Jefla vinter

Efter 20 minuters ihärdigt skrapande är bilen tillräckligt genomskinlig för att man någorlunda säkert ska kunna påbörja färden mot hästarna, temperaturen ligger på - 7 (!), även klockan ligger runt sjuan, hela kroppen värker och ögonlocken tar sig inte riktigt hela vägen upp, ja då kan man bli så här vacker på bild:

Haha!! Jag sa ju att jag är helt jevvla slut, sliten och knappt kan andas på grund av träningsvärk och stelhet. 

I dagarna tre har jag gått loss med röjsågen och även de kommande dagarna vigs åt den. Känns ömsomt hopplöst ömsomt hoppfullt... Helt ensam i frosten är det inte det minsta roligt, det är då ett som är säkert. 

Längtar som en galning efter att få genomföra flytten och komma igång med träningen som aldrig förr! Det enda jag gör nu är att mata och inspektera. Inte så kul.

Meningen som nog är den jag kommer att yttra mest det kommande halvåret; "jag har ingen känsel i händerna."

De får relativt obegränsat med hö nu och Rucj får även en halv krubba lusern både morgon och kväll.