Hästar förekommer som bekant i en rad olika utföranden och former. För att generalisera kan man till exempel säga att fullblod är snabbast, iberier är "bäst" på samling och allsköns stora kallblod är "bäst" på att dra tunga lass.
Min första egna häst var en welshponny och så även min senast inhandlade pålle, alla fyra hästarna där emellan var/är Arabiska fullblod.
Mina Araber skiljer sig mycket åt typ-, storleks-, och temperamentsmässigt men de har även en hel del gemensamt och jag hade förstås inte stått här idag med den fjärde Araben i raden om jag inte var nöjd med rasen.
Om vi ser till "min" ras så har den en närmast unik ställning i världen då den faktiskt funnits i flera tusen år. I flera tusen år har man avlat på Arabens snabbhet och uthållighet men även dess mod och lojalitet. Arabiska fullblod är världens snabbaste djur på längre distanser och ser man till sporten distansritt är det utklassning som råder, det finns inga raser som kan hävda sig mot dem.
Detta kan man enkelt se på Rucj.
Han täcker alltid mycket mark, han tar sig verkligen framåt och när han sträcker ut i galopp ser det helt effortless ut -han är gjord för att springa snabbt och långt.
Om vi går tillbaka till hästens exteriör i allmänhet är det den övergripande harmonin som man först och främst skall se till. Ser hästen ut att vara väl sammansatt, passar delarna väl ihop och skapar en harmonisk exteriör?
Hästens benställning och hur korrekt den rör sig är så klart mycket viktigt för hållbarheten. För att detta inte ska bli en roman nöjer jag mig med att kort beskriva vad jag själv gärna ser hos en häst rent exteriört.
Vi kan väl för skojs skull jämföra min målbild med Rucj (haha!):
Hans överlinje är lite lustig, den där höga supermarkerade manken med tillhörande lansmärke är väl inte direkt en fröjd för ögat, avståndet mellan höftbens- och bärbensknölen lämnar även en del övrigt att önska.
Att han envisas med att tycka att ovanstående sätt att föra hals och huvud är fullständigt normalt berövar honom dessutom helt på någon slags mitbah och stärker hela tiden musklerna på "fel" sida av halsen. Jag vill ha en lång, välvd och högt ansatt hals, tack!
I rörelse ser Rucjplutt ut så här när han själv får välja:
Stundtals framtung, framträdande underhals, högt buret huvud och ibland något svankande rygg. Han rör sig dock med mycket fin takt och "häng" i steget, han tar sig framåt med mycket power men även med uttalad lätthet.
Perfekta hästar finns inte och jag är inte på något sätt missnöjd med Rucj. Att beväpna sig med så mycket kunskap som möjligt om sin hästs brister är en förutsättning för att träna hästen på ett främjande sätt.
För oss är det viktigt att vi kan rida på det här sättet exempelvis:
Att hästar ser olika ut och därmed gör sig olika bra på kapplöpnings-, hopp-, dressyr- eller fälttävlansbanan, eller varför inte framför vagn eller plöjandes en åker... är förstås en självklarhet.
Jag vet inte hur många gånger jag svarat på frågan: "Varför har du en Arab?", frågan kommer sig av att jag tränar och tävlar inom de konventionella grenarna och att Araben då ses som en okonventionell ras.
Svaret är lika enkelt som komplext: temperamentet är oslagbart, och viljan, den där viljan att kommunicera, förstå, lära sig, jobba, springa... känsligheten, intelligensen och modet parat med råstyrkan och smidigheten - man kan bli religiös för mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar