Oh happy day!

Får väl erkänna att det var lite svårt att somna igår... Hästarna var väldigt coola de första timmarna i nya hagen men mot eftermiddagen/kvällen sprang de runt som galningar för att riktigt fira friheten i att kunna röra sig obegränsat.

På den mycket tätt trafikerade ridvägen (som går längs med hagen) gick det förbi två hästar medan jag var där. De förbipasserande hästarna blev rädda/överraskade/nyfikna och stannade så klart och "krånglade" lite...

Fester blev då helt ca-raaazy men faktum är att när den andra hästen (som jag såg, det kan ju ha passerat 14 hästar under dagen som jag missat) stod utanför hagen och tvekade var Festsson faktiskt tämligen tyst och lugn.

Det är förstås ett stort orosmoment för mig att jag inte kan tvinga folk att rida förbi "lite snabbt och säkert" och det känns även jobbigt när Fester blir så till sig att han fortsätter skria och springa ett bra tag efter att hästen/hästarna är utom synhåll.

Därför var det en ljuvlig syn att mötas av två harmoniska hästar i morse.

Tog med mig RucjRucj, utan större protester från Fester, och introducerade stallet för honom:

Han förhöll sig bra till den nya miljön, lite spänd och gjorde några högar i boxen inledningsvis men började sedan pilla i hönätet och lät sig göras i ordning utan några besvär.

"Du är så duktig!"

Fester var väl inte skitglad över att bli lämnad ensam men när vi passerade hagen på väg ut mot "skogen" var han ändå förhållandevis OK med situationen.

Och så här fin blev jag på bild:

RucjRucj var pigg (duh...) men tillräckligt lydig för att alla inblandade verkligen skulle kunna njuta av turen. Efter flera veckors riduppehåll var det en oerhört välbehövlig ridtur.

Två lugna hästar och en glad matte:

"Det gick väl bra!"

Ser fram emot att dagar som denna snart kommer att kännas som det normala tillståndet. Det går bra nu - och det var vi verkligen värda.