Mina nerver klarade nästan inte av den kopiösa anspänningen det innebar att följa ryttarna under terrängen idag.
Under Ludwigs ritt hann jag sitta i en stol, stå bakom stolen, hoppa upp i soffan, springa in i nästa rum, hoppa upp i soffan igen och stå upp med händerna delvis täckande mina ögon och öron.
Phu! Vilken jävla lycka när han äntligen gått i mål, kan vara bland de längsta tio minuterna jag upplevt i mitt 27-åriga liv, haha!
Please please please håll i det här nu, och snälla snälla skituppkoppling låt mig se hoppningen i morgon, I beg of you.
När det gäller mina egna hästar är de i vanlig ordning underbart söta med varandra.
Drog på smilbanden ordentligt när jag råkade störa dem härom dagen. De låg nämligen ner båda två, som i en liten hög, Fester reste sig direkt och jag började borsta och greja lite med honom.
Efter några minuter tog han ett par resoluta steg mot Rucj och började helt sonika bita på honom, när hans ansträngningar visade sig fruktlösa började han istället "krafsa" och stampa på honom.
RucjRucj reste sig tillslut motvilligt och Fester fortsatte valla honom mot mig så vi kunde gå ut och gå.
Blev en väldigt trevlig promenad <3
På tal om spännande råkade jag göra mig själv utelåst idag...
Fick hjälp av snälla grannen att få fram en stege, sen vare bara å klättre upp till sovrumsfönstret (som tack och lov var öppet), jag bor på andra våningen så det blev en nätt resa på 6 meter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar