Förhoppningar

Dagen blev i stort sett en repris av gårdagen.

RucjRucj är fortsatt svullen av bett på ryggen och jag kunde inte rida idag heller.

Vi gick en promenad jag, hästarna och Adam. Nothing fancy, bara vardag. När vi kom till hagen låg Fester och sov med RucjRucj vakandes över honom i vanlig ordning. Mitt blödande mammahjärta slår frivolter bara jag tänker på det. Alltid alltid står RucjRucj tålmodigt och uppmärksamt bredvid Fester där han vilar.  

Idag tändes även vissa förhoppningar om framtiden.

Ska man våga hoppas på lite medvind...?