Gick väl halvbra.
Inte en chans att jag hade orkat gå en promenad efter ridturen så Festsson fick nöja sig med att bli klappad.
Ridningen går fortsatt strålande. RucjRucj var allt lite extra lugn idag för att jag var lite spak men vi kör på så det ryker i sanden. Satte fast tyglarna i framvalvet och red sedan hela passet utan att hålla i tyglarna - underbart!
Idag red jag en tur som jag faktiskt delvis ridit tidigare. I somras när jag hjälpte Emma att provrida hästar var vi nämligen just här i mina nya krokar och tittade på en ponny.
Då blev jag fullständigt tagen av hur bra ridvägar man KAN ha, knallgrön av avund var jag då - rosig på kinderna var jag idag.
Jag pratade högt med RucjRucj och kvittrade mellan hostningarna; "Ja men titta, nu är vi här, du och jag. Nu är det VI som svänger ner mot skogen vid den här ladugrejen och får se himmelrikets ridvägar breda ut sig framför oss och VI kan rida här hur länge vi vill. Tänk va!"
När jag klappade på Fester i hagen kom det två hästar, Fester travade ut till stängslet men sen var det bra, inte ett knyst alltså.
Kan allt verkligen gå så här bra? Man blir ju nästan rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar