Tankegångar och inkallning

Egentligen ville jag skriva minst dubbelt så mycket i gårdagens inlägg men jag vet själv hur kul det är att läsa superlånga inlägg med en massa text, ehum...

Summan av kardemumman är att man måste se sin häst för vad den är, vad den har för fördelar och vad den har för nackdelar, vad är enkelt och vad är svårt för just den? Att vara realistisk inför sin hästs svagheter är första steget mot framgång.

Så här är det med mig - jag ser inga begränsningar. Jag ser möjligtvis tid, träning, tid, träning och lite mer tid och mycket mer träning. Men begränsningar? Nej.

Just min eller din häst kanske har en längre resa framför sig innan den kan mäta sig med gångartsavlade halvblod exempelvis men att ge upp på förhand och kalla det omöjligt... DET skulle jag aldrig göra.

Om Rucj var en krallig PRE med ihopvinklad has och viftande framben skulle träningen säkert i viss mån se annorlunda ut men målbilderna skulle vara tämligen oförändrade.

Jag har haft den stora glädjen att få dela många många år med flera egna hästar, hästar som alla lärt mig något ovärderligt, allt ifrån min första läromästare till näst intill ohanterade unghästar. Något av det viktigaste jag lärt mig på vägen är att även den 17-åriga hästen kan utvecklas lika mycket som den 5-åriga. 

Under årens lopp har jag insett att allt kan vara roligt, inte bara hoppning och galopp. Som jag sagt tidigare: där hästens naturliga fallenhet finns, där glädjen finns, där finns potentialen.

Citerar mig själv från ett inlägg i maj:

"Att alla hästar ska nå sin fulla potential är mitt konstanta, orubbliga och kristallklara mål.

Allsidig träning och ett öppet sinne krävs för att ta reda på var individens speciella fallenhet finns. Den stora lyckan infinner sig när både exteriör och psyke pekar mot samma mål. En häst kan vara stöpt i en form som formligen skriker 'dressyr' men om hästens mentalitet inte lämpar sig för att harva ridbanor (med bibehållen livsglädje...) då tvingas jag tänka om. 

Där hästens arbetsglädje finns, där finns hästens "inriktning", aldrig någonsin vill jag satsa på något med en häst som inte känner samma glädje och självklarhet inför uppgiften som jag gör."

Här gäller det även att rannsaka sig själv, är jag en motiverande tränare för min häst?

Citerar mig själv från ett inlägg i november:

"Ett konststycke som utförs av en motspänstig häst är inget värt. 

Alltför ofta ser man hästar som gärna skulle slippa sin människa/ryttare. Precis som de säger i reklamen så ger hästar allt, men man måste kunna locka fram det. 

Hästen måste vara motiverad att vilja lära sig, det får inte bli för svårt men inte heller tråkigt, lagom stora utmaningar är den ständiga balansgången."

Slut predikat!

Gårdagens roligaste inkallning: Kom ska ni få täcken! Ååh va roligt det ska bli, jag lovar, komsi komsi!

Här inser Rucj att det snart är hans tur och flyr fältet... Haha.

Lite snäll övertalning gjorde susen.

De fick omgående värsta busfnattet och spurtade runt i hagen varpå jag så klart nästan börjar grina för att de är så söta, Fester i sitt fina täcke är typ det gulligaste jag vet.

Täcket fick jag i födelsedagspresent för 1,5 år sedan, tackar min hästrädda moster för att hon lyckades så bra med det inköpet!