Vaknade för första gången av väckarklockan istället för av mig själv som jag brukar, fick direkt en jobbig känsla av att jag måste ha försovit mig och rusade ut i blötsnön, samtliga åtta hästar som jag träffar på morgonen betedde sig märkligt och jag blev bara mer och mer säker på att något inte stämde.
När jag trampade iväg från Fenja tänkte jag att jag måste titta på klockan i mitt stall, hade vid det här laget börjat ana mig till att det kanske var någon slags tidsomställning just idag... hade rejäl ångest över att stallklockan skulle peka runt åttan, aja, man lär sig ju aldrig åt vilket håll det ställs om och när jag såg klockan visa 05.45 förstod jag vad som "hänt". Haha! 05.10 (alltså numera 06.10, jäkla smarta telefon) hade mitt snälla larm väckt mig och inte så konstigt då att det blev lite märkligt med allt, fullt så tidigt brukar nämligen inte ens jag gå upp.
Nu blire cheesy filmtajm här, känsliga tittare varnas för slow motion sekvenser ackompanjerade av en sappy song.
Vi har haft det fint och bra tillsammans ända sedan jag valde att växla upp mitt sätt att kommunicera med henne, framstegen föder förstås rädslan för bakslag och för var dag som gått har ett allt tydligare mantra klingat i mina öron: "snälla, snälla, fortsätt vara snäll", så har det låtit och särskilt produktivt är det ju inte...
Idag tyckte hon återigen att jag kanske förtjänade en liten kospark åtminstone och jag måste säga att det var lika bra att bakslaget kom nu. Det känns inte som någon katastrof och att det fortfarande är långt kvar är helt enkelt fakta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar