Finally!

Nu jävlar i mig har vi varit ute och ridit. 

Efter två dagars plaskregnande var det en smått euforisk känsla som infann sig när solen smög upp över horisonten.

Påpassligt nog har jag begåvats med pälsdjursallergi på äldre dar så det var underbart att kunna borsta Rucjsson utomhus.

Söt och taggad.

Skogen var riktigt härlig, lite is här och där men till största delen bjöds det på suveränt underlag.

Efter 40-45 minuter skulle vi galoppa lite, tänkte jag, Rucj tänkte också det men han tänkte sig däremot inget slut på galopperandet.

Han slog alla brallrekord och tillslut hoppade jag faktiskt av.

I farten.

Jag hade så pass bra kontakt med honom att det kändes helt okej att göra så.

Jag kunde få ner farten men han vägrade sakta av, det blev hela tiden galopp på stället varvat med små rusningar och brallningar - så ja, jag valde att sitta av i farten. Haha!

Jag ledde honom ett par minuter innan jag försökte mig på att rida igen och då gick det bättre.

Vi galopperade (lite mer städat) på värsta bästa galoppstigen när ett nedfallet träd uppenbarade sig, prima hopphinder tyckte vi båda två och fick oss en härlig liten flygtur.

Det var välbehövligt att faktiskt få träna lite till skillnad från att bara motionera lite slött, Rucjplutt fick bli svettig för ovanlighetens skull.

Det var inte bara vi som passade på att rida idag. Vi mötte inte mindre än 11 (!) andra ekipage under de 75 minuter vi var ute.