Handställning och blåsor

Under morgonens ridtur beväpnade jag mig med ett hoppspö som skulle fylla en alldeles särskild funktion.

Jag vill ta krafttag för att förbättra min handställning så spöet höll jag i med tummarna, tvärs över manken, för att praktiskt taget tvinga mig att rida med händerna där de ska vara.

Phu, det var kämpigt, Rucj intog struts-hållning i säkert en hel minut vilket kändes mycket jobbigare än jag hade kunnat ana att det skulle kännas.

Vi stretade på tills vi hittade varandra med övriga hjälper och därigenom fick tillbaka formen. Det var inte vårt vackraste ridpass men synnerligen nyttigt, en och annan polett trillade trots allt ner och problem är till för att lösas.

Efteråt ägnade jag en god stund åt att slå ner hagstolpar vid min nya stallplats, jag har väntat i veckor på en humanare temperatur men nu kan jag inte vänta längre så det fick gå ändå.

Märkligt nog insåg jag inte vilken slakt som pågått under handskarna förrän jag tog av dem. Praktfulla blåsor (alltså vi snackar så där så att huden redan släppt) i båda händerna känns inte särskilt påpassligt med tanke på att jag försöker lära mig att rida mindre slapphänt... Aja, de läker nog ihop fort.

Om det inte blir oväder även denna kväll tänker jag hoppa lite i hagen senare. Hoppas! I dubbel bemärkelse, hehe.