04.11...

...vaknade jag.

Det regnade.

Klädde resolut på mig och körde en liten sväng på 5 mil.

Hästarna skulle nämligen täckas och få hö ansåg jag då.

Kom hem och hann sova någon timme till innan vi satte igång med flytten, vår egen flytt alltså, från och med ikväll är jag i mitt (just nu rejält kaosiga) nya hus, woop woop!

För övrigt fortsätter jag leva i en naturfilm. Inte nog med att jag kliver på huggormar, möter älgar både här och där och touchar rådjur med bilen, nu har jag lyckats med ett helt nytt möte.

Så här var det.

Igår morse när jag kom till hästarna var de helt insane in the membrane, uppenbart skrämda av något där ute i mörkret. Jag vände upp bilen mot hagen och ser då reflektionerna av en hel drös rådjursögon. Trodde jag.

De stod precis utanför hagen så jag klev ur bilen och började morskt gå mot djuren för att "skrämma" bort dem.

När jag är på obekvämt nära avstånd inser jag att det är något med enorma (alltså vi snackar helt j-vla gigantiska) horn som står där ute på åkern och iakttar mig (utan någon som helst tanke på att låta sig skrämmas iväg).

Åtta stycken hjortar kan jag urskilja i mörkret och jag är max tio meter ifrån den ena när jag klämmer fram ett litet: "...öh, sluta skrämma hästarna, du".

HAHA!!

De lommade faktiskt iväg och hästarna tyckte att jag var en superhjälte.

Erucj bjuder på en reenactment:

Maj Gadd, va faen äre där!??!

Phu, mamma fixa.