne, nu verkar det värsta ha lagt sig så förhoppningsvis kan vi träna snart igen.