Men alltså hur söta får man vara?!
Så söta så jag måste gråta lite. Jag är så tacksam för att allt ordnat sig, att hästarna kan få ha det så här bra och att tillvaron inte längre behöver kännas som en enda lång kamp.
Sekunden senare slog sig även RucjRucj ner i gräset och mitt mammahjärta dog lite. Trivsel- och mysfaktorn är maxad.
Thank "God"!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar