Det spektakulära med dagens middag var att den var i det närmaste identisk med gårdagens nämligen... Normalt sett köper jag pizza en gång om året, om ens det.
Börjar känna mig "yrkes"-skadad (på fler sätt än de skrikande lederna och musklerna), inbillar mig att alla lock/korkar är barnsäkra och att "hörseln" man får med hörselkåpor är det normala tillståndet.
Om den ersättande röjsågen orkar samarbeta en hel dag till så tror jag dock att slutet är nära nu, slutet på den här intensiva, kämpiga, lite märkliga men ändå småroliga situationen.
Till er tvivlare som ansåg att det var ett jobb för "tio man i en vecka" säger jag bara: tio man - en hästägare... same same.
Man mår väl inte asbra just nu (och att faktiskt låta datorn vara oöppnad i två dagar säger väl nog...) men ja jag gör vad som helst för hästarna.
Precis vad som helst. Så är det bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar