Fenja är som ett föl som vill gosa och leka utan att riktigt förstå vad människan tål och inte... därför är mitt största mål med frihetsdressyren att skapa livsutrymme för mig.
Hon är så lätt att jobba med att det redan under pass 1 blir lydig löslongering. Jag är väldigt försiktig och rör mig överdrivet långsamt när hon är alldeles inpå mig, allt för att undvika att hon skuttar iväg och sparkar till mig igen, egentligen vill jag röra mig med lite mer pondus men Rom byggdes inte på en dag och jag är hellre något undergiven än skadad.
Hon skulle förmodligen enkelt lära sig att både veva med frambenen och att stegra på kommando men jag kommer undvika tricks så långt det går. Med sådana här hästar är det viktigt att inte förivra sig. Är man smart, busig, allmänt söt och rolig men inte helt ofarlig så är man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar