Det blev väldigt busigt emellanåt men det gick även riktigt bra stundtals. Jag hade bestämt mig å det grövsta att jag skulle göra en förbättring ridmässigt och det blev ett visst genomslag, inte helt hundra men bättre.
Mycket trevligt var det när energin riktades åt rätt håll och genererade ett par riktigt vassa språng. Det är härligt när det verkligen klipper till, RucjRucj suger ofta tag i hindren och det blir extra roligt när "suget" liksom följer med i hela språnget.
Jag har bestämt att jag ska hålla mig uppemot metern (men inte över!) ett tag till. Allt ser så miniminimalt ut så jag var faktiskt ut och kontrollmätte alla hindren. Det här hindret är 90 cm.
Det här var väl fint i alla fall. Man ser att RucjRucj hoppar "med" ryggen och sänker huvudet bättre än vad han gjorde de första gångerna, han är lite lagom högt över och är nästan helt parallell med både fram- och bakhovarna genom "hela" hoppet. Hindret är knappa metern högt, jag lovar.
Min sits talar väl inte för någon perfektion men den är heller inte störande bristfällig och bättre än så här behöver jag inte begära av mig själv än så länge.
Eftergiften, tyngdpunkten och blicken är bra, mina hälar är tillräckligt sänkta och tårna pekar nästan rakt fram. På minussidan: mina armbågar vill peka utåt, jag "vill" kuta med ryggen och jag rätar gärna upp mig lite för snabbt vilket gör att röven hamnar tillbaka i sadeln för tidigt - längtar efter att få hoppa ett par decimeter högre så man får lite mer tid på sig i luften, hehe.
Min plan för dagen var att verkligen rida fram RucjRucj till bettet efter hoppen. Jag vill vara noga med att "plocka upp" honom direkt efter hindren men han håller gärna huvudet för högt i det läget vilket gör det problematiskt att "ta" i honom.
Alltså, jag tänkte (något förenklat): mindre hand och mer skänkel i landningsfasen. Jag ville alltså driva honom till handen och återfå kontakten med en mer gynnsam huvudposition istället för att börja "rida" direkt, skulle han rinna iväg lite vore det ju ingen katastrof. Practice makes perfect.
Jo men hejsan svejsan va lätt det är att släppa fram hästen när bocksprången hela tiden lurar i vassen. Haha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar