Planen var att låta Rucj vara fri i formen och lägga allt fokus på riktningen och min sits. Det bästa sättet att få till det är att släppa tyglarna.
Vi travade fram någon enstaka vända över travbommarna innan vi gick på själva uppgiften för dagen. Bjudningen var betydligt bättre än på länge, känslan vi tidigare haft har inte riktigt infunnit sig än men igår kunde vi ana den i horisonten.
.jpg)
Nu ska man inte inbilla sig att jag litar på att Rucj inte bockar av mig eller smiter ut ur serien men man måste våga chansa och ta en och annan risk ibland.
Den här gången höjde vi lite (haha, hisnande högt), han var lite slarvig men glad och nöjd.
Här jävlar i mig går det undan:
Härligt!
Och jag är så stolt över att jag investerat i ett par ridstövlar.
På senaste tävlingen gick mitt ena stövelskaft sönder och jag har haft mina ridskor och skaft så länge att de faktiskt inte ens är i rätt storlek (!). För första gången på över ett decennium har jag ett par ridstövlar - halleluja!
Rucjsson fick inget nytt bett men han fick ett nytt täcke, vi har tröttnat på flugtäcken som ändå knappt "fungerar" så nu har han ett riktigt eksemtäcke. Det är sjukt svårt att få på, det ska träs över huvudet och det är så tight att man får ta i som tusan för att det ska gå men annars är det över förväntan bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar