Det här är från i lördags.
Hon lyfter mig (bokstavligt talat) helt obehindrat i repgrimman och hennes egna grimma har som sagt nackdelen av att fungera från ena hållet i taget, därför improviserade jag ihop en kapson. Det är ett vanligt delta som jag satt på ovansidan istället, hon irriterade sig en del på tofsen som hamnade mitt på näsan men en tofs på näsan kan nog anses som smällar man får ta i det här läget... haha! Jag har dagdrömt om stigbett och kättingar kan jag säga (nej det skulle aldrig komma på fråga men tanken är ju som bekant fri).
Som vanligt undviker jag att dra i linan, det blir en del ryck ändå men vi måste bryta vanan av att hon drar iväg så där. När hon stannar upp vid 0.50 drog jag i linan en gång för att hon gjorde en ansats till att sticka, så fort hon ser mot mig igen släpper jag det trycket, hon vevar runt med huvudet och slåss lite med linan själv men jag fokuserar enbart på att sätta tryck (med mitt kroppsspråk) mot hennes bak för att få henne ut på volten igen.
Jag korrigerar överhuvudtaget så lite som möjligt, det blir ändå tillräckligt mycket tjat om att hon ska hålla sig ifrån mig, att hon går helt felställd med tillsynes fokus åt fel håll gör mig ingenting.
När hon bråkar på stället vid 1.40 gör jag heller ingenting, hon och jag behöver förstås bråka så lite som möjligt och jag tar det inte personligt när hon agerar på det där viset. Däremot blir hon tillrättavisad efteråt när hon vill komma in till mig, man kan inte hota med sparkar och sedan komma in för att få lite klapp och tröst, där går gränsen, men man kan "få spel" i fred när man håller sig på tillräckligt långt avstånd från mig.
Det kanske verkar dumt att skratta åt det men hon såg så rolig ut när hon ställde ut frambenet och liksom "tackade" för sig efteråt "en liten bock" som Adam sa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar