Rucj gjorde det han skulle men han var oerhört seg och oengagerad. Jag hade bestämt att jag skulle "rida jättebra" men det är svårt när hästen inte går fram för fem öre, eftersom jag bar sporrar blev jag väl dessutom lite feg med skänkeln.
Vi trökade på en stund och Rucj blev gradvis lättare att manövrera och lite mer "pepp" på uppgiften.
Vi tog ett lite lugnt, kort pass men på slutet lyckades vi alltså blixtra till med lite livsglädje... Rucj kastade sig som en tok ut ur studsen så han kunde bralla vidare ostört efteråt.
Hade han inte busat till det på slutet hade jag nog trott att han var sjuk.
Nu känns det bra att fortsätta träna men jag vet inte riktigt hur jag ska deala med att han är så fruktansvärt slö och omöjlig inledningsvis.
Knepigt det där. Skritta fram måste man ju men hur funkar det om du travar minimalt när du värmer upp och istället varvar skritt och galopp i lite friare form. Skit i var han har huvudet (känns muppigt jag vet) men på vissa hästar funkar det. Önskar att jag var med och kunde titta så kunde fundera ut nåt ihop ;)
SvaraRaderaJag har också funderat på det, att jag lika gärna kan börja galoppera istället för att segtrava, eftersom vi alltid promenerar länge och väl innan passen är han ju egentligen uppvärmd redan när jag sitter upp.
RaderaPrecis som du säger ska jag nog tänka väldigt basic och bara fokusera på att han faktiskt går fram och "svarar på hjälperna" liksom.
Vi kanske kan skypa nästa pass...? Haha!