Bushoppning

Jag bestämde mig för att testa något nytt och red med hackamore, uppenbarligen. Hacket består av kraftigt ludd över nosen och elastiska remmar under hakan så att kalla det hackamore må vara lite överkurs.

Skitbra idé! Tyckte RucjRucj... hehe.

Visst har jag efterfrågat lite mer bjudning men när det gäller hoppningen har jag varit mycket nöjd med intensiteten i sprången och inte direkt längtat efter mer fart och kraft.

Det blev en del sånt här:

Nu gillar jag heta hästar så ingen fara på taket här inte men han passade på att köra ner huvudet efter hindren och dra iväg likt ett skuttande rådjur helt på eget bevåg och det kan väl tyckas vara lite överflödigt :P 

Men jag skulle faktiskt inte hoppträna med honom överhuvudtaget om han inte tyckte att det var så roligt och jag hela tiden visste att han hoppar det jag styr på.

Öronen och blicken får tala sitt tydliga språk här.

Det är så spännande att kolla igenom serietagningarna, man håller tummarna att man ska få en bild precis i rättan tid. När det gäller det här hoppet skulle man ju vilja se en eller två bilder mellan dessa befintliga två.

Som jag nämnt är det ingen "riktig" sadel, det som är särskilt kalle-anka med den är att den saknar riktiga stöd/vulster, det är alltså nästan ingenting under kåpan.

Stilstudie på mitt mest koncentrationskrävande hinder, som synes hoppar man snett och i uppförsbacke samtidigt som det är mycket lite plats för anridning. Hindret ligger på 70-80 cm och jag kommer inte att höja det.

Mitt ansiktsuttryck är  verkligen priceless här, haha, jag gillar att hoppa jag lovar.

 Vet inte riktigt om bilderna återspeglar verkligheten men jag kan intyga att här går det undan...

 För övrigt ville Adam ge mig "stora bäverpriset" för mitt snillrika hinderbygge.

Priset för bäst häst gick till RucjRucj.